Tuesday, September 22, 2009

Berlin Marathon – 4:26:17

Jag är nyss hemkommen från Berlin, och sitter just nu på kommunfullmäktige och väntar på att en votering ska avslutas. Passar på att mikro-blogga lite.

Berlin Marathon gick inte som en dans. Men det gick bra. Jag var långt ifrån i min bästa form, på grund av ett ben som gjort ont ganska länge. Jag var till exempel betydligt bättre tränad inför Stockholm Marathon som jag avslutade på 4:26:47. Trots det klarade jag Berlin Marathon på 4:26:17, alltså 30 sekunder snabbare än Stockholm. Skillnaden är disposition. Jag sprang första 21,1 i Stockholm på ganska exakt två timmar. I Berlin tog det 2:15 att avverka samma sträcka. Det gjorde att jag hade krafter kvar att faktiskt öka takten lite grann, istället för att som i Stockholm stanna och gå långa sträckor.

Jag ska någon gång springa på under fyra timmar, men efter förutsättningarna är jag supernöjd med 4:26:17.

Tuesday, September 08, 2009

Berlin Marathon – 12 dagar kvar

Den senaste tiden har jag dragits med smärtande smalben och muskelfästen i ett ben. Därför har min löpträning legat på sparlåga. Varje gång jag försökt öka träningsmängden något har smärtan blivit värre. Den 9 juni antecknade jag i min träningsdagbok att jag skulle byta ut en veckas ganska osunt leverne mot ett regelbundet intag av långpass. Av det har det inte blivit mycket. Totalt har jag hunnit med fem pass mellan 15-17,5 kilometer. Långpass på drygt tre mil har det inte blivit en enda gång sedan Stockholm Marathon (30 maj).

Nu har jag bytt tillbaka till mina gamla skor, och det känns hyggligt att springa. Lite smärtor finns kvar, men de förvärras inte av träning. Men om 12 dagar ska jag springa Berlin Marathon, och jag hinner inte med särskilt mycket mer uppbyggnadsträning. I bästa fall har jag bibehållet konditionen jag hade vid Stockholm Marathon.

Sedan 9 juni har jag hunnit 28 löppass. Det är inte mycket. Vad värre är: Sedan 8 augusti (dvs en månad sen) har jag hunnit med sex pass. Här är mina pass senaste veckorna, och träningsplanen fram till Berlin Marathon:

Vecka 33: Ingen träning
Vecka 34: En träning, 13,5 km på löpband.
Vecka 35: En träning, 3,6 km på löpband.
Vecka 36: Två träningar: 5,6 km på löpband, 16 km på asfalt.
Vecka 37: Körde ett pass idag på 7 km. Ska köra ett pass imorgon, ett på fredag och ett på söndag. Inget pass över milen.
Vecka 38: Tisdag och torsdag blir det sex-kilometers-rundor i långsam fart med ett par korta fartökningar. Söndag vecka 38 är det Berlin marathon.

Trots att jag inte alls har tränat som jag borde, och att senaste halvlånga passet (16km) gick trögt är jag inte alltför orolig. Jag har iallafall kört några pass. Tyvärr är det sista månaden som jag verkligen kört för få pass. Men å andra sidan är det ju så att all kondition inte försvinner på en månad. Särskilt inte som jag iallafall kört några få pass. Genomför jag de pass jag planerat, så borde jag både återfå lite kondis och hinna återhämta mig till examen den 20 september.

Sista veckan ska jag tvinga i mig några deciliter rödbetsjuice om dagen. Nitratladdning kallas det tydligen, och ska bidra till att musklerna förbränner sin energi lite långsammare. Upp till 16% ökad uthållighet utlovar en studie som jag just nu inte hittar länken till. Det kanske inte funkar, men jag lär ju å andra sidan inte ta skada av att dricka äcklig rödbetsjuice, annat än obehagskänslor av smaken.

Saturday, May 30, 2009

4:26:47

Nej, jag är inte sub4.

Men jag är 4:26:47, och det är jag just nu riktigt nöjd med. När jag efter nästan exakt två timmar (21,1 kilometer) insåg att jag inte är sub4 var jag såklart inte ett dugg nöjd. Men det gick över redan innan jag gick i mål. I mål gick jag strax bakom en veteran från Östhammar som deltagit och gått i mål i samtliga 31 upplagor av Stockholm Marathon.

Jag orkar inte skriva så mycket om loppet just nu. Men här är mina mellantider iallafall:

Lite sent va?

Nu är det bara några timmar kvar till starten i Stockholm Marathon. Jag har sovit OK, även om jag vaknat några gånger fler än vanligt. 06:20 klev jag upp, då kunde jag inte somna om igen.

Jag sitter nu och läser lite morgonnyheter på datorn och ser att alla stora nättidningar har nyheterna om Stockholm Marathon ganska högt upp på sidan. Nästan alla försöker hjälpa mig och alla andra att prestera så bra som möjligt. Vissa råd är bra, andra är dåliga, och vissa råd kommer i lite senaste laget:

• Aftonbladet och löpcoachen Markus Stålbom tipsar om övningar för att förbättra löptekniken. Tack, för det. Hinner jag åka till Stockholm, hämta nummerlappen och äta något för att avslutningsvis göra några övningar och förbättra mitt löpsteg på 6,5 timmar?
• Svenska Dagbladet ger tips för att klara värmen: “Öka ditt vätskeintag något redan dagen före maran”. OK. Artikeln är iofs publicerad igår, men har först idag puffats upp högt på förstasidan.

Jag tror att de flesta råd kommer i senaste laget. Träningen kan jag inte göra något åt, den är så färdig som den är. Sömnen är redan avklarad. Frukost har jag ätit. Kvar är lunchen, som jag fortfarande är lite fundersam över, men det får bli något gott, lättätet. Jag räknar med att vara på Centralstation strax före elva. Köper med mig något åtbart på vägen, tar T-banan ut till Östermalms IP för att hämta nummerlappen och sätter mig någonstans att äta, dricka och invänta starten. Det enda jag inte har löst helt är var jag ska göra av mina överdrags- och ombyteskläder. Men eftersom värmen verkar infinna sig gör jag nog så att jag plockar av överdragskläder och låser in dem och ombytet i ett skåp på Centralstationen. Då slipper jag vänta på att få tillbaka kläderna på Östermalms IP efter loppet och hinner med tåget hem till Enköping utan att behöva springa till Centralstation (som om det skulle ha hänt…).

Start 14:00. Målgång – förhoppningsvis ungefär 18:00. Jag är 6163. Jag är Sub4.

Friday, May 29, 2009

16,5 timmar kvar

14:00 imorgon går starten. Jag tror att jag är sjukt laddad. Startnummer: 6163.

