Tuesday, May 27, 2008

Pronationsstöd

OBS! Det här inlägget innehåller helt omotiverad reklam för multinationella skotillverkare.

Jag har kutat runt några månader i ett par rea-dojor från Inter Sport - ett par AVIA ARC. De skorna har på sitt sätt varit bra - jag har använt dem och sprungit i, och jag har gillatt springa. Men egentligen är de helt värdelösa. Åtminstone för mig. Taskig dämpning, och ganska obefintligt pronationsstöd.

Igår passade jag på att filma mina fötter på löpband på lunchen, och insåg att jag pronerar rätt mycket med höger fot, och AS-mycket med vänster fot. Jag har på något sätt förutsatt att mina knä- och resten-av-benen-problem till viss del beror på taskiga skor. Nu har jag fått det bekräftat.

Igår var jag nära att slå till på ett par Reebok Premier Trinity KFS II för 1.300:-. Idag sansade jag mig lite grann - som nybliven förälder finns det betydligt mer kärlek än pengar - och slog istället till på ett par Adidas Supernova-pjuck. Sköna, och betydligt bättre pronationsstöd än mina AVIA.

Jag skulle gärna dra på mig nya pjucken redan ikväll och ge mig ut på en kortrunda. Men två saker hindrar mig:

1. Jag måste skriva färdigt Vänsterpartiets budgetförslag för Enköpings kommun. Vi hade medlemsmöte ikväll, och beslutade hur vi vill göra, men det måste ner på papper och göras yrkanden av. Det kan ta en stund. Vi hade iallafall en bra diskussion, och några nya förslag kommer att finnas med. Jag återkommer med ett eget inlägg om budgeten när den lämnats in.
2. I det här sammanhanget kanske viktigare - jag har fortfarande ont i höger knä, och särskilt löpning gör riktigt ont. Det börjar bli bättre, men en löprunda just nu känns som en rätt dålig idé. Det var nätt och jämnt att jag klarade att springa någar steg på band utan att låta smärtan i knät påverka steget. Sex kilometer (som är min kortrunda) är mer än bara några steg..

Thursday, May 22, 2008

Två till fyra veckor

Var hos en ortoped igår och pratade höger-knä. Berättade att det gör ont som as när jag springer, men att det går bra att cykla, styrketräna och gå fort. Han sade ungefär "Men spring inte då". Det visste jag ju att han skulle säga, men är ändå besviken. Hade väl hoppats på "Spring ändå, det blir bättre ju mer du anstränger knät".

Voltaren gel i ett par veckor, ingen löpning på två till fyra veckor.

Jag HATAR att cykla.

Det positiva är att jag styrketränar duktigt. Jag har inte styrketränat överhuvudtaget sedan jag började springa för snart ett halvår sen. Det är inte så att jag var kroppsbyggare innan det, men i genomsnitt en gång i veckan fick sig musklerna en genomkörare iallafall.

Det negativa är att det är lika j-vla tråkigt att styrketräna som att cykla. Så ett träningspass bestående av 20 minuters tuffare uppvärmning på cykel och en halvtimmes styrketräning är bland det tråkigaste jag kan tänka mig.

Positivt är förresten också att Chelsea inte vann...

Intressant?
Andra bloggar om Löpning, Löpträning, Skador, Träning, Champions League

Saturday, May 17, 2008

Vill springa

Sviterna efter Kungsholmen Runt, som jag sprang med knäont under lite för lång tid, är just knäont. Jag har fortfarande ont, och testade i torsdags några löpsteg på löpband, men det fick bli träningscykel istället. Det gör för ont att springa, och troligen är det inte den bästa rehabträning man kan tänka sig..

Det gör ont i utsidan av knä höger knä. Dels när jag springer, dels när jag sätter ned foten och roterar knät så att foten/tårna pekar åt vänster. Dvs när jag gör en rörelse som sträcker ut muskelfästena på utsidan av knät.

Jag har ringt till en sjukgymnast som är duktig på idrottsskador, men inte fått något svar. Övriga sjukgymnaster jag pratat med har fyra-åtta veckors väntetid, och om fyra veckor hoppas jag att mitt knä är bra vad jag än gör.

