Friday, June 11, 2010

Rödgrönt vallöfte: Vi öppnar köket vid Enköpings lasarett om vi vinner valet

Idag gav De Rödgröna i landstinget ett för Enköping viktigt besked: Maten som patienter och personal äter på Enköpings lasarett ska lagas just på Enköpings lasarett.Idag körs den från Västerås i färdiga portioner som sen värms inför servering. Det ökar utsläppen av växthusgaser och det gör maten smaklös. Därför kommer vi att öppna köket på Enköpings lasarett om vi vinner landstingsvalet.¨

http://rodgrona.blogspot.com/2010/06/vallofte-vi-oppnar-koket-vid-enkopings.html

Thursday, February 25, 2010

Landstingets avtal hemliga för oppositionen?

Miljöpartiets politiska sekreterare i landstinget - Jonas Åsenius - skriver idag på den Rödgröna landstingsbloggen om en smått bisarr upplevelse.

Såhär skriver Jonas:

Jag fick idag följande inbjudan per e-post.
.......................................................................
Inbjudan till pressträff om avtal om högspecialiserad vård
Dag: Torsdag 25 februari kl 11.00
Plats: Konferenscentrum, Slottsgränd 1
Landstingen Sörmland och Västmanland har gjort en gemensam upphandling av den högspecialiserade vården.
Resultatet av denna upphandling offentliggörs idag. Med anledning av detta inbjuder Landstinget i Uppsala län till en pressträff.
.....................................................
När jag gick dit för att lyssna blev jag utvisad av Erik Weiman (M), landstingsstyrelsens ordförande, med orden
- Detta är bara för media. Ni får information sedan.

Otroligt märkligt agerande av moderaten Erik Weiman. Om landstinget kallar till pressträff får man anta att det är just landstinget som anordnar den och inte Alliansen. Att det är just "landstinget" som arrangerar träffen borde rimligen innebära att partiernas landstingsråd och politiska sekreterare ges tillträde till förstahandsinformation. Men moderaten Erik Weiman tycks tro att landstinget är Alliansen.

I landstinget finns ett antal beslutande organ. Uppräkningen nedan är ganska grundläggande och - kan man tro - självklar, men Erik Weiman behöver tydligen påminnas.

• Landstingsfullmäktige. Här finns sju partier representerade. Beslut fattas av en majoritet av ledamöterna. I fullmäktige finns en moderat ordförande, men han har ingen egen beslutsmakt, utan leder "bara" fullmäktiges sammanträden. De enskilda partierna, eller "majoriteten" har ingen maktställning i fullmäktige - för att fullmäktige ska kunna fatta beslut måste en majoritet av ledamöterna rösta för ett förslag.
• Landstingsstyrelsen. Även här finns sju partier representerade. Även här fattas beslut av en majoritet av ledamöterna. Landstingsstyrelsen har en dubbel roll. Dels bereder Landstingsstyrelsen fullmäktiges ärenden, dels har Landstingsstyrelsen ett operativt ansvar för verksamheten.
• Landstingsrådsberedningen. Består av partiernas landstingsråd. Även här finns alltså alla partier representerade.
• Ägarberedningarna. För Akademiska sjukhuset, lasarettet i Enköping, Primärvården etc finns ägarberedningar. Det finns tre ägarberedningar, alla med ganska få ledamöter. Så få att alla partier inte är representerade i alla beredningar. Men alla beredningar består av minst en person från varje politiskt "block".

Vad var nu poängen med att rabbla upp en massa olika beslutande organ och beredningsorgan? Jo, min poäng är "landstinget" politiskt leds av sju partier. Om "Alliansen" bjudit in till pressträff så hade det varit förståligt om De Rödgrönas politiska sekreterare portförbjudits. Men när "landstinget", i vilket även De Rödgröna politiskt ingår, bjuder till presskonferens är det helt orimligt att De Rödgrönas politiska sekreterare och landstingsråd portförbjuds.

