Wednesday, April 22, 2009

Vita huset bloggar

Vita Huset har startat en intressant blogg – De rödgröna i Vita Huset. Det handlar om landstingsråd och politiska sekreterare inom oppositionen i Uppsala Läns landsting, vars kansli är ett litet hus som brukar kallas för Vita Huset. Från Vänsterpartiet medverkar Sören Bergqvist och Ove Heimfors. http://rodgrona.blogspot.com.

En annan intressant blogg, där Sören Bergqvist också medverkar är VÄNSTERVÅRD. Det är Vänsterpartiets Hälso- och sjukvårdspolitiska programgrupp som skriver en gemensam blogg. Förutom Sören ingår i programgruppen Gunnar Ågren – fd generaldirektör för Folkhälsoinstitutet, Maria Grip – gruppledare i Västerbottens läns landsting, Märit Halmin – AT-läkare, Elina Linna – riksdagsledamot och partistyrelseledamot, Birgitta Sevefjord – landstingsråd i Stockholm och Anette Ternstedt – medlem i Hälso- och Sjukvårdsutskottet i Västra Götaland. http://vanstervard.blogspot.com

Tuesday, December 09, 2008

Skrota undantagen i LAS

Lars Ohly har – föga förvånande – berättat för Svenska Dagbladet att en viktig fråga för Vänsterpartiet i det kommande samarbetet med Miljöpartiet och Socialdemokraterna är att turordningsreglerna vid uppsägningar återinförs. Eller rättare sagt att undantagen från turordningsregler avskaffas. Miljöpartiet gjorde en uppgörelse med borgarna om att införa undantag från turordningsreglerna, medan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, tillsammans med hela fackföreningsrörelsen, var emot undantagen. Självklart är det en fråga som kommer att föras på tal i diskussionerna med Miljöpartiet, och självklart är det rätt stor chans att Vänsterpartiet och Socialdemokraterna kommer att kräva att undantagen avskaffas.

Peter Eriksson svarar:
Det ser inte vi som aktuellt överhuvudtaget. Vi har gjort en ändring, och har inte för avsikt att ta upp en diskussion om det.

Det tycker jag är ett ganska märkligt svar. Miljöpartiet har gjort en ändring tillsammans med de fyra borgerliga partier som nu mer tydligt än någonsin är motståndare till Miljöpartiet i kampen om regeringsmakten. Det kan knappast vara en helig uppgörelse för Miljöpartiet, och framförallt är det ingen uppgörelse som Vänsterpartiet och Socialdemokraterna är bundna av. Det är möjligt att inte just Miljöpartiet tänker ta upp diskussionen om att avskaffa undantagen i LAS. Men Peter Eriksson lär upptäcka att både Lars Ohly och Mona Sahlin kommer att göra det.

Jag hoppas och tror att Vänsterpartiets och Socialdemokraternas förhandlare håller fast vid att de här undantagen måste bort. Annars riskeras föreningsfriheten inom småföretag, och det om något vore ett allvarligt hot mot den svenska modellen.

Bloggen “Valet 2010” exemplifierar tydligt varför Miljöpartiet måste ge sig:

Personligen tycker jag att det ska bli lättare att bli av med jobbet och att arbetsgivaren själv ska få avgöra vem han vill avskeda.

SvD, Valet 2010

Monday, December 08, 2008

Ett rödgrönt samarbete för framtiden

Det finns ingen anledning för mig att rapa upp detaljerna i den överenskommelse om samarbete som Vänsterpartiet slutit med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Det görs lättast genom att läsa “Ett rödgrönt samarbete för framtiden” på Vänsterpartiets hemsida och den här Youtube-filmen med partiledarna.

Jag nöjer mig med att konstatera att det här är ett logiskt steg. Det var inte hållbart att oppositionen skulle vara splittrad inför valet. Vänsterpartiet har dragit ett tungt lass, genom att acceptera budgetregler som i värsta fall är helt kontraproduktiva för att kunna bedriva en effektiv konjunkturpolitik. Men det var tyvärr nödvändigt, för att komma vidare i det politiska projekt som nu startats för att byta ut regeringen Reinfeldt och framförallt för att byta ut regeringen Reinfeldts politik mot en rättvisare välfärdspolitik.

Det är viktigt att komma ihåg att det här bara är början. Nu börjar det riktiga arbetet med att ta fram en gemensam politik på ett antal områden. Det är först när det börjar ta form som det verkligen kan gå att utvärdera det här projektets potential. Jinge konstaterar att det bara är genom att försöka skapa en gemensam plattform som man kan se om det går att skapa en gemensam plattform. Jag tror att försöken kommer att lyckas, men Jinge har en poäng i att även ett misslyckande är ett resultat:

“Har man inte försökt skapa en gemensam plattform så kan man inte heller peka på vad som gjorde det omöjligt att nå hela vägen.”

Det är för övrigt intressant att konstatera hur mycket digital trycksvärta Dagens Nyheter lägger på att låta de borgerliga partiledarna kommentera samarbetet.

Aftonbladet, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7

Wednesday, November 19, 2008

Rädda den svenska modellen: Nytt svar från Magdalena Strejffert (s)

Jag använde, som jag skrev i ett tidigare inlägg, Vänsterpartiets kampanjsajt “Rädda den svenska modellen” för att via ett mailformulär maila socialdemokratiska riksdagsledamöter och uppmana dem att vänta med godkännandet av Lissabonfördraget. På det svarade Magdalena Strejffert, och jag skickade följdfrågor, som Magdalena åter har besvarat. All heder åt Magdalena för att hon åtminstone svarar på E-post, det har ingen annan socialdemokratisk riksdagsledamot gjort.