Jag vill träffa en sjukgymnast för att få reda på vad jag ska göra för att knät ska läka på kortast möjliga tid. Om jag ska vila knät, om jag ska köra på träningscykel (det gör inte ont - annat än i hjärnan för att det är SÅ TRÅKIGT), styrketräna, stretcha, absolut INTE stretcha. Eller något annat. Jag är ju bara en just nu ganska oglad amatör, som vill springa.

För springa vill jag verkligen göra nu. Jag har ju siktet inställt på att springa Stockhom Halvmaraton under två timmar, och tänkte därför hoppa in i lämplig vecka i Szalkais träningsprogram för just det. Men ju längre jag tvingas vänta med att börja springa, desto senare kommer jag in i programmet. Det går ju liksom inte att flytta startdatumet för tävlingen bara för att jag inte hunnit till vecka 20 i mitt träningsprogram...

Förutom att jag vill börja springa för att kunna komma in i träningsprogrammet har jag sett en massa nya löprundor i omgivningarna här som jag vill testa.

Jag sticker till gymmet och tränar mage/rygg på måndag. En halvtimmes backträning på cykel får det bli också. Men jag ska inte testa några löpsteg. Det får vänta. Jag vet att jag är lite för optimistisk ibland, och just den här gången är det nog dåligt att ta ett entimmespass på bandet om det inte känns helt 100%-igt..

Thursday, May 15, 2008

Motorbanan

I tisdags var det kommunfullmäktige, och dagens stora fråga var detaljplan och exploateringsavtal för Viking Motor Park. Anläggningen kallas till vardags för "motorbanan", men det gör inte dess omfattning rättvisa tycker jag. Tanken är att anläggningen - fullt utbyggd - ska innehålla:

• Bana för STCC/DTM
• Ovalbana för Indycar
• 402-meters dragracing-strip för bland annat Top Fuel-tävlingar

Vi pratar alltså om en gigantisk anläggning. Geografiskt är den betydligt större än Enköpings centrum.

Vänsterpartiet har varit mot Motorbanan sedan den först började diskuteras 1998. Ett argument mot Motorbanan som alltid varit aktuellt för oss har varit bullret som Motorbanan kommer att skapa. Vid Top Fuel-tävlingar kommer 55 decibel buller att höras till Örsundsbro och till Hovdesta. Många, många kilometer ifrån anläggningen alltså. För de som bor närmre än så - i Enköpings centrum till exempel - kommer Top Fuel-tävlingarna att bullra betydligt högre än 55 decibel.

De ökade transporterna som anläggningen innebär, och det olämpliga i att avverka en skog där man dessutom riskerar att gräva upp och frigöra metaller från marken vid byggandet är andra tungt vägande skäl, men just bullret och det sätt det kommer att ändra stadsbilden för Enköpings tätort är MITT främsta argument för att säga nej till Motorbanan.

Jag röstade nej, såklart. Det gjorde tre personer till - Lise Ekehult Winberg från Vänsterpartiet, Thord Anderssom (mp) och Gunnel Bergman (mp).

Folkpartiet, som gått ut i pressen och berättat att de ändrat sig och skulle rösta MOT Motorbanan hade tydligen ändrat sig igen - de röstade ja till Motorbanan.

Sverigedemokraterna var närvarande (!) De begärde dessutom ordet och redovisade vad de tyckte, båda två (!!!!!) Självklart tyckte de helt olika varandra, och självklart hade Jan-Erik Roos som är ordinarie ledamot med rösträtt inte någon uppfattning INNAN mötet. Han bestämde sig under kvällen för att rösta ja. Pinsamt att i varenda fråga vara så oförberedd som Sverigedemokraterna. Fullmäktigedebatter i all ära, men en så stor fråga som att bygga en motorsportanläggning för tiotusentals åskådare och internationella tävlingar borde man väl ändå ha en uppfattning om innan man går till mötet där dess vara eller icke vara ska beslutas?