Varför ska oppositionen inte få höra vad landstinget har att säga media? Varför ska representanter för media få förstahandsinformation om en upphandling, medan politiker och partier som är valda för att ta ansvar för upphandlingen bara ska få tillgång till andrahandsinformation?

Nyheten som skulle förmedlas var av det bättre slaget - nya avtal verkar ha tecknats med Västmanland och Södermanland kring högspecialiserad vård, vilket gör att 1500-2000 jobb på Akademiska Sjukhuset säkras (UNT). Det var antagligen därför Alliansen själva ville förmedla nyheten. Men det gör inte det hela mindre märkligt.

"Landstinget, det är jag", tycks moderaten Erik Weiman tro.

Tuesday, February 16, 2010

Landstingsfullmäktige i Heby – Lasarettet i Enköping

Annika Forssell (MP) har frågat Ismail Kamil (FP) om när Lasarettet i Enköping ska fixa till direktinläggningar av patienter. Bakgrunden är att akutmottagningen i Enköping stängde 1 februari nattetid och att direktinläggningar på medicinavdelning skulle vara ETT sätt att minska konsekvenserna av nattstängningen av akuten. Men lasarettet är inte färdiga med den organisationen ännu – patienter måste istället köras i ambulans till Akademiska sjukhuset. Framförallt handlar det här om äldre patienter som bor på omsorgsboende i kommunen. De är dessutom ofta lågprioriterade när de kommer till akuten på Ackis och blir liggande länge innan de får vård.

Primärvårdsjouren har dessutom minskat sina öppettider, stängningstiden ändras från klockan 21 till klockan 20.

Ismail Kamil (FP) tycker att problemet är ganska litet, eftersom det är så få patienter. Inte ett uns av självkritik. Han tycker att alliansen gjort allt de kan.

Både Annika Forsell (MP), Majlene Ahlgren (S) och Johan Edstav (MP) påpekar att det inte är acceptabelt att de åtgärder som skulle möjliggöra en nattstängning av akuten inte är på plats när nattakuten stängdes. Majlene Ahlgren (S) har tagit reda på fakta och berättar att lasarattet inte tror att de ska klara att rigga en organisation för direktinläggningar nattetid till 1 mars heller.

Ismail Kamil (FP) “tror” att det här kommer att lösa sig.

Annika Forsell (MP) avslutar med att fråga om Ismail VET att det kommer att fungera från 1 mars.

Ismail Kamil (FP) svarar i vanlig ordning inte på frågan. Han säger “låt oss se om det kommer i gång den 1 mars”.

Landstingsfullmäktige i Heby – patienter i kläm

Det blir lite kortare referat från eftermiddagen. Och ett nytt inlägg per debatt, det förra inlägget blev så långt.

Interpellation om patienter som kommer i kläm, av Sören Bergqvist (V)
Sören Bergqvist konstaterar i en interpellation att arbetsterapeuter i landstingets primärvård säger nej till att ta emot patienter som remitterats från privata vårdgivare. Anledningen är att de privata vårdgivarna själva borde ha egna arbetsterapeuter anställda. Sören Bergqvist frågar Hälso- och Sjukvårdsstyrelsens ordförande Ismail Kamil (FP) tre frågor (mina formuleringar):

1. Är det så att patienter som remitteras från privata vårdgivare till landstingets arbetsterapeuter nekas vård?

2. Om svaret på fråga 1 är JA, tycker du att det är OK?

3. Hur sätter vi press på vårdgivare att uppfylla avtalet och själva erbjuda tillgång till arbetsterapeuter?

Ismail Kamil (FP) svarar inledningsvis egentligen bara på fråga tre. Han säger att avtalen följs upp och att både privata och offentliga vårdgivare som bryter mot avtalen kommer att drabbas av både kritik och sanktioner. Men han svarar inte på vad som händer med patienterna – om de kommer i kläm.

Sören Bergqvist (V) ställer om frågorna, eftersom han inte fått svar: Nekas patienterna vård/rehabilitering, och om det är så – är det OK?