Här är Magdalenas svar, och min replik:

Magdalenas svar
Hej Magnus!

1. Rättighetsstadgan kommer nu vara en del av grundlagen, och den finns med i inledningen.
2. Jag tror inte det spelar någon roll om vi väntar eller inte, därav mitt beslut.

Mvh
Magdalena

Min replik
Hej Magdalena,

Nu förstår jag inte alls. Arbetsrätten stärks ju inte alls jämfört med nuvarande fördrag, enligt Pernilla Lind som är domare i EG-domstolen.

Och jag förstår heller inte hur det inte kan spela någon roll vad utredningen om förändringar i svensk arbetsrätt kommer fram till. Det är ju nu, INNAN Sverige godkänner Lissabonfördraget som det finns möjligheter för Sverige att begära skydd för den svenska modellen, istället för att den som i förslaget underordnas den fria rörligheten.

Hälsningar
///Magnus Ahlkvist

Andra intressanta blogginlägg om: Lissabonfördraget, Magdalena Strejffert, Socialdemokraterna
Technorati: Lissabonfördraget,Magdalena Strejffert,Socialdemokraterna

Tuesday, November 18, 2008

Rädda den svenska modellen: Svar från Magdalena Strejffert (s)

Jag använde, som jag skrev i ett tidigare inlägg, Vänsterpartiets kampanjsajt “Rädda den svenska modellen” för att via ett mailformulär maila socialdemokratiska riksdagsledamöter och uppmana dem att vänta med godkännandet av Lissabonfördraget. Nu har jag fått svar från Magdalena Strejffert, från Halland. Här är hennes svar, och mina följdfrågar som jag skickat till henne.

Magdalenas svar
Hej!

Tack för ditt mail! Jag kommer att rösta ja gällande Lissabonfördraget, då jag tycker att det fördraget stärker arbetstagarnas rättigheter i förhållande med det förra. Men sedan håller jag med dig i att vi måste värna den svenska modellen i EU gällande starka kollektivavtal, möjligheter till stridsåtgärder osv. Jag sitter i EU-nämnden och vi för upp frågan vid varje tillfälle som statsministern eller arbetsmarknadsministern ska träffa sina kollegor och vi driver på hårt från socialdemokraterna för att få upp frågan på den politiska dagordningen. Det handlar om det sociala protokollet som en majoritet av parlamentsledamöterna i EU har tagit beslut om, det handlar om att förändra utstationeringsdirektivet för att göra det tydligare att svenska kollektivavtal ska gälla i Sverige och framför allt att den Stråth-utredning leder fram till en lagstiftning i Sverige som garanterar lika villkor för lika arbete.

Med vänlig hälsning
magdalena

Mina följdfrågor
Hej Magdalena.

Tack för ditt svar!

Jag undrar fortfarande två saker:

1) Vad i Lissabonfördraget anser du stärker svenska arbetstagares rättigheter?
2) Varför kan du inte tänka dig att vänta med beslut kring svenskt godkännande av Lissabonfördraget tills utredningen är färdig?

Hälsningar
Magnus Ahlkvist

Rädda den svenska modellen: E-posta sossarnas riksdagsledamöter

Vänsterpartiets kampanjsajt “Rädda den svenska modellen” har givit alla möjligheten att via ett mail-formulär uppmana socialdemokratiska riksdagsledamöter att rösta för en vilandeförklaring av godkännandet av Lissabonfördraget.

Ta dig genast till formuläret och fyll i det, så får sossarnas riksdagsledamöter nedanstående brev:

Hej!

Mitt namn är {Ditt namn} och jag skriver till dig angående omröstningen som ska hållas den 20 november om Lissabonfördraget. Självklart måste vi kräva garantier för att skydda den svenska kollektivavtalsmodellen och konflikträtten innan vi ratificerar detta fördrag.

Som en följd av Laval-domen har regeringen tillsatt en utredning med uppdrag att föreslå förändringar i den svenska arbetsrätten för att om göra den svenska kollektivavtalsmodellen och fackliga konflikträtten anpassad till EU-lagstiftningen. Resultatet av utredningen ska, som du säkert redan vet, presenteras den 15 december, alltså nästan en månad efter det att ni i riksdagen ska rösta om Lissabonfördraget. Det innebär att ni inte ens kommer att veta vilka förändringar av den svenska arbetsrätten utredaren föreslår när omröstningen sker.

LO-kongressen beslutade att utredningen måste vara färdig i god tid innan fördraget godkänns i riksdagen. Om riksdagen redan godkänt riskerar vi att stå helt utan alternativ om utredningens förslag visar sig vara otillräckliga eller dåliga ur facklig synpunkt. Sveriges bästa möjlighet att sätta press på EU att respektera vår kollektivavtalsmodell är att villkora godkännandet av fördraget. Vi tolkar LO-kongressens beslut som att den möjligheten måste finnas kvar, om utredningen inte visar sig hålla måttet.

Att den borgerliga regeringen har bråttom att godkänna Lissabonfördraget kan jag förstå. Jag gör mig inga illusioner om Reinfeldts och Littorins engagemang för fackliga rättigheter. Däremot har jag betydligt svårare att förstå varför den socialdemokratiska riksdagsgruppen accepterar den borgerliga brådskan, när man faktiskt besitter makten att skjuta på omröstningen.

Jag anser att frågan om den svenska kollektivavtalsmodellen är så grundläggande att det inte kan finnas några skäl för er att hasta igenom Lissabonfördraget. Särskilt inte nu, då tidtabellen för fördraget redan fördröjts sedan Irland röstade nej i folkomröstningen.