Nu ska detaljplanen överklagas av de som vill det, och när/om den vinner laga kraft ska Miljödomstolen ta ställning till vilka verksamheter som får bedrivas och hur ofta. Miljödomstolens tyngsta remissinstans är Enköpings kommun, så svaret blir väl som vanligt när sossar, moderater och centerpartister i Enköping ska tycka till - det här kan eventuellt någon gång skapa ett par arbetstillfällen, så vi tycker att de ska få göra vad f-n de vill, när de vill. Vänsterpartiet står fast vid att bullret är den värsta nackdelen med Viking Motor Park, och därför kommer jag att föreslå att den motorsport som bullrar så att någon kan störas av det inte ska tillåtas. Jag kommer alltså att säga nej till DTM-racing, dragracing och Indy-racnig. STCC är ett gränsfall.

Intressant?
Andra bloggar om Aros Racetrack, Viking Motor Park, Enköping, Motorsport, STCC, Top Fuel, DTM, Indycar, Oljud, Buller

Monday, May 12, 2008

Göte Winé om Kungsholmen Runt

Göte Winé, som jag skröt om att ha sprungit om på upploppet på Kungsholmen Runt visar sig vara en Åländsk socialdemokrat, som dessutom också bloggat om loppet. Kul!

Saturday, May 10, 2008

Kungsholmen Runt

Idag var det tävling, min första. Två varv runt Kungsholmen. 21.098 meter. Jag och Johan sprang tillsammans, och hade innan tävlingen som mål att ta oss runt under 2:20. När vi började siktade vi på att ta första milen på under timmen, och sen se hur mycket vi orkade. Såhär gick det:

11:00 - Start
Trångt i starten vid Smedsuddsvägen. Smal väg att springa/gå på, så det gick rätt sakta. Men å andra sidan är hela första kilometern en stigning, så det var nog bra att det inte gick alltför fort. Backträning har inte stått på programmet någon gång.. Första kilometern gick på ungefär sju minuter.

11:07 - "Riktig start"
Nu har det tunnat ut och löpvägen är bredare. Jag nollställer klockan, och vi börjar räkna första milen från nu. Vi går på i 5:50-fart ett par kilometer, börjar sen sakta ner lite grann. Vid ungefär fem kilometer är det en nedförsbacke ner mot vattnet. Där känns det som att knät ska gå av. Jag stapplar ner, och när vi kommer ut på plant underlag känns det bättre, så jag fortsätter. Knät, och emellanåt höften i höger ben känns sedan som att nålar - den lite tjockare varianten som används för att försöka ta ledvätskeprover - sticks in i leden.
Vi pinnar på i sex-minutersfart (6 minuter/kilometer = 10 km/h) och vid nio kilometer föreslår Johan att vi ska köra på i samma tempo till 12 kilometer, så det bestämmer vi. Vid 11-kilometersmärket strax efter varvningen på Smedsuddsvägen står klockan på 59:30, så första elva kilometerna gick på totalt 1:06:30. För att klara målet på 2:20 hade vi alltså 1:13:30 på oss att genomföra sista milen. Det borde ju gå RIKTIGT lätt. Eller?

12:07 - Sista milen börjar
Som jag skrev innan är första kilometern på KR en stigning. Trots det lyckades vi med vår föresats att gå på i sexminutersfart till 12 kilometers-märket. I efterhand kan man fundera på hur klokt det var, men när vi just hade gjort det kändes det både rätt och lätt.
Vi bestämde oss för att sakta av tempot lite grann, men vid 13 kilometer hade vi visst sprungit lika snabbt igen. Det kändes fortfarande lätt, så vi såg ingen anledning att sakta av alltför mycket. Mitt enda orosmoment var knä och höft, som i varje nedförsbacke kändes som att det skulle gå jättesönder.
Vid vätskekontrollen runt 14 kilometer har vi båda alltför torra munnar, och krafterna börjar tryta så smått. Två muggar vatten, och en mugg sportrdyck gör att det känns lite lättare, och vi joggar vidare. Tempot har mattats av lite grann, och vi snittar kanske på 6:05 per kilometer nu.