Ismail Kamil (FP) tycks anse att “anfall är bästa försvar”, eftersom han anklagar Sören Bergqvist för att inte vara insatt i verkligheten. Det tycks vara dagens strategi hos Alliansen – att anklaga oppositionen för okunnighet istället för att svara på frågorna. Sen upprepar Ismail Kamil sitt svar på fråga tre – hur landstinget sätter press på vårdgivare som inte uppfyller sin del i avtalen.

Sören Bergqvist (V) börjar bli frustrerad. Det är en enkel Ja/Nej-fråga om patienter nekas vård eller inte hos landstingets vårdcentraler.

Ismail Kamil (FP) svarar nu äntligen på frågan – patienter skickas tillbaka till sin egen vårdcentral istället för att ges den vård/rehabilitering som de behöver. Ismail svarar också att han tycker att det är bra. Det sätter nämligen – enligt honom – press på de privata vårdgivarna att själva anställa arbetsterapeuter.

Sören Bergqvist (V) konstaterar att Ismail och han har olika syn på vad som är bra och dåligt. Vänsterpartiet tycker inte att patienterna ska bli ett slagträ. Patienter som behöver en viss vård nekas den vården om deras egen vårdcentral inte har sådan personal anställd. Patienterna kommer i kläm.

Ismail Kamil (FP) avslutar debatten med att jämställa tillgång till sjukvård med att gå och handla på ICA. Om man inte är nöjd med att den egna vårdcentralen inte kan erbjuda all sjukvård som patientern behöver så ska patienten byta vårdcentral.

Problemet med Ismails resonemang är att sjukvård inte är ett mjölkpaket på ICA. Det är lite mer komplext än så. Som patient kan jag vara helt nöjd med den vård jag får från min vårdcentral. Jag kanske inte alls vill byta vårdcentral bara för att de inte har en anställd arbetsterapeut. Men Ismail tycker att jag som patient då ska byta vårdcentral. Jag tycker att det är självklart att landstinget ska sätta press på de vårdgivare som inte uppfyller sin del av ett avtal. Om det står i avtalet att de ska ha arbetsterapeuter anställda så ska de också ha det. Men om de ändå inte har det, och vårdgivaren remitterar patienten till landstingets primärvård så är det inte rimligt att patienten ska nekas vård. Patientens behov måste alltid komma i första rummet. Sanktionerna mot de privata vårdgivarna ska inte gå ut över patienterna. Det är självklart för Vänsterpartiet, men för Folkpartiet är det tydligen OK att patienterna hamnar i kläm när vårdgivare ska sättas åt för brott mot vårdavtal.

Landstingsfullmäktige i Heby (förmiddag)

Idag är jag i Heby Folkets Hus för att vara ersättare på landstingsfullmäktige i Uppsala Län. Folkets Hus i Heby är ett av de bästa Folkets Hus jag varit i. Det har en bra möteslokal där även Heby kommunfullmäktige brukar sammanträda. Det fungerar som biograf och konserhus och biblioteket finns i samma byggnad.

Jag är alltså ersättare i landstingsfullmäktige, vilket betyder att jag inte får delta i debatten. Istället får jag lyssna på debatten och får tillfälle att blogga lite om ärendena. Jag har inte någon internetaccess här, så inläggen postas först senare, när jag lyckats koppla upp mig.

Det är inte särskilt många beslutsärenden och troligen inget beslutsärende som kommer att leda till någon längre debatt. Däremot är det ganska många interpellationer med på dagordningen, bland annat tre stycken från vänsterpartiet (två från Sören Bergqvist och en från Maria Fregidou-Malama).

10:15 – Motion från Kjell Andersson (S) om utveckling av rehabilitering
Kjell har föreslagit att ett samverkans- och utvecklingscentrum för rehabilitering byggs upp,gemensamt av landstinget tillsammans med Uppsala läns kommuner. Landstingsstyrelsen har givit ett ganska bra svar och Kjell Andersson är nöjd med bemötandet. Fullmäktiges beslut blir att alla befintliga rehab-avtal utvärderas och används som underlag för att fördjupa samverkan kring rehabilitering.

