Friday, July 18, 2008

Svar från Riksdagen: Emma Henriksson (kd)

Ytterligare ett svar på mitt mail med frågor om FRA-lagen. Emma Henriksson blev första kristdemokrat att svara.

Hon börjar likt de andra med att beklaga sig över att medborgare har mycket synpunkter på det arbete de valt henne att göra. Vissa är tydligen till och med oförskämda..

Sen "bemöter" hon låtsasargument mot FRA-lagen, som att de som är mot FRA-lagen inte tror att det finns hot mot Sverige. Vi som är mot FRA-lagen tror nog - iallafall de flesta av oss - att det säkerligen finns externa hot mot Sverige och sveriges demokrati. Men FRA-lagen är ett mycket större hot mot vår demokrati. Demokratin kan inte försvaras genom att avskaffas. När ska ni fatta det? Jan Guillou hade samma fundering i Aftonbladet för några veckor sedan.

Sedan fortsätter Emma med att förklara att signalspaning är ett EFFEKTIVT verktyg för att stävja hoten mot vår demokrati. Det är inte heller huvudargumentet MOT FRA-lagen. Och om man läser mitt mail ser man att jag faktiskt frågat hur hon som riksdagsledamot kan garantera min personliga integritet, inte om lagen kommer att fånga några ryssar eller andra otäckingar.. (notera gärna ironin)

Sist förklarar Emma att signalspaning är ungefär samma sak som trafikövervakning. Att det faktum att några av mina mail med stor säkerhet kommer att läsas av FRA-medarbetare (därför att jag är vänsterpartist, kritisk mot FRA-lagen, ibland mailar med personer som befinner sig i bland annat Mellanöstern och där ibland diskuterar så otäcka saker som Israels ockupation av Palestina) är ungefär samma sak som att jag blir stoppad för att genomföra nyketerhetskontroll. Hon menar att FRA:s kränkning av mitt privatliv är att jämföra med att jag är nykter när jag blåser i alkomätaren. Metaforer är en kristen, biblisk konstart. Men talangen för metaforer tycks ha gått Emma helt förbi. Det går inte att jämföra trafikövervakning av bilar med att FRA-tjänstemän läser mina privata brev. Jag tror faktiskt inte att Emma vill att jag läser all hennes privata post, även om jag lovar henna att inte berätta för någon vad jag läst.

Som slutkläm berömmer Emma sig och KD med att de varit noga med att införa kontrollmekanismer i lagen, så att riskerna för att min och andras personliga integritet kränks minimeras. Och det är här det VERKLIGEN visar sig att hon och KD inte fattat någonting. Det räcker med att någon läser mina mail för att kränkningen ska vara ett faktum. Att det i efterhand kontrolleras om det är OK att SPARA mailet eller inte är irrelevant. Att en person av kött och blod, som inte är mottagare av ett brev ändå läser det är en kränkning. Sen spelar det ingen roll att det inrättas kontrollorgan som kontrollerar vilka mail FRA sparar. Emma påstår för övrigt helt felaktigt att FRA saknar KAPACITET att spara mail som de inte borde spara. Ett sådant påstående vittnar om att hon inte förstått ett dyft av den tekniska utrustning som FRA både kan inneha och innehar.

Emma säger också att det är viktigt att inte blanda ihop FRA-lagen med buggning. Ja, det är viktigt. Buggning riktar sig i allmänhet mot en eller ett antal individer, mot vilka det finns brottsmisstanke. Inte mot ALLA individer, utan brottsmisstanke.

Sammanfattningsvis: Emma Henriksson försvarar i sitt svar till mail en lag vars innehåll hon nog inte riktigt förstår. En lag som ger FRA (vars teknik hon verkligen inte förstår) möjligheter hon inte förmår överblicka och förstå omfattningen av.

Emmas svar:
--

Hej och tack för ditt brev!

På grund av det mediala fokus som varit kring FRA-frågan i kombination med uppmaningar om att kontakta oss riksdagsledamöter för att lämna synpunkter så fylls min inkorg för närvarande i ett ännu högre tempo än normalt vilket gör att jag inte hinner formulera särskilda svar till var och en vilket jag beklagar. Ett antal av de brev jag får är egenhändigt formulerade och innehåller personliga frågor och funderingar kring lagen, dem uppskattar jag. Den absolut övervägande majoriteten av breven är dock prefabricerade och skickas via sändfunktion på ett antal protesthemsidor. Ytterligare ett antal innehåller enbart oförskämdheter, påhopp och hot mot mig som person och mina anhöriga, den brist på respekt dessa visar är beklaglig.Jag läser alla dessa brev och tar del av alla synpunkter men det är inte möjligt att personligt hinna bemöta vart och ett varför jag har ställt samman mina svar på de vanligaste frågorna och missförstånden.

Jag har full förståelse för den oro som uttrycks för att utvidgningen av de signaler som får tas in av Försvarets radioanstalt ska leda till oönskade konsekvenser som kränker människors integritet. Den grundläggande frågan för huruvida lagen behövs eller inte handlar enligt mitt sätt att se det om två saker. För det första; finns det i huvudtaget sådana hot mot rikets säkerhet som gör det befogat att vi försöker skydda oss och för det andra, är signalspaning som metod ett verktyg  som i så fall kan bidra till det skyddet.