Monday, May 18, 2009

Stockholm Marathon, 12 dagar kvar

Den närmar sig. Dagen M. Marathonpremiären. 30 maj, klockan 14:00 går startskottet för det 31:a Stockholm Marathon, mitt första. Som jag skrivit tidigare – den verkliga träningen är väldigt långt ifrån planerat träningsprogram. Jag har sprungit när det har passat och jag har sprungit så länge jag haft tid till, snarare än att springa på bestämda dagar och planera sträckorna. Trots det känner jag mig väl förberedd och de senaste träningspassen har jag varit i bättre form än jag kunnat föreställa mig.

I torsdags sprang jag 10km på 46:56, vilket är personbästa med god marginal (jag har iofs sprungit på 47:00, men det har varit på löpband, så det räknas inte riktigt). Igår gjorde jag mitt sista förberedande långpass. Redan efter två kilometer insåg jag att farten var alldeles för hög – klockan stod på 10:10, dvs 5:05-tempo istället för tänkt 5:30-tempo. Men jag testade att köra på i högt tempo så långt jag orkade, och när jag slutligen stannade klockan efter 21,1 kilometer stod den på 1:48:20. Nytt personbästa på halvmarathon, också med riktigt god marginal.

Idag är ljumskarna slut, liksom lårmusklerna. Men det är inget annat att vänta efter att jag “kört skiten ur mig” dagen innan. Det känns skönt att veta att både tillräcklig fart, uthållighet och envishet finns för att klara maran på fyra timmar.

Mitt startnummer är 6163, och för den som av någon anledning vill följa mina raska (nåja…) steg genom Stockholm tror jag att www.stockholmmarathon.se kan bjuda på liverapporter. Jag återkommer förmodligen någon mer gång innan loppet, och alldeles säkert med en rapport efter loppet.

Saturday, April 25, 2009

Taskig tajming

Jag har de senaste dagarna haft LITE ont i halsen, en liten irritation på ena sidan i svalget. Den har inte känts så farligt, så jag hade planerat in ett långpass idag. Men idag känns den sämre och jag är lite sådär allmänt “urrig” och småförkyld. Igår kväll, strax innan nio bestämde sig dessutom Frejas mage för att kräkas. Hon verkar må OK idag, men min nattsömn blev både kortare och mer orolig än jag önskat. Kanske är det därför jag inte mår helt bra och halsen blev sämre istället för bättre. Vila istället för tre timmars löpning alltså…

Jag vill få in minst ett riktigt långt pass och ett på drygt två mil innan Stockholm Marathon. Och det är om fem veckor. Sista två veckorna ska jag träna extremt lite och lugnt. Så jag “behöver” ett långpass absolut senast nästa helg. Panik är inte rätt uttryck, men jag skulle definitivt behöva en kalender med lite fler dagar i april och maj månad. Such…

Träningen går rätt OK, förutom att långpassen blir alldeles för få. Eftersom jag ibland vill vara hemma med familjen och har andra kvällsaktiviteter än löpning att ta hänsyn till passar jag på att träna när jag kan istället för att försöka planera in lagom lång återhämtning mellan passen. Det gör att jag ibland kör 3-4 dagar i rad, och sen har ett uppehåll på flera dagar. Det kanske inte är optimalt, men det har givit resultat, i form av snabbhet. Tidigare i veckan gjorde jag till exempel milen på 47 blankt (löpband). Det är en förbättring med över en minut. Milen på 50 minuter känns som lugn fart, trots att det var mindre än fyra månader sen jag klarade det första gången. Jag är helt enkelt jävligt snabb (*ironi*) men inte jävligt uthållig.

Jag har funderat lite grann på hur jag ska lägga upp min första mara. Det lutar åt börja i 5:40-fart och köra det tempot så länge det går. Men jag känner inte min egen kapacitet bra nog för att säga säkert att det kommer att funka. Jag tror iallafall inte på idén att gå ut lugnare än den medelfart jag behöver för att klara fyra timmar blankt. Jag är troligen envis nog att fortsätta jogga, men efter halva distansen – oavsett tempo – är jag säker på att jag inte har krafter kvar att ÖKA farten. Håller jag 5:40-fart i 21km räcker det med 6:00-fart andra varvet. Nästa långpass – när det nu blir – ska 5:40-teorin testas. Det blir ett tremilspass, och om jag efter det fortfarande orkar stå upp borde jag – när det väl är tävling med bättre vätskekontroller och med kontinuerligt kolhydratintag – klara att fortsätta en dryg mil till.

Nu ska jag hänga tvätt, dricka te och hoppas att Frejas mage har lagat sig.

Monday, March 23, 2009

Förkylt

Jag har inte ägnat senaste tiden åt något aktivt bloggande. Det beror på en kombination av tidsbrist och saknad skrivlust.

Inte heller har jag tränat särskilt mycket. Det beror varken på tidsbrist eller saknad löplust. Tidsbrist har jag i och för sig alltid, men det handlar ju egentligen bara om att planera och/eller vara morgonpigg nog att köra morgonrundor. Lusten att springa är lika stor, eller större än den brukar. Förkylning har varit den stora boven. Först hade jag ett uppehåll på över en vecka på grund av förkylning. I tisdags kände jag mig pigg och stark, och körde två pass (ett morgon- och ett eftermiddagspass) på löpbandet. Det kändes inte superbra, men inte heller för jävligt. Men dagen efter var förkylningen tillbaka, värre än på länge. Dessutom gjorde kroppen förbannat ont. Så det har blivit vila sedan dess. Nu är jag nästan förkylningsfri igen, men vet inte om jag vågar träna redan imorgon. Jag vill inte återupprepa förra veckans återfall.

LITE aktiv har jag varit. med andra saker än löpning och bloggning. Jag har fipplat lite med Bloggvänstern:

• Nu växlar man antal inlägg på förstasidan utan att ladda om hela sidan. Jag har lagt in en Ajax-panel på sidan.
• Listan “Våra bloggar” visar nu senaste inlägget från en blogg bredvid bloggnamnet.
• Strukturen på sidorna är lite bättre fixad, genom att jag använder Master-sidor istället för UserControl-objekt. Det är inget som syns, men det underlättar vid programmering.

Också har jag lagt till Aitellu i pinglistan, som skapat tjänsten BlogMatcher, som Expressen.se använder för blogglänkning till sina nyhetsartiklar.

Friday, December 12, 2008

Snart SUB 50?