Till avdelningen “att bjuda på sig själv”:

Anna-Karin Klomp (KD): När Kjell pratar i mikrofonen hörs det även när han inte lutar sig framåt, men jag måste luta mig framåt mot mikrofonen för att det ska höras.
Kjell Andersson (S): Men jag är ju så mycket kortare än du, det är nog inte din mikrofon det är fel på.

Beslutet blev att anse motionen besvarad, med hänvisning till den utvärdering som kommer att göras.

10:25
Redan nu är de flesta beslutsärenden avklarade. Ordförande konstaterar att “det går ju som smort här i Heby. Vi kanske ska sammanträda här oftare..”

10:30 – valärenden
Erik Weiman (M) passar på att avtacka Marlene Burwick (S), som avgår som oppositionslandstingsråd och istället tillträder som oppositionsråd för Socialdemokraterna i Uppsala kommun. Erik Weiman önskar henne “en långt och framgångsrik karriär som oppositionsråd i Uppsala kommun…”.

Marlene har varit 2:e vice ordförande i Hälso- och Sjukvårdsstyrelsen, där jag själv är ersättare. Det är verkligen synd för landstinget och för Socialdemokraterna i landstinget att Marlene avgår. Hon är kunnig och kanske framförallt en bra gruppledare. Däremot är Uppsala kommun att gratulera! Tack Marlene för de år jag fått samarbeta med dig i HSS. Vi ses säkert i andra politiska sammanhang.

10:35 – Interpellation om Osteoporos, av Annika Forsell (MP)
Annika Forssell frågar majoriteten om hur många kvinnor som behandlas för Osteoporos (benskörhet) i Uppsala län och om det kanske finns behov av utökning.

Osteoporos är en vanlig sjukdom, så många som 50% av kvinnor över 55 år behöver behandling, enligt Annika. Men bara en av tio kvnnor över 55 år som brutit ett ben får behandling för Osteoporos. Annika lyfter i debatten fram att förre KD-ledaren Alf Svensson skrivit en motion om att förbättra behandlingen av benskörhet.

Anna-Karin Klomp (KD) svarar på interpellationen. Hon säger att huvudproblemet är att man inte vet vilka som lider av benskörhet innan de bryter ett ben i kroppen. Hon resonerar lite kring om alla kvinnor i en viss ålder borde undersökas för att i förebyggande syfte hitta tendenser på benskörhet och konstaterar att Socialstyrelsen kommer att ta fram riktlinjer för just det. Hon konstaterar också att man kan förebygga benskörhet, genom att: “Motionera, äta rätt, inte röka… att vara man är också en förebyggande åtgärd…”

Inga Alm (C) har just idag Tjejmilen-tröja på sig. Hon pratar om motion som förebyggande metod mot benskörhet. Hon föreslår också att mätning av benskörhet kan göras i samband med mammografi-undersökningar som alla kvinnor kallas till.

Kjell Andersson (S) påpekar det är medan man är barn som man måste bygga upp sin kropps tålighet för att förebygga benskörhet och att kommunernas skolor har ett jättestort ansvar för att alla barn rör på sig.

Raja Hynnänen (M) konstaterar att hon – efter att ha brutit sig två gånger – inte erbjudits någon särskild behandling för eller undersökning av benskörhet.

10:55 – Interpellation om patientmat, av Börje Wennberg (S)
Börje Wennberg (S) frågar varför priset på patientmat som köps från Västmanland ökat till 60:- per portion, istället för 55:- som var priset när Landstingsstyrelsen fattade beslut om att sluta laga egen mat på Ackis. Hade Ackis lagat maten själva hade maten kostat 60:- per portion. Så besparingen har helt uteblivit. I det skriftliga svaret från Rolf Edlund (C) hänvisas till prisutvecklingen. Men just förra året har priserna snarare sjunkit än ökat, så den förklaringen är inte OK. Dessutom har kvalitén på maten sänkts, eftersom andelen ekologiskt producerade livsmedel sjunkit till 25% från 33%.