Med anledning av detta vädjar jag till dig som socialdemokrat att rösta för Vänsterpartiets vilandeförklaring så att frågan om kollektivavtalsmodellen och strejkrätten hinner utredas och en lösning presenteras som inte innebär några försämringar ur facklig synpunkt innan fördraget ratificeras.

Mvh:

{Ditt namn}

Sunday, November 16, 2008

Oppositionens landstingssamarbete

Idag skriver landstingsoppositionens (i Uppsala län) fyra landstingsråd på Upsala Nya Tidnings debattsida, inför budgetfullmäktige som hålls på måndag och tisdag. Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet har inte identiska budgetförslag, men har samsyn i många frågor, och ett bra samarbete byggt på respekt och förtroende.

Även om de tre partierna till viss del skiljer sig i synen på privat vård delar vi uppfattningen att det inte finns något egenvärde i privatiseringar. Det är en viktig skillnad mot alliansmajoriteten, som mot bättre vetande vill privatisera exempelvis sjukvårdsrådgivningen och redan har privatiserat mammografiverksamheten. Alliansmajoriteten i landstinget har infört ett ersättningssystem till egna och privata vårdgivare som utgår från en vilja att privatisera mera, inte ifrån de behov som finns inom vården.

Tyvärr ser vi ingen vilja från den borgerliga majoriteten att utveckla vården efter nya behov. Vi ser en alltför stor fokusering på marknadsanpassning och privatiseringar.
Vården måste planeras utifrån ­patien­ternas­ behov, inte privata vårdgivares efterfrågan på attraktiva lägen och "marknader". Landstinget får inte hamna i ett läge där vårdcentraler läggs ner, som en följd av ett dåligt ersättningssystem.

En annan viktig fråga för landstingsoppositionen är kollektivtrafiken. ALLA partier pratar om att ta klimathotet på allvar. Men det är glasklart att den moderatledda majoriteten i landstinget inte bryr sig på riktigt. Inte tillräckligt för att våga prioritera kollektivtrafiken tillräckligt för att Upplands Lokaltrafik ska kunna fortsätta höja servicenivån och utbudet iallafall.

Därför anslår vi mer pengar i budgeten än den borgerliga majoriteten till kollektivtrafik för skäliga taxor och för att kunna behålla och satsa vidare på den positiva utveckling som varit. [..] Den borgerliga ledningen har inga som helst ambitioner på detta område.

När finanskrisen kom hoppade troligen moderata kulturpolitiker högt av glädje. Äntligen fann de en ursäkt att minska landstingets kulturutbud. Oppositionen vill att kulturbudgeten ska räknas upp för att möta löne- och prisökningar. Alliansmajoritetens budget innebär istället en frysning av kulturbudgeten. I realiteten innebär det en sänkning, eftersom hyror, löner, transporter och alla andra kostnader ökar.

Men när tiderna blir sämre behöver människor kulturen som avlastare, som inspiration och som ett verktyg för förändring. Varför är det alltid kulturen som i första hand får stryka på foten i den borgerliga världen?

Läs hela debattartikeln.

Thursday, November 06, 2008

Svar från Wanja Lundby-Wedin

Jag skickade för en tid sedan ett mail till LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin, för att fråga om hon stöder Mona Sahlins principiella försvarande av utgiftstaken, eller om hon stöder LO-kongressens beslut att vilja ändra eller helt ta bort utgiftstaken.

NU äntligen har jag fått ett svar. Tyvärr svarar Wanja inte på min fråga, så jag har skickat ett genmäle till henne.

Mitt ursprungliga mail
Hej Wanja.

Jag har med intresse följt de olika utspelen som Socialdemokraterna och Miljöpartiet gjort den senaste tiden. Särskilt intressant tycker jag att debatten om utgiftstak är. Jag noterar att din partiledare, Mona Sahlin, tillsammans med Maria Wetterstrand och Peter Eriksson fortfarande kräver trohet till nuvarande treåriga utgiftstak för att vara aktuell för ett samarbete.

Även du har uttalat dig om Vänsterpartiet och utgiftstaken. Till Dagens Nyheter säger du "Frågan är snarare om vänsterpartiet vill föra samtal inom de budgetramar som satts upp". Det gör att jag måste fråga dig vilken inställning du själv företräder angående utgiftstaken.

LO-kongressen beslutade ju att verka för en förändring av budgetlagarna. Närmare bestämt:

"att LO i syfte att verka för full sysselsättning och en mer demokratisk styrning av finanspolitiken skall verka för att nuvarande system med utgiftstak ändras genom tillräckliga sysselsättningsmarginaler, eller genom att nuvarande treåriga utgiftstak avskaffas. LO är i samma syfte alltid öppet för förändring och omprövning av styrning och mål i finanspolitiken."

Företräder du LO-kongressens beslut att - liksom Vänsterpartiet - verka för förändrade budgetlagar, eller håller du med Mona Sahlin om att eventuella koalitionspartners till Socialdemokraterna måste lova att stödja de budgetlagar som LO-kongressen vill förändra?