Dags för en uppdatering av träningsläget:

• Senaste tiden har det blivit två till fyra långpass (2,1 mil) i månaden. Det går stadigt strax under två timmar, senast gick det på 1:57:30, och jag hade mer att ge när jag slutade. Det börjar bli dags att öka distansen till 2,5 snart.
• Jag har kört ett par pass på löpbandet (snömodd är inte alltid jätteroligt). Senaste passet på band blev milen på 50 blankt. Pers! Löpband är kanske inte världens roligaste, men det är riktigt underskattat för att köra intervaller. Jag är helt kass på att springa utomhus-intervaller med bara klockan som hjälpmedel.
• Det är lite svårt att hinna tre pass i veckan, men det går om jag gör som idag – vaknar 04:00 och går ut. Kollar jag på min Funbeat-kalender ser jag att jag är periodare. Periodvis 3-4 pass i veckan, periodvis inget alls. Jag skulle helt klart tjäna på att bli mer regelbunden…
• Mitt närmsta mål är att springa milen på 50 blankt utomhus. Det är svårare än att göra det på löpband, men med solen i ryggen en bra dag borde det gå. Jag siktar på att göra det på nyårsaftons morgon/förmiddag. I så fall har jag förbättrat min miltid med nästan 17 minuter på ett år. Det är i och för sig en orättvis jämförelse, eftersom förra nyårsafton var min FÖRSTA mil någonsin.
• Att springa Stockholm och Berlin marathon känns just nu inte HELT avlägset. Jag skulle inte greja det idag, inte med någon slags ambition att ta mig runt springande/joggande. Men det kommer.
• Jag håller på och bestämmer mig för om jag ska fortsätta ha årskort på Nautilus eller om jag istället ska välja A3. Nautilus gym har varit och är bra. Nu bättre än någonsin faktiskt, med luftigare lokal och mindre kö vid maskinerna. Men A3 har grupp-pass, som Nautilus saknar. Jag behöver träna bålstabilitet, dvs rygg och mage. Det har jag vetat länge, men inte gjort något åt saken. Jag behöver motivationshjälp för att det ska bli av, och ett schemalagt Bobat-pass i veckan kanske kan göra susen.

Monday, October 20, 2008

När jag blir stor ska jag bli Streak Runner

Nu har träningen inför Stockholm Marathon 2009 börjat på allvar. Jag ville köra långpass igår, men tiden räckte "bara" till 15 kilometer. Det gick segt i början, men efter tre kilometer började benen springa av sig själva, så som det ska vara.

I brist på ett bra varv att springa på den distansen blev det löptur hemifrån till Sparrsätra kyrka, och tillbaka. Det är i och för sig lite trist att springa fram och tillbaka, men det är en bekant väg som är skönt flack och lättsprungen. Nackdelen med en löpväg utan överraskningar är dock dessvärre helt uppenbar. Jag blir uttråkad. Så även igår. Efter nio kilometer märkte jag att jag hade börjat springa fort, och plötsligt hade mina ben och min hjärna överlagt, och kommit fram till att "Jag ska springa den tionde kilometern på fem blankt". Så blev det också, och efter det gjordet det ont i lårmusklerna, var allmänt segt och asjobbigt att springa den sista halvmilen.

Hela kvällen igår gjorde det ONT i lårmusklerna, och jag var rädd att jag hade tagit alldeles för mycket. Men idag känns det bättre, som en helt vanlig träningsvärk, på väg att gå över. Skönt. 15 kilometer avverkades förresten på 85 minuter ganska precis. Det är ett lagom tempo. Nu ska jag bara lägga till 27 kilometer till sträckan, och köra på i samma tempo, så blir det en fin tid på Stockholm Marathon.

Det är lite märkligt hur perspektiven förskjuts allteftersom jag blir mer van löpare. Jag ville alltså springa långpass, men det blev "bara" 15 kilometer. För bara några månader sen var 15 kilometer ett REJÄLT långpass. Jag hade nog skrutit i dagar om min prestation om jag sprungit 15 kilometer för ett halvår sen. Nu är det alltså ett medellångt träningspass, ett sånt som bör avverkas ungefär en gång i veckan. Men pratar om det gör jag i och för sig ideligen, även om jag inte skryter så mycket.

Jag hoppas och tror att jag ska kunna snitta på åtminstone tre träningspass i veckan, även under den elaka vintern. Gör jag det är Stockholm Marathon en promenad i parken. Om man vill svennefiera anglosaxiska uttryck. Jag får ibland för mig att DET är träningsmoral. Att lyckas träna tre gånger i veckan, trots att det är svårt att få tiden att räcka till och att det är jätteenkelt att skaffa sig ursäkter för att hoppa över ett pass.

Men så läser jag Fredrikas blogg "Ultraschmultra" och inser att jag inte har någon som helst träningsmoral. Hon beskriver i inlägget "Jag är en idiot" vad träningsmoral VERKLIGEN är. Nog kan jag delvis hålla med henne om rubriken, men samtidigt är jag grymt imponerad:

Jag har under de gångna dryga tre veckorna nästan spytt av leda vissa av de tillfällen då jag fått tvinga mig själv ut på den löjliga nödrundan runt Tanto minigolfbana eller fram och tillbaka över Liljeholmsbron. Varför i hela friden vill man göra detta. Jag vet inte. Det bara blev så, jag kunde inte låta bli. Och nu när jag bestämt mig och börjat köra kan jag ju inte sluta. För all del, missförstå mig rätt - det är hur kul som helst. Jag är en idiot.

Fredrikas blogg är en ständig källa till inspiration. Om du är det minsta intresserad av löpning ska du läsa den, ofta.

Sunday, October 19, 2008

Stockholm Marathon

Jag är anmäld till Stockholm Marathon. Det känns något overkligt. I maj sprang jag Kungsholmen Runt, i september Stockholm Halvmarathon. Dessa två lopp utgör tillsammans en marathon. Men de sprangs med några månaders mellanrum. 21.098 meter är den längsta sträcka jag sprungit någonsin i ett sträck. Nu är jag alltså anmäld till ett lopp där jag ska göra 21.098 meter, och sen 21.098 meter till, direkt efteråt. Inte nog med det. Jag ska dessutom springa Berlin Marathon den 20 september. Dit är jag inte anmäld ännu, eftersom registreringen inte är öppen ännu. Men jag har givit bort en startplats och löfte om att springa själv.

Mitt största problem med löpningen just nu är att få tiden att räcka. Det är svårt att hitta tid att köra ett långpass i veckan. Gå upp supertidigt fungerar ju förstås, men jag äger inte ens en pannlampa, och gropig, vattenpölig grusväg utan belysning är inte jätteskönt alla gånger..

Jaja, jag ville bara berätta att jag ska springa Stockholm Marathon den 30 maj. Den 13 oktober hade 7.832 löpare bestämt sig för att göra detsamma.