12:38 - fem kilometer och väldigt lite krafter kvar
Vid vätskekontrollen runt 17 kilometer börjar vi promenera, ett par, tre hundra meter. Jag tror att jag känner mig lite piggare i huvudet än Johan, men benen är blytunga, och det gör fasligt ont ibland. Vi börjar iallafall att jogga igen, och bestämmer oss för att hålla ut till 18 kilometers-märket.
Väl där, efter övergångsstället vid Stadshuset börjar vi gå igen, några hundra meter igen. Jag vet inte exakt vilken tid vi har här, men jag skulle gissa runt 1:52-1:53. Tre kilometer kvar, och målet 2:20 är inte helt oöverkomligt.
Vi börjar jogga igen efter några hundra meter. Strax innan 19 kilometer börjar Johan gå, men jag försöker fortsätta jogga. Vid 19,5 kilometer tar jag också en gå-vila. Efter ungefär 200 meter kommer Johan ifatt (hans gå-vila blev kortare än jag trott, han hade börjat jogga när han tappade min rygg ur blicken), och vi promenerar, båda ordentligt slutkörda förbi 20 kilometers-märket.
Trots peppande av funktionärer och andra deltagare pallar vi inte att börja springa ännu. Vi vill kunna springa i mål, och vet båda att vi inte pallar att springa en kilometer. Ärligt talat kanske jag hade orkat, men jag var lite för rädd för smärtan för att våga chansa. Hellre en LITE sämre tid och kunna springa i mål än att hoppa på ett ben sista 98 meterna..
Med 700 meter kvar börjar vi jogga igen. Det känns lätt nu, det enda jobbiga är smärtan som är mer eller mindre konstant nu. Men den kan man ignorera. Med 200 meter kvar tänker jag lägga in spurten, men när jag försöker låser sig höften och jag tvingas ta några gå-steg istället för att öka farten.

13:15 - storstilad målgång
Jag lyckas bita ihop, och när jag väl får upp farten försvinner smärtan tillfälligt. Johan försöker öka takten, men har inga krafter kvar, så jag spinger förbi honom. På "upploppet" springer jag också förbi Jakob Saed, Göte Winé och Charlotte Wik (ser jag i resultatlistan att de heter). Det känns bra att ha kunnat öka på slutet, och till och med springa förbi några stycken. Jag tror att min tid är ungefär 2:17-2:18 när jag går i mål, men jag ser på resultatlistan att den i själva verket är 2:15:01. Johans tid är 2:15:13, så vi klarar båda med marginal 2:20. Första halvmaran är avklarad!

Sådär kan man beskriva ett lopp. De flesta som deltog beskriver det med andra tider. Min placering i halvmaraton för män blev 536 av 555 fullföljande. Så det vore en överdrift att säga att det gick fort. Men med mina mått mätt gick det oändligt mycket snabbare än det gjort på någon tävling förut, eftersom det här var den första.

Inte den sista dock. 4,7 kilometer i Fjärdhundra blir det på Fjärdhundradagen 14 juni. Sedan blir det sommarträning inför Stockholm Halvmaraton, som jag iallafall just nu tycker att jag borde klara under två timmar. Har jag gått från att kunna springa några få kilometer till att springa (nästan) ett helt halvmaraton på 20 veckor så borde ytterligare nästan 20 veckor kunna användas till att "putsa" bort 15 minuter från tiden.

Just nu är jag iallafall extremt nöjd med mig själv. Om jag blivit "ut-och-springa-nörd" som Dumbas - som jag skrev i början av året - vet jag inte. Men jag har nog förpestat min omgivning med mer löpsnack än jag trodde att jag skulle göra. Och risken finns att jag fortsätter med det...

Intressant?
Andra bloggar om Löpning, Löpträning, Träning, Halvmaraton, Kungsholmen Runt

Friday, May 09, 2008

20 veckor - resultat

I 20 veckor har jag nu mer eller mindre regelbundet löptränat. Imorgon är det dags för första tävlingen i mitt liv - halvmarathon-tävlingen Kungsholmen Runt.