Hälsningar

///Magnus Ahlkvist

Vänsterpartist från Enköping

Wanjas svar
Hej Magnus,

Tack för brevet där du tar upp ändringar av budgetlagarna.
För det första så har LO-kongressen fattat beslut om LOs förhållningssätt till finanspolitiken och budgetlagen. Inte hur detta politikområde står i förhållande till Vänsterpartiet eller Socialdemokraterna.
Jag arbetar självklart för att LO-kongressens beslut skall genomföras under kongressperioden och med stort intresse följer jag och deltar, tillsammans med LO-ekonomerna, i debatten i dessa frågor.
Samtidigt stödjer jag Mona Sahlin i hennes arbete när hon med andra partier diskuterar om de är beredda att följa de regelverk som gäller på detta område.
Det är bra att det kommit igång en debatt om vilken som är den bästa ekonomiska politiken för Sverige och det är också en fråga som diskuteras på den europeiska fackliga arenan. Där deltar LO aktivt för att tillsammans med de andra fackliga centralorganisationerna i Europa formulera idéer för en hållbar politik. Dagens mycket stora ekonomiska problem måste lösas med politik och EUs medlemsländer har att ta ett gemensamt ansvar för den europeiska delen.
Med vänliga hälsningar
LANDSORGANISATIONEN I SVERIGE
Wanja Lundby-Wedin
Ordförande

Mitt genmäle till Wanja
Hej Wanja, och tack för ditt svar.

Men jag tycker inte att du egentligen svarar på frågan om vilken åsikt du företräder.

Självklart förstår jag att LO-kongressen inte fattat beslut om vilka partier som borde samarbeta med varandra.

Men LO-kongressen har fattat beslut om att konstruktionen med utfiftstak borde förändras eller slopas.

Mona Sahlin har ett flertal gånger sagt att hon inte ens kan tänka sig att diskutera utgiftstakens konstruktion. Det har hon sagt i samband med diskussionerna med Vänsterpartiet, eftersom Vänsterpartiet - likt LO-kongressen - ifrågasätter nuvarande utgiftstak.

Det står alltså klart att Mona Sahlin (och därmed Socialdemokraterna?) principfast håller fast vid nuvarande konstruktion av utgiftstak, medan LO-kongressen ifrågasätter desamma. Mona Sahlin säger sig inte vilja ens diskutera utgiftstaken, utan svarar att en förutsättning för samarbete med Vänsterpartiet är att Vänsterpartiet ställer upp på nuvarande budgetregler (inklusive utgiftstak).

Min fråga till dig är alltså vilken åsikt du företräder:

1) Mona Sahlins åsikt att utgiftstakens konstruktion inte ens kan diskuteras, än mindre ändras.

2) LO-kongressens beslut att utgiftstakens konstruktion försvårar en effektiv konjunktur- och arbetsmarknadspolitik, och att de därför bör göras om eller slopas.

Hälsningar
///Magnus

Jag tycker att det är ett viktigt besked som Wanja Lundby-Wedin har att ge, om hon helhjärtat stöder LO-kongressens beslut, eller om partipolitiken är viktigare.

Friday, October 31, 2008

En lektion i maktspråk

För en lektion i maktspråk, läs den här artikeln i Dagens Nyheter, som handlar om förhandlingsläget mellan Vänsterpartiet och SMP. Det framgår allt tydligare att Mona Sahlin redan har stängt dörren. Socialdemokraternas ekonomiska talesperson Tomas Östros har bara i uppgift att låsa till den ordentligt. SMP fortsätter att bedriva förhandlingar om ekonomisk politik genom att tala om vad Vänsterpartiet har att säga Ja eller Nej till. Så förhandlar man inte. Så ställer man ultimatum.

Mona Sahlin säger till DN:

- Det finns en konstruktiv vilja att få med vänsterpartiet, men vi vill, i den ekonomiska situation Sverige nu går in i, inte vika en tum ifrån en trovärdig ekonomisk politik, säger hon.

Det låter ju bra. Men Vänsterpartiet har inte förslagit någon icke trovärdig ekonomisk politik. Vänsterpartiet har ifrågasatt det riktiga i att tre år i förväg bestämma hur stora utgifter staten får ha, eftersom det helt och hållet stoppar möjligheterna att bedriva en politik för att mildra effekterna av en lågkonjunktur. När fler blir arbetslösa ökar statens utgifter för A-kassan automatiskt. Med förutbestämda utgiftstag måste dessa ökade utgifter sparas någon annanstans, till exempel på statsbidrag till kommuner och landsting, infrastruktursatsningar eller annan verksamhet som sysselsätter människor.

En annan kontraproduktiv konstruktion är den från demokratiskt inflytande frikopplade Riksbanken. Det finns nyliga exempel på hur Riksbanken helt motverkar en folkvald Regerings ekonomiska politik. Borgarregeringen har sänkt skatter för att kunna omfördela pengar till sina kärnväljare - miljonärerna. En effekt av skattesänkningar är enligt både Riksbanken och Regeringen bättre fart på ekonomin. Riksbanken passade därför på att höja räntorna när skatterna sänktes, för att MOTVERKA överhettning i ekonomin. Resultatet blev inbromsad högkonjunktur, och dyrare bo-kostnader för vanliga människor.

Det är ganska orimligt att en vänsterregering frånsäger sig de verktyg som på allvar kan motverka en lågkonjunktur och stimulera ekonomin. Men för SMP är det ett ultimativt villkor för samarbete att Vänsterpartiet går med på att en folkvald Riksdag bakbinds av ekonomiska ramverk.

Återigen:

"vi vill, i den ekonomiska situation Sverige nu går in i, inte vika en tum ifrån en trovärdig ekonomisk politik."

Vad Mona Sahlin säger är alltså, fritt översatt:

Nu när Sverige går in i en lågkonjunktur måste Vänsterpartiet lova att ställa upp på budgetregler som gör det omöjligt att motverka lågkonjunkturer.

Miljöpartiets ekonomiska talesperson Mikaela Valtersson låtsas också vara ansvarstagande:

Vi har inte ändrat oss. Vi kan inte kompromissa bort saldomål. Det är orimligt.