Till saken hör att vi i Vänsterpartiet sagt nej till att köpa mat från Västmanland. Vi vill att maten ska lagas på plats på våra båda sjiukhus (Ackis och Enköping). Vi tror att det är bättre för miljön och att maten blir godare om den är nylagad.

Rolf Edlund (C) svarar att ekonomerna på landstinget ska se över avtalen och att det är “oacceptabelt” att det blivit som det blivit. Men han ger inga svar på vems ansvar det är att priserna ökat och att kvalitén sjunkit. Han hävdar att det är svårt att hitta råvaror som är ekologiska.

Jag förstår faktiskt inte hur det kan vara svårt att hitta ekologiska livsmedel. Jag handlar mat varje vecka och försöker köpa ekologisk mat. Åtminstone 50% av det jag köper är KRAV-märkt. Och då är jag ändå en enskild konsument.

Johan Edstav (MP) konstaterar att det är en svår ekvation att få ihop det att både få bätrre kvalité och pressade priser på mat. Han jämför med när han själv tågluffade och hittade Lacoste-tröjor för 25:-, för att sedan konstatera att det låga priset berodde på bristande kvalité. Han ursäktar sig med att han var 20 år gammal när han tågluffade. Men landstingsråden från majoriteten borde tänka lite längre.

Sigbritt Arwidsson (FP) gör bort sig rejält när hon vänder sig emot KRAV. Hon raljerar över att mat som transporteras över halva jordklotet kallas ekologisk. Istället slår hon ett slag för närproducerat. Också avslutar hon med att konstatera att det är vansinne att transportera KRAV-odlat KAFFE över från andra sidan jorden… Just kaffe är ett ganska dåligt exempel på livsmedel som kan köpas närproducerat…

Börje Wennberg (S) fortsätter att kräva ett svar: Vem bär får ta den ökade kostnaden – Ackis, Landstingsservice eller någon annan?

Rolf Edlund (C) svarar fortfarande inte, utan hänvisar till att det skulle ha varit dyrt att bygga om Ackis kök.

Det är irritierande att lyssna på en debatt där en person ställer en rak fråga och får svar på något HELT annat än sin fråga.

Erik Weiman (M) gör bort sig genom att anklaga Johan Edstav (MP) för att försämra relationerna med Västmanland. Han låter upprörd och påstår att Johan jämfört Västmanlands läns landsting med försäljare av plagierade tröjor. Johan påpekar att det är vårt eget landsting som påstått att det skulle gå att öka kvalitén till sänkt pris. Börje Wennberg kommenterar också att han inte anklagat Västmanland för något. Han har ställt en fråga om varför det underlag han fått inför beslutet är så fel och varför kostnämnden höjt priserna så mycket. Men han får inga svar från Rolf Edlund (C) – Rolf återupprepar bara att priserna har ökat för att de har ökat.

11:20 Interpellation om trovärdigheten i personalpolitiken, av Jonny Swahn (S)
Jonny Swahn har frågat Erik Weiman (M) hur trovärdigheten för landstinget som arbetsgivare påverkas av att de anställda i allt större utsträckning anser att gapet mellan ledning och anställda ökar. Han säger att majoriteten sitter på läktaren och tittar på när lednig och personal pucklar på varandra.

Erik Weiman (M) menar att alliansen inte använder UNT-enkäter som underlag för personalpolitiken. Han ansvarar Jonny Swahn för att vara oseriös som använder UNT:s journalistik som underlag för en interpellationsdebatt. Han påstår också att Jonny Swahn saknar kunskap om verkligheten. Erik låter arg, ser arg ut och är förmodligen arg. Oklart varför.

Märkligt av Erik att bli så förbannad för att oppositionen använder tidningsartiklar som underlag för interpellationer. Jag satt i landstingsfullmäktige under förra mandatperioden och konstaterar att just tidningsartiklar var den vanligaste källan till interpellationsfrågor från alliansen under förra mandatperioden.

Dick Jansson (S) blev orolig när han läste Barncancerföreningens insändare i UNT, för att barncancervården riskerar att försämras för att personal slutar. I samma UNT-nummer försvarar sig Erik Weiman (M) med att oppositionen är okunnig och att det mesta är bra. Dick undrar om Erik också tycker att föräldrarna i Barncancerföreningen är okunniga.

