Jag kan förstå att en vänsterpartist gillar att en ärkebiskop "drivit på för en humanisering av kyrkan". Det vore ungefär som att Lars Ohly drivit på för marknadsanpassning av kommunismen.

Själv så gick jag ur Svenska kyrkan när Hammar i barnprogrammet Hjärnkontoret förklarade att han inte tror på stora delar av det som står i Bibeln och att han är en tvivlare.

Men... som sagt, du gillar det vilket jag kan förstå :o).

Mikael Bergman: Det är väl självklart att inte KG Hammar tror på varje bokstav i Bibeln. Det skulle förvåna mig till och med om du gör det.
Eller tycker du verkligen att incestbrott ska bestraffas med att förövaren bränns på bål? Eller att kvinnor som bär kläder av blandade material ska stenas?

Tala nu istället om det egentliga skälet till att du gick ur Svenska Kyrkan, för din förklaring kan du ju inte tro på ens själv. Beror det på att du inte vill att en kristen kyrka ska välsigna homosexuella par, att du vill att välsignelser ska reserveras för heterosexuella?

För övrigt har jag aldrig tidigare sett en lika urusel liknelse från din sida. Svenska Kyrkans kamp för en human asylpolitik var ett av de exempel jag tog upp. Andra frågor som välsignelseakt av homosexuella är också i högsta grad en humanisering, dvs att utgå ifrån människan i sin trosuppfattning.

Magnus: jag orkar inte med en allt för djup teologisk förklaring till mitt ställningstagande (här!) men...

Man måste givetvis skilja på beskrivningar av t ex Mose lag, som du refererar till, och att "tro på" någonting. Till det mest basala i kristen tro hör det faktum att Gamla testamentet (GT) talar om *judarnas* historia, profeterna, o s v. Kristendomen - och det jag *tror* på - läser man om i Nya testamentet och är i princip det som Jesus lärde ut, inte det som det samtida judiska samhället gjorde.

Vad gäller att välsigna homosexuella så ser jag inget problem i det - dom behöver det absolut. Att välsigna *homosexualitet* ser jag definitivt ett problem med, vilket är en kritik jag delar med resten av kristenheten i världen. Nu gick jag ur Svenska Kyrkan innan detta beslut fattades men det hade inte gjort saken bättre.

Detta om mig och min *tro*. Jag har en fråga till dig angående detta. Jag förstår att du tycker att Svenska Kyrkans ställningstagande är bra men tycker du det ur ett "samhällsperspektiv" eller som resultat av dina teologiska studier i ämnet? Jag menar att det är en sak att samhällsklimatet med partnerskapslagen och nyligen adoptionsfrågan går åt det hållet. Kan du som icke-troende (antar jag) bedöma frågan ur ett teologiskt perspektiv och är det enl dig ok att ta ställning i frågan ur ett teologiskt perspektiv eller dissar du allt som har med kristendomen att gör. För i så fall borde det inte vara så viktigt för dig hur Svenska Kyrkan ställer sig i frågan om du ändå inte tror på någonting.

Mikael: Jag tar ställning både ur ett samhällsperspektiv. Jag är medlem i Svenska Kyrkan utifrån en ganska personlig trosuppfattning som jag menar finner en plats i Svenska Kyrkan.
Varför förmodar du förresten att jag är icke-troende?
Det är inte särskilt mycket mer jag kan svara på bland dina frågor, eftersom de baseras på att jag tar ställning ur ett ideologiskt vänsterperspektiv och inte ur ett kristet perspektiv.

Men jag håller faktiskt inte med dig om att icke-troende inte bör kommentera kyrkans ställningstaganden. Jag tycker att det tarvar kommentarer från alla möjliga (även icke-troende) håll om en av världens största ideella organisationer (som Svenska Kyrkan ju är) går på tvärs med samhällsutvecklingen i övrigt och med det demokratiska samfundets ställningstaganden.

Jag förmodade att du som vänsterpartist var "icke-troende", jag ber om ursäkt om jag hade fel och får då gratulera dig i stället ;-).

Jag menar inte att icke-troende inte ska kommentera Svenska Kyrkan bara att de inte ska göra det genom att försöka tolka en Bibel som dom aldrig har läst. Uttalanden som "all kärlek är bra kärlek" är exempel på uttalanden som bygger på annat än Bibeln som faktiskt är den skrift som Svenska Kyrkan håller som rättesnöre.

Vem som helst får naturligtvis tycka att Svenska Kyrkan ska anamma en viss strömning i samhället men varför ska man bry sig om vad en kyrka - vars tro man inte delar - tycker i en viss fråga och kanske t o m uppröras? Får jag också fråga om du skulle ha respekt för en organisation som beslutar någonting som går tvärs emot sin urkund? Man kan naturligtvis diskutera om så är fallet men då tycker jag att man ska göra det ur en teologisk synvinkel.

All kärlek är naturligtvis bra kärlek, även ur ett kristet perspektiv. Bibeln är ingen lagbok i den bemärkelsen att varje bokstav måste följas. Detta av den enkla anledningen att Bibeln, eller Nya Testamentet om du så vill faktiskt är ett urval som gjorts av människor. Gud har inte skrivit Nya Testamentet, och man kan diskutera om den är komplett i sin nuvarande form, om vissa böcker öht bör vara med, och om inte vissa andra skrifter borde inkluderas. Svenska Kyrkan håller den kristna tron som rättesnöre, och där är Bibeln en bra vägledning. Men tron får aldrig bli ett läsande och troende på bokstäver. Tron är levande.

Åter till uttrycket "All kärlek är bra kärlek." Så är det naturligtvis, som jag tidigare skrev. Men därmed inte sagt att allt som kallas kärlek är kärlek. Men två vuxna människor som funnit varandras kärlek är något som ska bejakas, inte fördömas med Bibelns bokstav som grund.