Sunday, September 07, 2008

D+1, tillfredställelse och smärta

Igår sprang jag Stockholm Halvmarathon. Innan jag sprang hade jag fortfarande sviter efter min förkylning, i form av lite lojhet i kroppen. Jag mötte upp kusin på Centralstationen och vi gick till Kungsträdgården för att hämta min nummerlapp, 8886.

Dags sedan för en sen lunch, och sitta och slappa ett tag innan starten. En grillad laxbit och potatismos satt bra, efter några dagar av bristande aptit. Vi satt kvar så länge som möjligt, eftersom det regnade otrevligt ute, men när klockan närmande sig fyra gick vi över Slottsbron och ställde oss under taket utanför Tre Kronor-muséet. När första startgruppen släpptes 16:30 gick jag iväg till startfållan för sista startgruppen. Exakt då slutade det regna. Istället duggade det lätt. Jag hann med att gå på muggen, och hoppa mig lite varm innan startskottet gick. Vid det här laget kände jag ingenting av någon förkylning, utan bara förväntan. Att inte träna på en vecka innan ett lopp kanske inte är helt fel ändå, jag var RIKTIGT sugen på att springa..

I början var det nästan hur trångt som helst. Hela första två kilometerna var en ständig tempoväxling, ömsom jogga på stället, ömsom ruscha förbi när en lucka öppnade sig. Sedan lättade det, men under hela loppet sprang jag aldrig riktigt avslappnat. Det var ofta trångt och jag tvingades sänka farten för att inte springa på folk. Den omtanken saknades hos ganska många i starten - jag blev armbågad både här och där, av folk som verkade tro att de skulle slå världsrekord, för att några kilometer senare vara så trötta att de började promenera. Irriterande..

Nåja, trots trängsel och svårt att hitta ett avslappnat tempo kutade jag tydligen på i rätt bra fart. Vid 10 kilometer hade jag varit ute i 56 minuter, och kände mig ganska säker på att klara mitt mål att springa under två timmar totalt. Nästföljande fem kilometer gick på 27:10, min snabbaste halvmil på hela loppet. Ett delmål var att springa första 16 på under 1:30, för att ha kvar 30 minuter till sista halvmilen. Dessbättre gjorde jag första 16 på 1:29. För sen började det gå både tungt och långsamt.

Backarna på söder kändes i benen. Jag hade krampkänning i vaderna i uppför Götgatan, och hugg i höften nedför samma gata. Men då var jag så nära målet (två kilometer) att jag visste att jag skulle klara mig på ren vilja. 19 kilometer passerade jag på 1:47. Gott om tid tänkte jag, körde ned blicken i backen och sprang på. Eller lufsade på kanske jag ska säga. Kilometer 15-20 gick på totalt 29:50, vilket var i långsammaste laget, särskilt som kilometer 16-17 gick på ungefär elva minuter.

När jag passerade 20 km-märket på 1:53 insåg jag att jag faktiskt måste fortsätta springa för att ta mig i mål innan klockan slagit 2:00:00. Så med visst tunnelseende löpte jag på, och räknade varje avverkad hundring som en seger. In mot målet i Kungsträdgården var det ganska mycket folk, och jag sträckte upp armarna för att få lite stöd. Det funkade, folk började applådera och skrika som svar, och jag kunde trampa på sista meterna in i mål.

När jag sprang i mål kollade jag min löparklocka. Den sade 1:59:38. Men den sa också att jag sprungit nästan 22 kilometer, inte 21,098 kilometer som loppet egentligen är. Så jag visste inte riktigt om jag kunde lite på tiden. Ganska fort struntade jag i att fundera på det, eftersom jag när jag stått still en stund började få både krampkänning i vaderna igen, och huvudet snurrade så jag var tvungen att försöka hitta någonstans att sitta. Då ringde Erica och gratulerade till tiden. 1:59:36 var min "chip-tid", dvs den tid som faktiskt förflutit från passeringen av startlinjen till passeringen av målet. Så min goda marginal som jag kände att jag hade vid 16 kilometer förvandlades till 24 sekunders marginal. Jaja, 24 sekunder räcker bra, jag förbrukade mindre än två timmar.

En Festis senare hade jag mött upp med kusin som höll reda på min klädväska. Ombyte till torra kläder på en toalett på Centralstationen, sen hittade jag en pendel som tog mig till Bålsta där jag hade bilen.

Fyrtio minuters stillasittande på ett pendeltåg var tydligen inte vad jag behövde efter en halvmara. I trappan ner från perrongen började vänsterknät göra ont, och det gör det fortfarande. Men det är inte som efter Kungsholmen Runt då jag hade ont i många veckor. Det här känns mer som en smäll på muskeln ovanför knät, så det går nog över med några dagars vila.

Sammanfattningsvis: Jag är riktigt nöjd med min insats. Jag ville springa fortare än två timmar, och gjorde det trots en uppladdningsvecka utbytt mot en vecka av förkylning och nattvak med Freja. Jag tror ärligt talat inte att jag hade sprungit på kortare tid om jag varit helt 100% frisk hela veckan, och kunnat springa ett sista pass i onsdags. Möjligen hade sista halvmilen känts lite piggare och jag hade kunnat springa den en minut snabbare. Men första 16 hade inte gått snabbare vilken uppladdningsvecka jag än hade fått. Jag gjorde så bra ifrån mig som jag kunde och som jag tränat för. Och jag är riktigt nöjd. Det känns som en bra avslutning på min första säsong. Ska jag springa nästa år får jag troligen lite tidigare startgrupp och slipper iallafall en del av trängseln i starten..

Nu väntar en veckas (minst) träningsvila, och sen hyfsat lätt träning i några veckor. Får jag tid ska jag försöka göra lite styrketräning. Två-tre löppass i veckan i lugnt tempo och ganska korta distanser. Jag gillade vinterträningen när jag började springa utomhus kring jul, så vi får se hur jag gillar det i år. Jag kommer nästa år att springa Berlin Marathon i september. Jag har nästan bestämt mig för att även göra ett försök med Stockholm Marathon. Men jag har inte ens börjat fundera på målsättningar för något av de loppen. Jag får se hur det går i slutet av hösten, i vinter och i vår.

Slutligen: Göte Winé, som liksom jag sprang Kungsholmen Runt, och som liksom jag gick in ganska sent i mål då sprang också Stockholm Halvmarathon. Även han fick en rejält förbättrad tid, 2:07:40. Grattis Göte!