LO beslutade på sin senaste kongress att arbeta för att utgiftstaken ändras eller avskaffas. Jag har frågat Wanja Lundby-Wedin om hon företräder LO-kongressens beslut, eller om hon (vilket tycks vara fallet) företräder Mona Sahlins åsikt kring utgiftstaken. Jag har skickat samma fråga till henne två gånger, men inte fått något svar. Troligen därför att hon inte vill svara, eftersom hon riskerar att svika antingen Socialdemokraternas Verkställande Utskott eller LO-kongressen, oavsett hur hon svarar. Jag tycker personligen att LOs ordförande i varje läge måste företräda LO-kongressens beslut. Men det är upp till LOs medlemmar att ha åsikter om det...

Sunday, October 19, 2008

Vänsterpartiet allt annat än meningslöst

Vänsterpartiets partistyrelse har fattat beslut om att inte ställa några ultimativa krav på varken Socialdemokraterna eller Miljöpartiet (Aftonbladet). Det är bra. Lars Ohly har länge sagt att man kan acceptera varierande steglängd på olika politikområden, så länge man promenerar åt rätt håll, mot ett mer rättvist och hållbart samhälle. Maria Wetterstrand gillar tydligen inte beskedet. Jag förstår uppriktigt sagt inte vad det är att bli upprörd över. Hon har rätt i att Vänsterpartiet har sagt såhär hela tiden. Och det har också varit sant hela tiden.

Bloggaren The Life of Avlo är rädd att det här innebär att Vänsterpartiet blir lika meningslöst och kravlöst som Miljöpartiet. Jag tror inte att det blir så. Beslutet innebär att det inte finns någon enskild fråga som Vänsterpartiet använder som ultimatum för ett samarbete. Vänsterpartiets ultimatum är att den samlade politiken ska göra samhället mer rättvist och hållbart, men det är bara helheten - inte någon enskild fråga - som kan stjälpa en eventuell uppgörelse.

Till Svenska Dagbladet säger också Lars Ohly att ett faktiskt krav från Vänsterpartiet är att det ska handla om ett riktigt trepartisamarbete. Inte ett samarbete mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet där Vänsterpartiet är med ibland. Det är också riktigt tänkt. Det finns ingen anledning att utgöra röstboskap åt en höger-mitten-regering bara för att alternativet är ännu sämre.

Ida Legnemark var med på partistyrelsens möte.

Tuesday, October 14, 2008

Kanske har du rätt Lasse

Lars Ohly skriver idag på Aftonbladets debattsidor. Det är en ganska välformulerad debattartikel, och Lars förklarar pedagogiskt varför Socialdemokraternas och Miljöpartiets utspel är ett misstag. Det håller jag självklart med om. Det är ett misstag att påstå att Vänsterpartiet visat ekonomiskt lättsinne genom att ifrågasätta utgiftstaken, när Socialdemokraterna själva förändrar taken i sin budgetmotion. Det är också ett misstag att rikta udden mot en oppositionskollega om målet är att byta regering. Det gynnar bara den sittande högerregeringen.

Det har ställts som krav att vi ska ställa oss bakom dessa [utgiftstaken], även om det inte är klart specificerat exakt vilka budgettak det är som ska gälla. De budgettak som riksdagen beslutat spräcks i den socialdemokratiska budgeten med 35 miljarder, så det är svårt att ta ställning till exakt vilka budgettak vi ska ställa oss bakom.

[..]

Det som oroar oss i vänsterpartiet är att det misstag som nu gjorts av Sahlin och Wetterstrand/Eriksson riskerar att leda till fyra år till med en högerregering.

Jag är inte någon stor supporter av vare sig Miljöpartiet eller Socialdemokraterna. Både partierna har självklart sina goda sidor. De vill till exempel byta ut högerregeringen. Men de är också partier som båda är EU-förespråkare. Framförallt är båda partierna på många sätt lite FÖR duktiga på politiskt media-fulspel.

Jag blir fortfarande riktigt förbannad när jag tänker på Miljöpartiets kniv i ryggen på Vänsterpartiet vid förhandlingarna om flyktingamnesti. Vänsterpartiet hade under hela budgetförhandlingarna med Socialdemokraterna hållit frågan om generell flyktingamnesti levande, medan Miljöpartiet redan lagt frågan åt sidan i utbyte mot grön skatteväxling. När Miljöpartiet i slutet av förhandlingarna bröt sin överenskommelse med Socialdemokraterna och återigen krävde flyktingamnesti passade Maria Wetterstrand samtidigt på att ljuga alla rätt upp i ansiktet genom att påstå att det var VÄNSTERPARTIET som svikit flyktingarna.

Och Socialdemokraternas fulspel om utgiftstaken, när de kritiserar Vänsterpartiet för att vilja göra något som de själva föreslår i sin egen budgetmotion gör att jag knappast ser partiet som en helt pålitlig koalitionspartner.

Men trots det drar jag samma slutsats som Ilona, och håller med Lars Ohly. Ska både högerregering och högerpolitik kunna bytas ut behövs troligen ett trepartisamarbete mellan Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Det är nog - dessvärre - det enda långsiktiga alternativet. Men det kräver - som Lars Ohly mycket riktigt påpekar - att de tre partierna kan enas om att byta ut högerpolitiken, inte bara att byta ut högerregeringen.

Jag tycker att Lars Ohly ger uttryck för den enda rimliga ståndpunkten Vänsterpartiet kan ha: Att vi är beredda att kompromissa om allt, så länge resultatet blir stärkt välfärd, ökad rättvisa och klimatsatsningar. Jag hoppas nu att Lars Ohly och andra som sitter i position att förhandla med Socialdemokraterna och Miljöpartiet om ett framtida samarbete håller fast vid den ståndpunkten. Det finns ingen anledning att gå med på någonting om inte slutresultatet blir tillräckligt bra.