Harald Nordlund (FP) tycker att oppositionen ska låta bli att lägga sig i när personal uttrycker att ledningen inte lyssnar på dem.

Sören Bergqvist (V) påminner om att även politiker har rätt att tycka till om saker, inte minst när föräldrar och personal uttrycker en stor oro. Han oroar sig mest över Erik Weimans förhållningssätt – att alltid hänvisa till chefstjänstemän istället för att ta politiskt ansvar. I en politiskt styrd organisation är alltid politiska ledningen ytterst ansvarig även för arbetsgivarrollen. Jag håller med Sören – det är fegt att aldrig ta politiskt ansvar för någonting.

Vivianne Macdisi (S) tycker att det är beklagligt att inte Erik Weiman (M) tillåter en politisk diskussion om arbetsgivarpolitiken. Vivianne undrar hur det kan vara så stor skillnad på de fackliga organisatioernas beskrivning av verkligheten och Erik Weimans beskrivning av verkligheten. Hon menar att de fackliga organisationerna är bestörta över klimatet i organisationen.

Jonny Swahn (S) menar att Erik Weiman skyller all uppståndelse i massmedia på hans interpellation. Men uppståndelsen fanns redan i massmedia, och det var därför interpellationen skrevs.

Dick Jansson (S) menar att demokrati bygger på att den som vinner val sedan tar ansvar för verksamheten.

Vivianne Macdisi (S) konstaterar att Erik Weiman inte lyssnade på hennes inlägg. Hon var tydlig med att politiken har ett övergripande ansvar, men ska inte lägga sig i detaljfrågor i organisationen. Men Erik frågar henne istället vilket svar oppositionen har på en rad detaljfrågor om arbetstidsmodeller och annat.

Klas Sundelin (S) tycker att politiken borde känna ett ansvar och agera när en så viktig verksamhet som barncancervården riskeras av bristande dialog mellan ledning och personal. Han tror att de stora ekonomiska bekymren på Ackis är en av orsakerna till problemen. Han tycker att “ekonomismen” fått för stort genomslag. Han tycker att dialogen mellan sjukhus och politiker måste bli tätare och konstaterar att problemen hade kunnat förebyggas om det funnits en politisk direktion för sjukhuset.

Jonny Swahn (S) avslutar med att han inte i debatten eller i interpellationen avkrävt någon ur majoriteten ett svar på detaljfrågor, utan faktiskt bara frågat vilket ansvar majoriteten anser att de har. Han vill inte tala om för Erik vad han ska göra, men efterfrågar ett större engagemeng från Eriks sida när något inte fungerar.

Erik Weiman (M) återupprepar att Landstingsstyrelsen fattar beslut och att tjänstemannaorganisationen ska utföra.

Men i rollen som ledande politiker ingår att aktivt följa upp även HUR saker och ting utförs, inte bara VAD som ska utföras. Det är något som framförallt Moderaterna inte förstår eller håller med om.

Nu är det lunchrast. Jag återkommer med referat av eftermiddagen i nytt inlägg.

Saturday, May 23, 2009

Rätt ska vara rätt

Rätt ska vara rätt, skriver Ismail Kamil (FP) som är landstingsråd och ordförande för Hälso- och Sjukvårdsstyrelsen i Uppsala läns landsting på sin blogg.

Det tycker ju jag också, och därför blir jag lite konfunderad av vad Ismail skriver, apropå det faktum att han och hans kompisar i Alliansen har gått emot råden från både landstingets egna tjänstemän och en fristående konsultrapport, och valt att privatisera Sjukvårdsrådgivningen istället för att fortsätta förbättra den i landstingets egen regi.

Det nationella målet är att 90 % av de som ringer sjukvårdsrådgivningen ska komma fram inom 3 minuter. Här i Uppsala har vi legat runt 50 % under många år och till en högre kostnad jämfört med andra landsting.