Jag har börjat löpträna av tre anledningar:

• Få bättre kondis och därmed må bättre
• Tappa lite vikt och därmed må bättre
• Testa gränser

Här är en bild som beskriver distansen jag sprungit vecka för vecka i 20 veckor sedan jag började anteckna resultaten (julafton 2007). Bilden förutsätter att jag fullföljer Kungsholmen Runt (vecka 20 i diagrammet).

Att staplarna är lite ojämna/hackiga beror dels på att Freja föddes 3 februari, dels på att jag haft lite problem med onda skenben och höfter då och då och därför tvingats ta det lite lugnt emellanåt. Staplarna visar antalet kilometer jag sprungit per vecka.

Kondisen har blivit avsevärt bättre. När jag började löpträna sporadiskt i slutet av förra året klarade jag knappt tre kilometer i 8,5 - 9 km/h (för den som inte har koll på farter - det är som att gå väldigt fort..). Nu springer jag en mil i 11 km/h, och har som längst sprungit två mil. Jag hade inte överhuvudtaget sprungit en mil i sträck i hela mitt liv innan jag gjorde det på nyårsaftons morgon. Bra avslutning på 2007. Det är inte helt utan stolthet jag noterar de resultat jag uppnått.

Viktutvecklingen är också till belåtenhet, även om den legat ganska stilla de senaste veckorna. Från 90 kg till 83,5 kg på 20 veckor. Hade jag börjat mäta ett par veckor innan hade det sett ännu bättre ut - jag var uppe på 92 kg lite innan jul.

Testande av gränser då? Jo, självklart har gränserna för vad jag klarar flyttats hela tiden. Det var i det närmaste otänkbart att jag skulle klara en mil när jag först ställde mig på löpbandet på jobbet och fick en nära-döden-upplevelse innan jag hunnit 3 kilometer. När jag på nyårsafton sprang milen på 1:07 var det lika otänkbart att jag skulle klara milen på 54:50 bara några veckor senare. Och så vidare. Nu är det hyfsat otänkbart att jag ska klara ett marathon. Dubbelt så långt som jag någonsin sprungit! Men det får nog ändå bli nästa års målsättning!

Min slutsats och mitt råd efter 20 veckor är: Börja löpträna! Då mår man bättre, blir smalare och känner sig duktigare! Men försök inte klara allt på en gång.

Jag har gått ut lite för hårt emellanåt, och inte fattat att återhämtning mellan passen är viktigt. Att det gör ont när man springer betyder att man ska vänta ett tag med att springa. Lite ont gör det i musklerna när man är otränad, men om höfter, knän och sånt börjar göra ondare och ondare för varje steg betyder det att man ska stanna....

Börja lugnt. Spring en bit och gå en bit. Två - tre dagar i veckan, 30 minuter åt gången räcker mer än väl att börja med. Resultaten kommer blixtsnabbt, och då blir det bara roligare och roligare. Håll ut de första tre-fyra ganska jobbiga veckorna när varje pass känns som en pina, så kommer snart lusten att gå ut och springa.

Imorgon är det alltså Kungsholmen Runt, och jag kommer inte att göra någon strålande tid. Men jag ska komma i mål, och få en oficiell tid.

Vänsterpartiet håller INTE på att dö ut

Apropå SVT Aktuellts inslag om att "Partierna går sin död till mötes":

Klicka på länken "Öppna bildgalleri" på sidan, och hoppa till tredje bilden. Där ser man att KD sjunkit en hel del, att Vänsterpartiet sjunkit marginellt och att Miljöpartiet ökat medlemsantal sedan 1991. Alltså inte alls i enlighet med vad som redovisades i TV-inslaget, där det påstods att partierna håller på att försvinna.

S har minskat rejält, troligen mest på grund av att kollektivanslutningen av LO-medlemmar upphört.

Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet har minskat rejält.

Inslaget borde alltså ha handlat om att det snart bara finns tre riksdagspartier, inte att alla riksdagspartier håller på att fösvinna, när det helt enkelt inte är så..

Thursday, May 08, 2008

Svenska folket: Sälj inte våra gemensamma tillgångar

SEKO har beställt en opinionsundersökning för att ta reda på svenska folkets inställning till utförsäljning av statliga bolag. Resultatet överensstämmer rätt bra med Vänsterpartiets politik: Sälj inte ut våra gemensamma tillgångar. Viktigast för svenska folket är att behålla Posten, Apoteket och SJ.