Lars Ohly har tidigare sagt att det går att förhandla bort mycket stora delar av den egna politiken, så länge man hela tiden tar steg - stora eller små - mot ett bättre och mer rättvist samhälle. Jag håller med. Men stegen måste gå i rätt riktning. Det duger inte att konstatera att det kanske blir ÄNNU sämre UTAN Vänsterpartiet, och därför gå med på steg i FEL riktning. Vänsterpartiet får aldrig sätta sig i en situation där vi tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet förvaltar högerregeringens nuvarande försämringar.

Monday, October 13, 2008

Brev till Wanja Lundby-Wedin om utgiftstaken

Via Ali Esbatis blogg hittar jag ett beslut som LO-kongressen fattade tidigare i år, där de kräver förändrade eller avskaffade utgiftstak. Därför har jag skrivit ett brev till Wanja Lundby-Wedin för att fråga henne om hon företräder LOs beslut, eller om Mona Sahlins utgiftstakkramande är mer värt att försvara. Brevet:

Hej Wanja.

Jag har med intresse följt de olika utspelen som Socialdemokraterna och Miljöpartiet gjort den senaste tiden. Särskilt intressant tycker jag att debatten om utgiftstak är. Jag noterar att din partiledare, Mona Sahlin, tillsammans med Maria Wetterstrand och Peter Eriksson fortfarande kräver trohet till nuvarande treåriga utgiftstak för att vara aktuell för ett samarbete.

Även du har uttalat dig om Vänsterpartiet och utgiftstaken. Till Dagens Nyheter säger du "Frågan är snarare om vänsterpartiet vill föra samtal inom de budgetramar som satts upp". Det gör att jag måste fråga dig vilken inställning du själv företräder angående utgiftstaken.

LO-kongressen beslutade ju att verka för en förändring av budgetlagarna. Närmare bestämt:

"att LO i syfte att verka för full sysselsättning och en mer demokratisk styrning av finanspolitiken skall verka för att nuvarande system med utgiftstak ändras genom tillräckliga sysselsättningsmarginaler, eller genom att nuvarande treåriga utgiftstak avskaffas. LO är i samma syfte alltid öppet för förändring och omprövning av styrning och mål i finanspolitiken."

Företräder du LO-kongressens beslut att - liksom Vänsterpartiet - verka för förändrade budgetlagar, eller håller du med Mona Sahlin om att eventuella koalitionspartners till Socialdemokraterna måste lova att stödja de budgetlagar som LO-kongressen vill förändra?

Hälsningar

///Magnus Ahlkvist

Vänsterpartist från Enköping

Vi får se om jag får något svar. I så fall kommer det självklart upp på bloggen.

Saturday, October 11, 2008

Har något förändrats?

Jag blir inte klok på det här. Först säger Mona Sahlin att Vänsterpartiet absolut inte kan vara aktuella för regeringsbildning, eftersom Vänsterpartiet inte lovar att hålla fast vid utgiftstaken. Nu påstås det att Mona Sahlin har ändrat sig. Men har något egentligen ändrats? Hon säger ju bara att hon kan tänka sig att diskutera med Lars Ohly, men Sahlin tycks bara vara intresserad av om Ohly kan tänka sig att lova att svära utgiftstaken evig trohet.

Erik Berg skriver vansinnigt bra om Utgiftstak och varför de är ekonomiskt liberala i sin grund. Läs!

Utgiftstakens själva poäng, bakom allt lullull, är att se till att stimulansåtgärderna endast kan genomföras i form av skattesänkningar. Det är en praktisk konstruktion för högern på ideologiernas Disneyland men i verkligheten blir konsekvenserna orimliga: Då den stigande arbetslösheten ökar utgifterna i de offentliga försäkringssystemen tvingas staten istället skära ner på andra utgifter för att klara utgiftstaket. T ex skola, sjukvård, välfärd. Vilket ytterligare ökar arbetslösheten. Det var denna toktokiga koppling som under 90-talet bedrevs av den ekonomiskt illiterate Göran Persson, vilket den gången helt i onödan förlängde och fördjupade lågkonjunkturen med några år och en halv miljon arbetslösa.

Lars Ohly skriver själv häromdagen på Svenska Dagbladets Brännpunkt-sidor om det usla ekonomiska system som orsakat den här krisen, och det usla politiska/ekonomiska regelverk (utgiftstak och en odemokratiskt styrd Riksbank) som bakbinder de som är folkvalda för att göra något åt ekonomiska kriser. Han ger också exempel på vad som behöver göras för att "få hjulen att snurra":

Vi behöver starka offentliga aktörer på finansmarknaden. Det gemensamma ägandet av Nordea bör därför öka.
Vi behöver nu stimulera efterfrågan i ekonomin genom att satsa på dem som avstått från att gå till tandläkaren eller frisören för att de inte haft råd. Det är den ensamstående, deltidsarbetande mamman som måste få möjlighet att köpa en ny vinterjacka och nya skor till ungarna, inte de redan rika som vill ha mer pengar till spekulation.

Rättvisa är produktivt och kan rädda oss ur den annalkande låg­konjunkturen.

Jag hoppas innerligt att Lars Ohly ger Mona Sahlin det enda rimliga besked som finns att ge just nu - det finns inte en chans i h-e att Vänsterpartiet sluter upp bakom ett nyliberalt regelverk bara för att få diskutera regeringsbildning tillsammans med Miljöpartiet.

Wednesday, July 09, 2008

Falskspel om FRA

Sossarna och Miljöpartiet gjorde igår ett gemensamt utspel, där de lovar att riva upp FRA-lagen. Men lite närmare granskning visar att de i själva verket bara lovar att göra om FRA-lagen.