Jag vet ju inte vad Ismail Kamil menar med “under många år”. Men jag vet att Sjukvårdsrådgivningen i sin nuvarande form faktiskt bara har funnits några år. Juni 2005 fattades beslutet att sjukvårdsrådgivningen skulle anslutas till numret 1177, och under 2006 blev den fullt utbyggd till nuvarande dimension (från början var den bara öppen dagtid och bara för Uppsala kommun). 2007 beställdes en konsultrapport inför en eventuell upphandling. Konsultrapporten redovisades för Hälso- och Sjukvårdsstyrelsen i oktober 2007. Så det Ismail beskriver som “många år” kan inte röra sig om mer än ett par år. Längre har faktiskt inte sjukvårdsrådgivningen tillåtits finnas i sin nuvarande form innan Ismail och hans allianskompisar bestämde sig för att privatisera den.

Konsultrapporten som Ismail och hans allianskompisar struntade i är intressant. Den ger fakta, istället för dåligt underbyggda åsikter. Några klipp ur rapporten:

Här ges en ganska tydlig bild av att tiden utnyttjas effektivt hos sjukvårdsrådgivningen i Uppsala.

 
Snacka om förbättring! Från 15 minuters till fem minuters medelväntetid, på nio månader. Inte tillräckligt imponerande för Ismail och hans allianskompisar tydligen.

 
Sammanfattningsvis säger alltså rapporten att volymen har ökat 2006 till 2007, men att sjukvårdsrådgivningen trots det kunnat minska väntetiderna rejält. Andelen besvarade samtal är något lägre än rikssnittet sägs det, men det är inte riktigt sant, om man tränger in i siffrorna, vilket konsultrapporten faktiskt gör:

 
LUL (Landstinget i Uppsala Län) ligger nära rikssnittet i tabellen, men den tabellen tar inte hänsyn till att samtal automatiskt kopplas vidare till Gävleborgs län vid högt tryck i Uppsala – de samtalen som kopplas vidare redovisas som EJ BESVARADE, trots att de faktiskt blir besvarade av sjuksköterskor i Gävle.

Det kanske mest intressanta avsnittet i konsultrapporten är avsnittet SLUTSATSER, där författaren av rapporten, Anders Törnqvist, avråder från upphandling:

 

Hela rapporten, och ärendebeskrivningen inför Hälso- och Sjukvårdsstyrelsens sammanträde i oktober 2007 kan läsas här.

När Ismail Kamil säger “Här i Uppsala har vi legat runt 50 % under många år och till en högre kostnad jämfört med andra landsting” så är det något som ska tas med en nypa salt. Dels därför att “många år” på sin höjd om fattar två år. Dels därför att siffrorna inte ens stämmer för hela den perioden. Rätt ska vara rätt, säger Ismail. Det är en av få saker jag håller med Ismail om, synd att han inte klarar att leva upp till det själv.

Wednesday, April 22, 2009

Vita huset bloggar

Vita Huset har startat en intressant blogg – De rödgröna i Vita Huset. Det handlar om landstingsråd och politiska sekreterare inom oppositionen i Uppsala Läns landsting, vars kansli är ett litet hus som brukar kallas för Vita Huset. Från Vänsterpartiet medverkar Sören Bergqvist och Ove Heimfors. http://rodgrona.blogspot.com.

En annan intressant blogg, där Sören Bergqvist också medverkar är VÄNSTERVÅRD. Det är Vänsterpartiets Hälso- och sjukvårdspolitiska programgrupp som skriver en gemensam blogg. Förutom Sören ingår i programgruppen Gunnar Ågren – fd generaldirektör för Folkhälsoinstitutet, Maria Grip – gruppledare i Västerbottens läns landsting, Märit Halmin – AT-läkare, Elina Linna – riksdagsledamot och partistyrelseledamot, Birgitta Sevefjord – landstingsråd i Stockholm och Anette Ternstedt – medlem i Hälso- och Sjukvårdsutskottet i Västra Götaland. http://vanstervard.blogspot.com

Monday, November 17, 2008

Landstingsfullmäktige direkt

Idag är det budgetdebatt i landstinget. Just nu pågår landstingsrådens debatt. Hela mötet kan följas online här.