Ytterligare en undersökning som visar att folk inte röstade för den politik som nu förs.

Mats Odell svarar på kritiken:

[..] det var inte många som var förstående när vi började avreglera telemarknaden heller.

Nämen dåså - om folk inte fattade poängen i att privatisera Televerket så att det kan bli dyrare för glesbygdsbor att få telefon, då gör det ju inget att folk inte fattar poängen med att privatisera Posten och Apoteket så att glesbygdsbor inte kan få tillgång till den servicen heller..

DN

Intressant?
Andra bloggar om Privatiseringar, Mats Odell, SEKO

Wednesday, May 07, 2008

Rädda kollektivavtalen och välfärden

Lars Ohly, Josefin Brink och Jonas Stjöstedt skrev igår en bra debattartikel på DN Debatt, där de utmanar Socialdemokraterna att ta ställning för kollektivavtalen vid ratificerandet av Lissabonfördraget.

I och med Lavaldomarna (Vaxholmsfallet) har EU tagit ställning MOT svenska fackförbunds rättigheter att använda stridsåtgärder mot utländska företag verksamma i Sverige. Den svenska modellen, som till och med Moderaterna nu påstår sig omhulda är i fara, men alla riksdagspartier utom Vänsterpartiet håller för ögonen och låtsas som att det regnar.

Att Moderaterna myser och gnuggar händerna av förtjusning förstår man ju, deras värnande om den svenska modellen är ju bara tom retorik. Men att Socialdemokraterna, ett parti inom arbetarrörelsen (det enda partiet inom arbetarrörelsen om man får tro många sossar) låtsas som att den svenska modellen är säkrad förstår jag faktiskt inte. Bra att Vänsterpartiet är tydligt med att kollektivavtalens vara eller inte vara faktiskt är en fråga som kan stjälpa samarbetet mellan S och V.

DN Debatt - "S-politik om kollektivavtal det största samarbetshotet"

Jag noterar också som hastigast innan jag måste till jobbet att Berit Rollén och Monika Olin Wikman, två "veteraner inom socialpolitik" - en av dem aktiv socialdemokrat - skriver på DN Debatt att äldre borde betala större del av sin omsorg:

Vi tror inte på samhällets möjlighet och vilja att ställa upp med tillräckliga resurser för den äldreomsorg vi efterfrågar.

Det vara bara några veckor sedan Sveriges Kommuner och Landstings (SKL) undersökning av svenska folkets betalningsvilja för offentlig välfärd presenterades. Den undersökningen visade att svenskarna är beredda att betala högre skatter för bättre välfärd. Därför är det märkligt att "veteraner inom socialpolitik" tvivlar på samhällets vilja att ställa upp med resurser till äldreomsorgen.

DN Debatt - "Du måste själv betala mer för din egen äldreomsorg"
Vänsterpartiet om SKL-undersökningen
SKL:s rapport (PDF)
Hela SKL-undersökningen (PDF)

Tuesday, May 06, 2008

Förbannad om du gör, förbannad om du låter bli

En kort kommentar till Expressens ledare idag. Ledaren konstaterar att det är vanligare i politiska ungdomsförbund än i partier att kandidater ställs mot varandra under kongresser. Ledarskribenten menar att det vore bra för demokratin om även partierna hade mer öppna personstrider på sina kongresser.

Svenska partier har mycket att lära. De som vågar ha flera ledarkandidater och ge sina medlemmar större inflytande har definitivt framtiden för sig.

Riktigt så lät det inte när Lars Ohly tävlade med Johan Lönnroth och Alice Åström om att bli partiledare i Vänsterpartiet. Då pratades det mer om kris, partiets undergång och demokratiskt underskott.

Damned if you do, damned if you don't..

Också konstaterar jag att den "liberala" cirkeln är sluten.