Saturday, September 06, 2008

D

Idag är det dags. Stockholm Halvmarathon. Jag ska springa, men jag kommer troligen att göra det ganska långsamt. Det var en vecka sen jag tog ett löpsteg. Jag är inte helt fri från förkylningen, men halsen är OK och jag känner mig inte sjuk.

Freja vaknade en gång i natt och ville ha lite käk. Hon har inte haft matlust på dagen eftersom näsan varit så täppt, men 03:10 funkade det alltså att äta. Inget att klaga över i och för sig, hon var vaken en kvart, somnade om och sov till sju, och jag somnade före elva igår, så jag har fått nästan åtta timmars sömn. Jag kan nog sno åt mig några minuters sömn på tåget också.

Dessvärre passar inte direkttågen bra - ett går 19:07, och det är lite optimistiskt att jag ska hinna med det. Nästa går 22:07, och jag har ingen lust att hänga kvar i stan iklädd löparkläder i tre extra timmar. Så det blir pendeln till och från Bålsta och bil resten av sträckan.

Frukostdags nu.

Thursday, September 04, 2008

D-2

Torsdag idag. Jag är lite halvkrasslig i halsen. Freja är förkyld sen några dagar. E är halvkrasslig, men jobbar. Freja har sovit i nästan fyra timmar i sträck på förmiddagen, men ligger nu på en filt på golvet och är asnöjd över att få prassla med en tygbok.

Mina senaste löppass har gått hur bra som helst. Sex kilometer har gått på 28:50 i fredags och 28:30 i söndags. Det är min snabbaste tid på den runda jag brukar springa här hemma. Tidigare bästa tid var 30:30. Så man kan säga att mitt nya personliga rekord hann jogga ner, stretcha, duscha och byta om, för att ändå ha tid att stå vid målgången och skratta åt mitt gamla rekord..

Men senaste träningspasset blev alltså inställt, för att jag inte vill hjälpa eventuell sjukdom på traven. Förhoppningsvis klarar jag mig utan att förkylningen bryter ut ordentligt, jag har hittills klarat mig utan feber, till skillnad mot Freja. Men min uppladdning kunde varit mer optimal.. Inget sista träningspass innan tävlingen, och allmänt såsig i kroppen.

Jag får nog revidera min måltid tillbaka till 2:06. Det känns ju pissigt förstås, men det skulle ändå vara en förbättring med nästan tio minuter jämfört med Kungsholmen tidigare i år.

Det näst värsta som kan hända är att jag tvingas ställa in helt. Det värsta vore om jag kommer till start, men känner mig sjuk under loppet så jag bryter. Det skulle verkligen vara ett antiklimax.

Såja, undan nu alla negativa tankar. Jag SKA vara frisk på lördag. Och jag SKA springa asfort.

Mitt startnummer är alltså 8886, ifall någon vill följa min succé i (någotsånär) realtid på www.stockholmhalvmarathon.se

Nu tycker Freja att jag är självupptagen. Hörs.

Thursday, August 28, 2008

D-9

Stockholm Halvmarathon närmar sig med stormsteg. Träningen har gått ungefär som jag planerat.

Det har med andra ord gått ungefär som jag tänkt, möjligen lite snabbare. Framförallt gårdagens pass (11km) gick lite för fort. Första tio kilometerna på halvmaran ska nog helst inte gå snabbare än 56 minuter, för då tvivlar jag på att jag orkar hela halvmaran.

Jag har inte haft ont någonstans de senaste veckorna, frånsett den obligatoriska smärtan i baksidan av låren innan jag blivit helt varm.

Mitt startnummer är 8886, och om jag fattat rätt kan man se mellantider på hemsidan under loppet.

Träningsmässigt är jag "färdig", nu handlar det bara om att röra lite på benen för att hålla igång dem i nio dagar till. Jag tror att de sju dagarna mellan 9/8 och 15/8, då jag avverkade 47km gjorde grym nytta, och jag känner mig nu både snabb och uthållig. Allting med mina egna mått självklart. De flesta som springer halvmaran kommer antagligen att vara snabbare än jag. Men jag tävlar ju inte mot dem, bara mot mig själv.

Tre sex-kilometers-pass är inplanerade, imorgon, på söndag och på onsdag. Jag ska försöka att iallafall på onsdagspasset ta det lite lugnt, så att jag känner mig helt fräsch den 6/9, klockan 16:50.

Jag förresten redan mentalt börjat ställa in mig på nästa års utmaningar, men det återkommer jag om.

Sunday, August 17, 2008

Fort men fel

Jag har tidigare skrivit om mitt träningsupplägg inför Stockholm Halvmarathon. Veckan som gått skulle enligt det schemat sett ut såhär:

• 9/8: 14 kilometer, tävlingstempo (ungefär 5:45 per kilometer)
• 12/8: 6 kilometer, fort
• 14/8: 6 kilometer, långsamt
• 17/8: 17 kilometer, långsamt

Efter en vecka i Dalarna kan jag konstatera att det istället blev såhär:

• 9/8: 14 kilometer, 1:19:40 - enligt plan
• 12/8: 10 kilometer, 54:30 - "fel" distans, men hastighet enligt plan, personligt på milen
• 14/8: 6 kilometer, 30:40 - "rätt" distans, men mycket snabbare än plan, personligt på 6 km
• 15/8: 17 kilometer, 1:35:45 - exakt det upplägg jag vill ha på halvmaran, det ger 24 minuter till de sista fyra kilometerna, dock inte alls enligt planeringen, skulle ha gjorts i långsamt tempo

17-kilometersrundan började med sex kilometer i mulet uppehållsväder, och 11 kilometer ganska kallt regn, så jag var rejält blöt och kall på framförallt låren när jag kom hem, vilket känns en aning idag, men inte mer än en rejäl träningsvärk.

Jag struntade alltså i både min planering och mitt eget råd till mig själv att inte vara för optimistisk. Men trots det är jag rätt nöjd, både med mängden och med farten. Det blev en rejält tuff vecka, 47 kilometer i bra fart. Knän och resten av kroppen mår efter omständigheterna bra. Köpte förresten ett knäskydd i veckan, och oron att knät ska paja har nästan helt försvunnit, jag springer inte och känner efter lika mycket med det på.

Nu är det tre veckor kvar till start, och jag ska försöka hålla mig till planeringen lite bättre..:

18/8: 6 kilometer, fort
20/8: 6 kilometer, långsamt
22/8: 10 kilometer, fartlek, totaltid < 55:00

25/8: 6 kilometer, långsamt
27/8: 10 kilometer, tävlingstempo på halvmaran
29/8: 6 kilometer, fort
31/8: 6 kilometer, naturlig fart

3/9: 6 kilometer, naturlig fart
6/8: Stockholm halvmaraton, helst under två timmar, men 2:06:00 är OK.