Lars Ohly kommenterar med att sossarna spelar dubbelspel genom att först kontakta Regeringen för förhandlingar och när de får nobben göra ett utspel där de låtsas vara helt emot lagen:

Socialdemokraterna har också tagit kontakt med regeringen för att kompromissa om FRA, men fått nobben. Det luktar dubbelspel lång väg, säger Lars Ohly.

Alice Åström (v) - den person som förtjänar mest beröm för hur hon konsekvent agerat mot FRA-lagen sedan den först kom på tal - kommenterar tillsammans med Piratpartiets Rick Falkvinge:

- Miljöpartiet sviker med detta den medborgarrättsliga linje som man tidigare drivit, säger Rick Falkvinge, ledare för Piratpartiet. Maria Wetterstrand, miljöpartiets språkrör, sade på en manifestation i torsdags att det var ett absolut krav för ett framtida regeringssamarbete, att FRA:s allmänna avlyssning inte ska förekomma. Nu har mp svikit den linjen och kan tänka sig en avlyssning av svenska folket, bara det går igenom en utredning först. Så slåss man inte för medborgarrätt. Det gick tydligen väldigt lätt att kompromissa med de ideal man presenterat som absoluta.

Socialdemokraterna har varit väldigt tydliga med att man har varit beredd att göra upp med det borgerliga blocket i den här frågan, säger Alice Åström, förste vice ordförande för Vänsterpartiet. S vill ha FRA-lagens allmänna avlyssning av medborgarna, men med några kosmetiska förändringar som inte ändrar något i sak. [..] Detta utspel med miljöpartiet ser bara ut som cyniskt dubbelspel från socialdemokraternas sida.

[..]

- Vi kommer i höst att lägga en motion om att sätta stopp för FRA:s massavlyssning, innan den har börjat, säger Alice Åström (v). Alla riksdagsledamöter som tror på riktig medborgarrätt får då en andra chans att säga ett enkelt nej till den allmänna avlyssning som ligger föreslagen, i stället för att göra kosmetiska förändringar som inte ändrar kränkningen i sak.

Media: Expressen, DN, SvD, Aftonbladet
Vänsterpartiet: Lars Ohly, Alice Åström och Rick Falkvinge
Bloggar: Vivenius, Vivenius2, Ung Vänster, Olydia.se, Sic itur as astra, Underifrån, Lennart Andreasson, Kverulant.se, En blogg från vänster, Jinges web och fotoblogg, Rick Falkvinge

Intressant?
Andra bloggar om FRA, Lars Ohly, Alice Åström, Rick Falkvinge, Vänsterpartiet, Piratpartiet, Miljöpartiet, Socialdemokraterna, Mona Sahlin, Maria Wetterstrand, Almedalen

Wednesday, May 07, 2008

Rädda kollektivavtalen och välfärden

Lars Ohly, Josefin Brink och Jonas Stjöstedt skrev igår en bra debattartikel på DN Debatt, där de utmanar Socialdemokraterna att ta ställning för kollektivavtalen vid ratificerandet av Lissabonfördraget.

I och med Lavaldomarna (Vaxholmsfallet) har EU tagit ställning MOT svenska fackförbunds rättigheter att använda stridsåtgärder mot utländska företag verksamma i Sverige. Den svenska modellen, som till och med Moderaterna nu påstår sig omhulda är i fara, men alla riksdagspartier utom Vänsterpartiet håller för ögonen och låtsas som att det regnar.

Att Moderaterna myser och gnuggar händerna av förtjusning förstår man ju, deras värnande om den svenska modellen är ju bara tom retorik. Men att Socialdemokraterna, ett parti inom arbetarrörelsen (det enda partiet inom arbetarrörelsen om man får tro många sossar) låtsas som att den svenska modellen är säkrad förstår jag faktiskt inte. Bra att Vänsterpartiet är tydligt med att kollektivavtalens vara eller inte vara faktiskt är en fråga som kan stjälpa samarbetet mellan S och V.

DN Debatt - "S-politik om kollektivavtal det största samarbetshotet"

Jag noterar också som hastigast innan jag måste till jobbet att Berit Rollén och Monika Olin Wikman, två "veteraner inom socialpolitik" - en av dem aktiv socialdemokrat - skriver på DN Debatt att äldre borde betala större del av sin omsorg:

Vi tror inte på samhällets möjlighet och vilja att ställa upp med tillräckliga resurser för den äldreomsorg vi efterfrågar.

Det vara bara några veckor sedan Sveriges Kommuner och Landstings (SKL) undersökning av svenska folkets betalningsvilja för offentlig välfärd presenterades. Den undersökningen visade att svenskarna är beredda att betala högre skatter för bättre välfärd. Därför är det märkligt att "veteraner inom socialpolitik" tvivlar på samhällets vilja att ställa upp med resurser till äldreomsorgen.

DN Debatt - "Du måste själv betala mer för din egen äldreomsorg"
Vänsterpartiet om SKL-undersökningen
SKL:s rapport (PDF)
Hela SKL-undersökningen (PDF)

Thursday, April 10, 2008

Statligt kopparnät

Socialdemokraterna föreslår kopparnätet för telekommunikation ska vara i statlig ägo. Det var värst vad radikala förslag sossarna kommer med när de är i opposition. Det har låtit något annorlunda när sossarna varit i regeringsställning, och med hjälp av Vänsterpartiets faktiskt har kunnat genomföra ett sådant förslag.