Nyhetslänkar om liberala hälsningar: Expressen, SvD, DN

Intressant?
Andra bloggar om Demokrati, Vänsterpartiet, Expressen, Media, Folkpartiet, LUF, Rasism

Monday, May 05, 2008

Sverigedemokraterna lyser med sin frånvaro

Nedanstående debattartikel infördes idag i Enköpings-Posten. Vid 10-snåret ringde TV4 Uppland och ville göra "en grej" om det. Strax innan 12 då intervjun med mig skulle göras ringde de och sa att de ändrat sig. De skulle inte göra något om artikeln. Synd, för det behöver uppmärksammas mer att rasistpartiet Sverigedemokraterna inte är intresserade av demokrati.

--

Vid valet 2006 vann Sverigedemokraterna i Enköping ett mandat i Enköpings kommunfullmäktige. Jan-Erik Roos blev ordinarie ledamot och Evert Skirgård ersättare. Vänsterpartiet beklagar att ett öppet främlingsfientligt parti tar plats i demokratiska församlingar, men accepterar naturligtvis valresultatet.

Jag och Vänsterpartiet är beredda att ta debatten med Sverigedemokraterna i kommunfullmäktige. Men det är inte lätt. Jan-Erik Roos är med få undantag alltid frånvarande från fullmäktiges möten. De gånger Jan-Erik har deltagit har han inte begärt ordet och redovisat sin åsikt en enda gång. Evert Skirgård är till skillnad från Jan-Erik oftast närvarande. Men när det kommer till att lägga egna förslag och redovisa åsikter är det nästan lika med noll.

Jag har hört Evert begära ordet en enda gång. Då pratade han om att kommunen borde bekosta hydrauliska hissar till centrumhandlarnas otillgängliga entréer. Tillgänglighet för funktionshindrade är en viktig fråga. Men om Sverigedemokraternas politiska engagemang börjar och slutar med att de vill ha kommunala hydrauliska hissar till privata entréer så förstår jag inte varför de ställde upp i kommunvalet.

Sverigedemokraterna har inte lagt ett enda förslag vid behandling av kommunens budget. När budget för 2008 behandlades i juni 2007 satt Sverigedemokraterna tysta hela första dagen. De hade inte ens en kommentar till majoritetens och den övriga oppositionens förslag. Andra dagen - när alla beslut skulle fattas - var ingen av Sverigedemokraterna närvarande. De deltog alltså inte höverhuvudtaget i behandlingen av kommunens budget, trots att de hade alla möjligheter.

Varje år arrangerar kommunen ett budgetseminarium. Till seminariet bjuds ordföranden och vice ordföranden för alla nämnder och kommunala bolag, alla kommunalråd, Kommunstyrelsens Arbetsutskott (KSAU) och gruppledarna för de partier som inte finns representerade i KSAU.

Vid årets budgetseminarium hade Sverigedemokraterna bjudits in, precis som förra året. Precis som förra året stod Sverigedemokraternas stol tom. Sverigedemokraterna är uppenbarligen inte intresserade av att höra förvaltningarnas åsikter inför budgetarbetet.

I valrörelsen fick vi höra att Sverigedemokraterna inte fick vara med på samma villkor som andra partier. Att de behandlades på ett odemokratiskt sätt. I Enköpings kommun har Sverigedemokraterna precis samma möjligheter som alla andra partier att delta i det demokratiska arbetet. Men Sverigedemokraterna i Enköping väljer att inte delta.

Jag har gång efter gång frågat Sverigedemokraterna vad de har för åsikter i olika frågor. Men varken jag eller någon annan får något svar.

Sverigedemokraterna kommer att köra med samma förljugna retorik även i nästa valrörelse. De kommer att påst att de på ett oschysst sätt är motarbetade. De kommer att påstå att de utgör något radikalt annorlunda än etablerade partier. De kommer att påstå att de till skillnad mot andra partier har ett stort engagemang. Kort sagt - de kommer att ljuga sig igenom hela valrörelsen, precis som de ljög sig igenom hela den förra valrörelsen.

Magnus Ahlkvist(v)
gruppledare i Enköpings kommunfullmäktige

--

Intressant?
Andra bloggar om Sverigedemokraterna, Enköping, Demokrati