Naturlig fart är den fart som infinner sig om jag låter bli att bry mig om farten och bara springer så fort eller långsamt som jag just då känner för utan att ta ut mig alltför mycket.

Intressant?
Andra bloggar om Löpning, Löpträning

Thursday, August 07, 2008

Stockholm halvmarathon

Idag anmälde jag mig till Stockholm Halvmarathon, som går den 6 september, 16:30. Jag vet ännu inte mitt startnummer, men återkommer med det. Uppladdningen ser ut såhär:

3/8: 11 kilometer, 1:04:30
7/8: 6 kilometer, 31:50, första fem på 25:55
9/8: 14 kilometer, tävlingstempo (ungefär 5:45 per kilometer)

12/8: 6 kilometer, fort
14/8: 6 kilometer, långsamt
17/8: 17 kilometer, långsamt

20/8: 6 kilometer, fort
22/8: 6 kilometer, långsamt
24/8: 10 kilometer, fartlek, totaltid < 55:00

26/8: 6 kilometer, långsamt
28/8: 10 kilometer, tävlingstempo
30/8: 6 kilometer, fort

3/9: 6 kilometer, långsamt
6/8: Stockholm halvmaraton, helst under två timmar, men 2:06:00 är OK.

Friday, July 18, 2008

Skön morgon

Jag vaknade 06:00 av väckarklockan, och kände fortfarande lite träningsvärk efter en åtta-kilometers-runda i onsdags - den första "riktiga" rundan utan knä-smärta på LÄNGE. Jag drack lite vatten, läste Flamman och gav mig sedan ut på en löptur. Sex kilometer. Första tre gick i sexminutersfart (sex minuter per kilometer). Sen kände jag mig varm nog för att testa lite fartökningar. Andra halvan således lite snabbare - 5:30-fart ungefär. Ett bra pass, utan att ta ut mig alltför mycket helt enkelt. Och ingen knäsmärta idag heller! 

Nu känns det riktigt skönt, löpningen är igång igen, och jag siktar på att springa Riks 70-loppet i september.

Freja hade just vaknat när jag kom in, så hon ligger på golvet nedanför mig och leker med en strumpa, E fick somna om.

Jag läser lite nyheter, och ser att det nu åtminstone finns ett påstått stöd för Vänsterpartiets kommande motion att avskaffa FRA-lagen.

Senare idag kommer några från föräldragruppen och käkar lunch. De hade tänkt titta på när vi målar, men vi är redan färdiga med garaget, och väntar med huset till i augusti, så det blir en latmaskdag. Det är ju trots allt sol just nu, och helgen hörde jag att Gud tänkt ägna åt att regna på oss.

Semestertider alltså. Med LITE inslag av politik, men mest en tid att få bara vara, umgås och ha det oförskämt skönt.

Intressant?
Andra bloggar om FRA, löpning, Folkpartiet, Vänsterpartiet, Semester

Tuesday, May 27, 2008

Pronationsstöd

OBS! Det här inlägget innehåller helt omotiverad reklam för multinationella skotillverkare.

Jag har kutat runt några månader i ett par rea-dojor från Inter Sport - ett par AVIA ARC. De skorna har på sitt sätt varit bra - jag har använt dem och sprungit i, och jag har gillatt springa. Men egentligen är de helt värdelösa. Åtminstone för mig. Taskig dämpning, och ganska obefintligt pronationsstöd.

Igår passade jag på att filma mina fötter på löpband på lunchen, och insåg att jag pronerar rätt mycket med höger fot, och AS-mycket med vänster fot. Jag har på något sätt förutsatt att mina knä- och resten-av-benen-problem till viss del beror på taskiga skor. Nu har jag fått det bekräftat.

Igår var jag nära att slå till på ett par Reebok Premier Trinity KFS II för 1.300:-. Idag sansade jag mig lite grann - som nybliven förälder finns det betydligt mer kärlek än pengar - och slog istället till på ett par Adidas Supernova-pjuck. Sköna, och betydligt bättre pronationsstöd än mina AVIA.

Jag skulle gärna dra på mig nya pjucken redan ikväll och ge mig ut på en kortrunda. Men två saker hindrar mig:

1. Jag måste skriva färdigt Vänsterpartiets budgetförslag för Enköpings kommun. Vi hade medlemsmöte ikväll, och beslutade hur vi vill göra, men det måste ner på papper och göras yrkanden av. Det kan ta en stund. Vi hade iallafall en bra diskussion, och några nya förslag kommer att finnas med. Jag återkommer med ett eget inlägg om budgeten när den lämnats in.
2. I det här sammanhanget kanske viktigare - jag har fortfarande ont i höger knä, och särskilt löpning gör riktigt ont. Det börjar bli bättre, men en löprunda just nu känns som en rätt dålig idé. Det var nätt och jämnt att jag klarade att springa någar steg på band utan att låta smärtan i knät påverka steget. Sex kilometer (som är min kortrunda) är mer än bara några steg..

Thursday, May 22, 2008

Två till fyra veckor

Var hos en ortoped igår och pratade höger-knä. Berättade att det gör ont som as när jag springer, men att det går bra att cykla, styrketräna och gå fort. Han sade ungefär "Men spring inte då". Det visste jag ju att han skulle säga, men är ändå besviken. Hade väl hoppats på "Spring ändå, det blir bättre ju mer du anstränger knät".

Voltaren gel i ett par veckor, ingen löpning på två till fyra veckor.

Jag HATAR att cykla.

Det positiva är att jag styrketränar duktigt. Jag har inte styrketränat överhuvudtaget sedan jag började springa för snart ett halvår sen. Det är inte så att jag var kroppsbyggare innan det, men i genomsnitt en gång i veckan fick sig musklerna en genomkörare iallafall.

Det negativa är att det är lika j-vla tråkigt att styrketräna som att cykla. Så ett träningspass bestående av 20 minuters tuffare uppvärmning på cykel och en halvtimmes styrketräning är bland det tråkigaste jag kan tänka mig.

Positivt är förresten också att Chelsea inte vann...

Intressant?
Andra bloggar om Löpning, Löpträning, Skador, Träning, Champions League

Saturday, May 17, 2008

Vill springa

Sviterna efter Kungsholmen Runt, som jag sprang med knäont under lite för lång tid, är just knäont. Jag har fortfarande ont, och testade i torsdags några löpsteg på löpband, men det fick bli träningscykel istället. Det gör för ont att springa, och troligen är det inte den bästa rehabträning man kan tänka sig..