Sossarna låtsas vara radikala när de vet att deras förslag inte kommer att genomföras. De vet att det är en politik som har folkligt stöd. Vänsterpartiet har en viktig uppgift i att hålla sossarna ansvariga vid sina radikala oppositionsförslag när majoritetsförhållandena i Riksdagen ändras.

IDG

Intressant?
Andra bloggar om Socialdemokraterna, Skanova, Teliasonera

Wednesday, September 12, 2007

Vård till salu

Högermajoriteten i landstinget i Uppsala län försitter inte några chanser att sälja ut vården. En förstudie för att privatisera sjukvårdsrådgivningen har inletts - medborgarnas första kontakt med vården MÅSTE ju bara vara privat. Men någon valfrihet är det inte tal om, det kommer bara att finnas EN rådgivningen, och högermajoriteten vill göra den privat. Problemet för borgarna är väl här att det inte finns några privata sjukvårdsrådgivningar som klarar anslutningen till 1177 - det nationella numret för sjukvårdsrådgivning.

Primärvårdsakuten i Uppsala beslutades att privatiseras utan förstudie. Återigen första linjens sjukvård som privatiseras. Valfrihet är tydligen inte viktigt, i och med att den offentligt drivna Primärvårdsakuten inte får fortsätta, utan ersätts med den upphandlade.

Mammografi-screeningen på Akademiska sjukhuset ska privatiseras. Men först ska landstinget bygga ny fastighet och köpa nya mammografiapparater åt den blivande privata utföraren. Mammografin är en verksamhet som i stort sett alla kvinnor besöker. Åter en verksamhet som når nästan alla, och som ska privatiseras. Och återigen ingen valfrihet - mammografiscreening kommer bara att ske på ett ställe.

Igår blev det offentligt att tre vårdcentraler ska privatiseras, en av dem är Enköpings vårdcentral. Upsala Nya Tidning skriver kort om saken. Ismail Kamil säger till UNT att valfrihet varit en avgörande faktor. Man väljer vårdcentraler i Enköping och Uppsala för att där finns fler än en, och att patienterna då får valfrihet att välja mellan privat eller offentlig vårdgivare. Men någon valfrihet är det inte heller här tal om. Den enda husläkaren i Enköping som har platser över för att lista nya patienter är redan idag privat. De offentliga är fulltecknade. En "lustig" bi-effekt är att privatiseringen av Enköpings vårdcentral troligen får som effekt att det igen bara kommer att finnas privata sjukgymnaster i Enköping.

Landstinget i Uppsala Län har sedan länge väl utvecklade valfrihetsregler. Patienter får söka sin vård i närliggande landsting, utan remiss. Så valfri är vården nästan ingen annan stans i Sverige. Högermajoriteten i landstinget PRATAR om valfrihet, men det är den förra vänstermajoriteten som verkligen stått för valfrihet i ordets rätta bemärkelse - att patienterna har möjlighet att välja andra orter för sin offentligt finansierade sjukvård.

Att högermajoriteten skulle genomföra en rad privatiseringar för att öka de offentligt finansierade privata vinsterna i börsnoterade vårdbolag visste vi redan. Det som förvånar mig och stör mig är att Socialdemokraterna inte tar tydligare ställning mot privatiseringar. Utförsäljningen av de tre vårdcentralerna är Vänsterpartiet ensamma om att säga nej till. Gång efter gång säger socialdemokratiska företrädare att driftformerna inte är viktiga.  Men det finns rätt stora skillnader mellan privat och offentlig regi. Sådant som i offentlig regi kan ändras genom samtal kan bara ändras genom tilläggsavtal med privata vårdgivare. Det självklara i att få offentligt kritisera sin arbetsgivare om offentliga pengar missbrukas eller vårdkvalitén är dålig gäller inte hos privata företag. Inte ens för fackliga förtroendemän. Där måste arbetstagarna vara lojala med arbetsgivaren i alla lägen. Att privatiseringar av vården innebär att en skattepengar används för att finansiera börsnoterade bolags vinster borde också avskräcka sossarna. Det är självklart en intern sak inom Socialdemokraterna att diskutera. Men eftersom tanken om offentligt ägd och utförd vård-verksamhet är rätt väletablerad bland folk känns det konstigt att ett stort folkrörelseparti på vänsterdelen av svensk politik är ens delvis privatiseringsvänligt.

Friday, May 25, 2007

Skenheliga sossar

Det här är helt fantastiskt. Det känns som att man hamnat i Twilight Zone. Under sin tid som justitieminister jobbade Bodström duktigt hela tiden för att öka myndigheternas möjlighet till avlyssning av sina medborgare. När den nuvarande regeringen försöker genomföra just sådana lagförslag får man läsa att sossarna "hoppat av" förhandlingarna. Och sossarna framställer sig som de som gör att lagförslaget nu skjuts på framtiden.

Sossarna och Moderaterna vill samma sak - myndigheterna ska kunna avlyssna vem som helst, lite när de vill. Vänsterpartiet har sagt nej till ökad avlyssning både under sossarnas regeringsperiod och den nuvarande borgerliga. Om det hade varit så att sossarna ändrat ställningstagande till avlyssning hade jag förstått att de fått lite cred i tidningarna för det. Men så är det ju inte. De vill kosmetiskt ändra på ett vidrigt, otäckt lagförslag. Det är skenheligt.

Vänsterpartiet var först ut med idén att bordlägga förslaget så att det åtminstone får vänta ett år innan det kan klubbas. Under den tiden kan man sätta lite press på borgerliga riksdagsledamöter som Fredrik Federley, som iallafall tidigare varit emot förslaget.

Intressant?
Andra bloggar om Skenhelighet, Sossarna, Tomas Bodström, Avlyssning