Många som är motståndare till lagen är tveksamma till om hoten finns. Då är det självklart naturligt att vara emot att vi på detta eller andra sätt försöker skydda oss. Jag för min del har en annan bild av situationen. Även om vi inte dagligdags möts av uppenbara terroristhandlingar så vet vi att hotbilden i världen finns och ständigt förändras. På samma sätt som jag vet att risken är liten att jag krockar när jag åker till matbutiken men ändå använder bilbältet för att vara bättre skyddad om det skulle visa sig att jag ex får möte med en trafikdåre. Bilbältet är i den situationen en acceptabel inskränkning på rörelsefriheten och den står i proportion med dels risken och dels konsekvenserna om olyckan skulle vara framme.

Andra som liksom jag anser att det finns en hotbild är ändå tveksamma till lagen eftersom de inte tror att signalspaning är ett effektivt verktyg. Problemet med att argumentera för att det är det är att metoden inte fullt ut kan avslöjas eftersom det i sig skulle göra metoden mindre användbar. Jag som enskild ledamot som inte sitter i berört utskott har inte mer information än vad som finns offentligt att tillgå men utifrån bedömning av den information jag fått och de källor varifrån den kommer så förlitar jag mig på att metoden har varit och kommer att vara effektiv även fortsättningsvis. Tyvärr förekommer i den information som har spridits ett stort antal felaktiga påståenden om metoderna som används, förmågan att läsa även krypterad information och hur utsorteringsprocessen går till.

Även om man liksom jag har kommit fram till att hotbilden finns och är av tillräckligt allvarlig karaktär för att vi ska försöka hitta metoder för att skydda oss och dessutom att signalspaning i kabel är ett lämpligt verktyg för detta så finns det tveksamheter kvar. Till skillnad från i jämförelsen med bilbältet där inskränkningen som uppstår är begränsad så finns det svåra integritetsaspekter med att använda signalspaning. Kränkningen det innebär i sig att kommunikationen genomgår ett filter i de fall det inte sorteras ut är enligt min bedömning av mindre omfattning och kan jämföras med integritetskränkningen av att i laglig hastighet och utan att bli fotograferad passera en fartkamera som automatutlöser vid hastighetsöverträdelse. Den kommunikation som faktiskt faller ut som tänkbart intressant och därmed granskas manuellt men visar sig vara ointressant och därmed raderas är mer problematisk eftersom det här finns risk för att den information som då hanteras av annan den var avsedd för kan komma att spridas. Detta går att jämföra med en poliskontroll där förarna stoppas för att få blåsa i en trafiknykterhetskontroll. Eftersom poliskonstapeln kunnat se vem som befunnit sig var även om föraren är nykter så är det en information som kan missbrukas och spridas. Även den informationen, om än att den är begränsad, skulle i fel händer kunna innebära skada. Något egentligt skydd mot detta finns inte. Vi är helt enkelt tvungna att förlita oss på att poliserna dels inte har intresse av att sprida informationen och dels undviker att göra det eftersom de om det skulle bli känt riskerar åtal och att förlora sitt arbete. Vid signalspaning kan den information som trots att den är av ointressant karaktär för spaningssyftet vara av känslig natur, privat eller affärsmässigt.

 Därför finns all anledning att vidta så rigorösa säkerhetsåtgärder som bara är möjligt och Kristdemokraterna har varit noga med att signalspaningen ska utformas så att risken för att informationen missbrukas eller hamnar i orätta händer minimeras. Det handlar bland annat om att tydliga kontrollmekanismer och funktioner skapas för att garantera enskilda individers integritet. Varje uppdrag ska prövas av en särskild och fristående nämnd innan spaningen inleds. Det kommer att finnas insyn och kontroll under pågående spaningsprocess och efteråt, det insynsråd som står för detta ska ledas av en domare. Ett integritetsskyddsråd inrättas för att bevaka hur lagen används och regeringen ska årligen återkomma med en redovisning till riksdagen om signalspaningen. Dessutom är en särskild kontrollstation uppsatt till 2011 för att stämma av hur lagen har fungerat utifrån ett integritetsperspektiv.

Syftet med lagen är att reglera signalspaning gentemot internationell trafik, dvs den data- och teletrafik som berörs är enbart den som passerar landets gräns. Sådan trafik som av tekniska skäl passerar gränsen ska inte vara föremål för analys. Eftersom det av tekniska skäl kan vara svårt att separera sådan trafik riskerar den att trots detta samlas in. Om sådan trafik ändå fångas in i den första utsorteringen måste den enligt lagen direkt raderas eftersom den inte får utgöra underlag för FRAs granskning. Det finns alltså varken laglig rätt eller kapacitet att lagra någon sådan kommunikation.

Ett stort antal brevskrivare blandar ihop det som omfattas av detta lagförslag med buggning. Det finns tydliga gränser mellan vad som omfattas av den signalspaning som FRA enligt detta lagförslag kan ges rätt att bedriva och polisiär verksamhet som polisen och säkerhetspolisen ansvarar för.

Min slutsats är att de risker och nackdelar som finns har hanterats på ett väl avvägt sätt och att fördelarna och behovet av denna lagstiftning gör att den är befogad.

Vänliga hälsningar,
Emma Henriksson

Intressant?
Andra bloggar om FRA, Kristdemokraterna, Emma Henriksson