Wednesday, September 12, 2007

Vård till salu

Högermajoriteten i landstinget i Uppsala län försitter inte några chanser att sälja ut vården. En förstudie för att privatisera sjukvårdsrådgivningen har inletts - medborgarnas första kontakt med vården MÅSTE ju bara vara privat. Men någon valfrihet är det inte tal om, det kommer bara att finnas EN rådgivningen, och högermajoriteten vill göra den privat. Problemet för borgarna är väl här att det inte finns några privata sjukvårdsrådgivningar som klarar anslutningen till 1177 - det nationella numret för sjukvårdsrådgivning.

Primärvårdsakuten i Uppsala beslutades att privatiseras utan förstudie. Återigen första linjens sjukvård som privatiseras. Valfrihet är tydligen inte viktigt, i och med att den offentligt drivna Primärvårdsakuten inte får fortsätta, utan ersätts med den upphandlade.

Mammografi-screeningen på Akademiska sjukhuset ska privatiseras. Men först ska landstinget bygga ny fastighet och köpa nya mammografiapparater åt den blivande privata utföraren. Mammografin är en verksamhet som i stort sett alla kvinnor besöker. Åter en verksamhet som når nästan alla, och som ska privatiseras. Och återigen ingen valfrihet - mammografiscreening kommer bara att ske på ett ställe.

Igår blev det offentligt att tre vårdcentraler ska privatiseras, en av dem är Enköpings vårdcentral. Upsala Nya Tidning skriver kort om saken. Ismail Kamil säger till UNT att valfrihet varit en avgörande faktor. Man väljer vårdcentraler i Enköping och Uppsala för att där finns fler än en, och att patienterna då får valfrihet att välja mellan privat eller offentlig vårdgivare. Men någon valfrihet är det inte heller här tal om. Den enda husläkaren i Enköping som har platser över för att lista nya patienter är redan idag privat. De offentliga är fulltecknade. En "lustig" bi-effekt är att privatiseringen av Enköpings vårdcentral troligen får som effekt att det igen bara kommer att finnas privata sjukgymnaster i Enköping.

Landstinget i Uppsala Län har sedan länge väl utvecklade valfrihetsregler. Patienter får söka sin vård i närliggande landsting, utan remiss. Så valfri är vården nästan ingen annan stans i Sverige. Högermajoriteten i landstinget PRATAR om valfrihet, men det är den förra vänstermajoriteten som verkligen stått för valfrihet i ordets rätta bemärkelse - att patienterna har möjlighet att välja andra orter för sin offentligt finansierade sjukvård.

Att högermajoriteten skulle genomföra en rad privatiseringar för att öka de offentligt finansierade privata vinsterna i börsnoterade vårdbolag visste vi redan. Det som förvånar mig och stör mig är att Socialdemokraterna inte tar tydligare ställning mot privatiseringar. Utförsäljningen av de tre vårdcentralerna är Vänsterpartiet ensamma om att säga nej till. Gång efter gång säger socialdemokratiska företrädare att driftformerna inte är viktiga.  Men det finns rätt stora skillnader mellan privat och offentlig regi. Sådant som i offentlig regi kan ändras genom samtal kan bara ändras genom tilläggsavtal med privata vårdgivare. Det självklara i att få offentligt kritisera sin arbetsgivare om offentliga pengar missbrukas eller vårdkvalitén är dålig gäller inte hos privata företag. Inte ens för fackliga förtroendemän. Där måste arbetstagarna vara lojala med arbetsgivaren i alla lägen. Att privatiseringar av vården innebär att en skattepengar används för att finansiera börsnoterade bolags vinster borde också avskräcka sossarna. Det är självklart en intern sak inom Socialdemokraterna att diskutera. Men eftersom tanken om offentligt ägd och utförd vård-verksamhet är rätt väletablerad bland folk känns det konstigt att ett stort folkrörelseparti på vänsterdelen av svensk politik är ens delvis privatiseringsvänligt.