Det gör ont i utsidan av knä höger knä. Dels när jag springer, dels när jag sätter ned foten och roterar knät så att foten/tårna pekar åt vänster. Dvs när jag gör en rörelse som sträcker ut muskelfästena på utsidan av knät.

Jag har ringt till en sjukgymnast som är duktig på idrottsskador, men inte fått något svar. Övriga sjukgymnaster jag pratat med har fyra-åtta veckors väntetid, och om fyra veckor hoppas jag att mitt knä är bra vad jag än gör.

Jag vill träffa en sjukgymnast för att få reda på vad jag ska göra för att knät ska läka på kortast möjliga tid. Om jag ska vila knät, om jag ska köra på träningscykel (det gör inte ont - annat än i hjärnan för att det är SÅ TRÅKIGT), styrketräna, stretcha, absolut INTE stretcha. Eller något annat. Jag är ju bara en just nu ganska oglad amatör, som vill springa.

För springa vill jag verkligen göra nu. Jag har ju siktet inställt på att springa Stockhom Halvmaraton under två timmar, och tänkte därför hoppa in i lämplig vecka i Szalkais träningsprogram för just det. Men ju längre jag tvingas vänta med att börja springa, desto senare kommer jag in i programmet. Det går ju liksom inte att flytta startdatumet för tävlingen bara för att jag inte hunnit till vecka 20 i mitt träningsprogram...

Förutom att jag vill börja springa för att kunna komma in i träningsprogrammet har jag sett en massa nya löprundor i omgivningarna här som jag vill testa.

Jag sticker till gymmet och tränar mage/rygg på måndag. En halvtimmes backträning på cykel får det bli också. Men jag ska inte testa några löpsteg. Det får vänta. Jag vet att jag är lite för optimistisk ibland, och just den här gången är det nog dåligt att ta ett entimmespass på bandet om det inte känns helt 100%-igt..

Monday, May 12, 2008

Göte Winé om Kungsholmen Runt

Göte Winé, som jag skröt om att ha sprungit om på upploppet på Kungsholmen Runt visar sig vara en Åländsk socialdemokrat, som dessutom också bloggat om loppet. Kul!

Saturday, May 10, 2008

Kungsholmen Runt

Idag var det tävling, min första. Två varv runt Kungsholmen. 21.098 meter. Jag och Johan sprang tillsammans, och hade innan tävlingen som mål att ta oss runt under 2:20. När vi började siktade vi på att ta första milen på under timmen, och sen se hur mycket vi orkade. Såhär gick det:

11:00 - Start
Trångt i starten vid Smedsuddsvägen. Smal väg att springa/gå på, så det gick rätt sakta. Men å andra sidan är hela första kilometern en stigning, så det var nog bra att det inte gick alltför fort. Backträning har inte stått på programmet någon gång.. Första kilometern gick på ungefär sju minuter.

11:07 - "Riktig start"
Nu har det tunnat ut och löpvägen är bredare. Jag nollställer klockan, och vi börjar räkna första milen från nu. Vi går på i 5:50-fart ett par kilometer, börjar sen sakta ner lite grann. Vid ungefär fem kilometer är det en nedförsbacke ner mot vattnet. Där känns det som att knät ska gå av. Jag stapplar ner, och när vi kommer ut på plant underlag känns det bättre, så jag fortsätter. Knät, och emellanåt höften i höger ben känns sedan som att nålar - den lite tjockare varianten som används för att försöka ta ledvätskeprover - sticks in i leden.
Vi pinnar på i sex-minutersfart (6 minuter/kilometer = 10 km/h) och vid nio kilometer föreslår Johan att vi ska köra på i samma tempo till 12 kilometer, så det bestämmer vi. Vid 11-kilometersmärket strax efter varvningen på Smedsuddsvägen står klockan på 59:30, så första elva kilometerna gick på totalt 1:06:30. För att klara målet på 2:20 hade vi alltså 1:13:30 på oss att genomföra sista milen. Det borde ju gå RIKTIGT lätt. Eller?

12:07 - Sista milen börjar
Som jag skrev innan är första kilometern på KR en stigning. Trots det lyckades vi med vår föresats att gå på i sexminutersfart till 12 kilometers-märket. I efterhand kan man fundera på hur klokt det var, men när vi just hade gjort det kändes det både rätt och lätt.
Vi bestämde oss för att sakta av tempot lite grann, men vid 13 kilometer hade vi visst sprungit lika snabbt igen. Det kändes fortfarande lätt, så vi såg ingen anledning att sakta av alltför mycket. Mitt enda orosmoment var knä och höft, som i varje nedförsbacke kändes som att det skulle gå jättesönder.
Vid vätskekontrollen runt 14 kilometer har vi båda alltför torra munnar, och krafterna börjar tryta så smått. Två muggar vatten, och en mugg sportrdyck gör att det känns lite lättare, och vi joggar vidare. Tempot har mattats av lite grann, och vi snittar kanske på 6:05 per kilometer nu.

12:38 - fem kilometer och väldigt lite krafter kvar
Vid vätskekontrollen runt 17 kilometer börjar vi promenera, ett par, tre hundra meter. Jag tror att jag känner mig lite piggare i huvudet än Johan, men benen är blytunga, och det gör fasligt ont ibland. Vi börjar iallafall att jogga igen, och bestämmer oss för att hålla ut till 18 kilometers-märket.
Väl där, efter övergångsstället vid Stadshuset börjar vi gå igen, några hundra meter igen. Jag vet inte exakt vilken tid vi har här, men jag skulle gissa runt 1:52-1:53. Tre kilometer kvar, och målet 2:20 är inte helt oöverkomligt.
Vi börjar jogga igen efter några hundra meter. Strax innan 19 kilometer börjar Johan gå, men jag försöker fortsätta jogga. Vid 19,5 kilometer tar jag också en gå-vila. Efter ungefär 200 meter kommer Johan ifatt (hans gå-vila blev kortare än jag trott, han hade börjat jogga när han tappade min rygg ur blicken), och vi promenerar, båda ordentligt slutkörda förbi 20 kilometers-märket.
Trots peppande av funktionärer och andra deltagare pallar vi inte att börja springa ännu. Vi vill kunna springa i mål, och vet båda att vi inte pallar att springa en kilometer. Ärligt talat kanske jag hade orkat, men jag var lite för rädd för smärtan för att våga chansa. Hellre en LITE sämre tid och kunna springa i mål än att hoppa på ett ben sista 98 meterna..
Med 700 meter kvar börjar vi jogga igen. Det känns lätt nu, det enda jobbiga är smärtan som är mer eller mindre konstant nu. Men den kan man ignorera. Med 200 meter kvar tänker jag lägga in spurten, men när jag försöker låser sig höften och jag tvingas ta några gå-steg istället för att öka farten.

13:15 - storstilad målgång
Jag lyckas bita ihop, och när jag väl får upp farten försvinner smärtan tillfälligt. Johan försöker öka takten, men har inga krafter kvar, så jag spinger förbi honom. På "upploppet" springer jag också förbi Jakob Saed, Göte Winé och Charlotte Wik (ser jag i resultatlistan att de heter). Det känns bra att ha kunnat öka på slutet, och till och med springa förbi några stycken. Jag tror att min tid är ungefär 2:17-2:18 när jag går i mål, men jag ser på resultatlistan att den i själva verket är 2:15:01. Johans tid är 2:15:13, så vi klarar båda med marginal 2:20. Första halvmaran är avklarad!

Sådär kan man beskriva ett lopp. De flesta som deltog beskriver det med andra tider. Min placering i halvmaraton för män blev 536 av 555 fullföljande. Så det vore en överdrift att säga att det gick fort. Men med mina mått mätt gick det oändligt mycket snabbare än det gjort på någon tävling förut, eftersom det här var den första.

Inte den sista dock. 4,7 kilometer i Fjärdhundra blir det på Fjärdhundradagen 14 juni. Sedan blir det sommarträning inför Stockholm Halvmaraton, som jag iallafall just nu tycker att jag borde klara under två timmar. Har jag gått från att kunna springa några få kilometer till att springa (nästan) ett helt halvmaraton på 20 veckor så borde ytterligare nästan 20 veckor kunna användas till att "putsa" bort 15 minuter från tiden.

Just nu är jag iallafall extremt nöjd med mig själv. Om jag blivit "ut-och-springa-nörd" som Dumbas - som jag skrev i början av året - vet jag inte. Men jag har nog förpestat min omgivning med mer löpsnack än jag trodde att jag skulle göra. Och risken finns att jag fortsätter med det...

Intressant?
Andra bloggar om Löpning, Löpträning, Träning, Halvmaraton, Kungsholmen Runt

Friday, May 09, 2008

20 veckor - resultat

I 20 veckor har jag nu mer eller mindre regelbundet löptränat. Imorgon är det dags för första tävlingen i mitt liv - halvmarathon-tävlingen Kungsholmen Runt.

Jag har börjat löpträna av tre anledningar:

• Få bättre kondis och därmed må bättre
• Tappa lite vikt och därmed må bättre
• Testa gränser

Här är en bild som beskriver distansen jag sprungit vecka för vecka i 20 veckor sedan jag började anteckna resultaten (julafton 2007). Bilden förutsätter att jag fullföljer Kungsholmen Runt (vecka 20 i diagrammet).

Att staplarna är lite ojämna/hackiga beror dels på att Freja föddes 3 februari, dels på att jag haft lite problem med onda skenben och höfter då och då och därför tvingats ta det lite lugnt emellanåt. Staplarna visar antalet kilometer jag sprungit per vecka.

Kondisen har blivit avsevärt bättre. När jag började löpträna sporadiskt i slutet av förra året klarade jag knappt tre kilometer i 8,5 - 9 km/h (för den som inte har koll på farter - det är som att gå väldigt fort..). Nu springer jag en mil i 11 km/h, och har som längst sprungit två mil. Jag hade inte överhuvudtaget sprungit en mil i sträck i hela mitt liv innan jag gjorde det på nyårsaftons morgon. Bra avslutning på 2007. Det är inte helt utan stolthet jag noterar de resultat jag uppnått.

Viktutvecklingen är också till belåtenhet, även om den legat ganska stilla de senaste veckorna. Från 90 kg till 83,5 kg på 20 veckor. Hade jag börjat mäta ett par veckor innan hade det sett ännu bättre ut - jag var uppe på 92 kg lite innan jul.

Testande av gränser då? Jo, självklart har gränserna för vad jag klarar flyttats hela tiden. Det var i det närmaste otänkbart att jag skulle klara en mil när jag först ställde mig på löpbandet på jobbet och fick en nära-döden-upplevelse innan jag hunnit 3 kilometer. När jag på nyårsafton sprang milen på 1:07 var det lika otänkbart att jag skulle klara milen på 54:50 bara några veckor senare. Och så vidare. Nu är det hyfsat otänkbart att jag ska klara ett marathon. Dubbelt så långt som jag någonsin sprungit! Men det får nog ändå bli nästa års målsättning!

Min slutsats och mitt råd efter 20 veckor är: Börja löpträna! Då mår man bättre, blir smalare och känner sig duktigare! Men försök inte klara allt på en gång.

Jag har gått ut lite för hårt emellanåt, och inte fattat att återhämtning mellan passen är viktigt. Att det gör ont när man springer betyder att man ska vänta ett tag med att springa. Lite ont gör det i musklerna när man är otränad, men om höfter, knän och sånt börjar göra ondare och ondare för varje steg betyder det att man ska stanna....

Börja lugnt. Spring en bit och gå en bit. Två - tre dagar i veckan, 30 minuter åt gången räcker mer än väl att börja med. Resultaten kommer blixtsnabbt, och då blir det bara roligare och roligare. Håll ut de första tre-fyra ganska jobbiga veckorna när varje pass känns som en pina, så kommer snart lusten att gå ut och springa.

Imorgon är det alltså Kungsholmen Runt, och jag kommer inte att göra någon strålande tid. Men jag ska komma i mål, och få en oficiell tid.

Monday, April 14, 2008

54:50!!!

Jag var på gymmet imorse och körde lite löpband. Det är lite för kallt för att jag ska känna mig hurtig nog att ge mig ut på morgonen och springa utomhus.

Min tanke var att köra 1,5 mil i sex-minutersfart (det vill säga 6 minuter per kilometer, eller 10 kilometer i timmen om man så vill). Men eftersom jag är rastlös när jag springer på band höjde jag hastigheten redan efter 300-400 meter, till 12 km/h (dvs 5 min/km) och sprang så ett par kilometer. Sedan sänkte jag till 11 km/h och sprang så några kilometer till. Plötsligt slog det mig att jag var på god väg att klara milen på under 55 minuter - något jag aldrig klarat förut. Så jag fortsatte mellan 10,5 km/h och 11 km/h tills jag nådde en mil. Klockan stod då på 54:50, dvs tio sekunder tillgodo för "SUB 55".

Ett av mina mål för året är att klara milen under 50 minuter (SUB 50), och 55 minuter var ett delmål. Nu känns det hur bra som helst! Kungsholmen Runt 10 maj (halvmara) under 2:20 som är mitt och Johans rätt anspråkslösa mål känns som en barnlek. Just nu iallafall :)

Kungsholmen Runt

Intressant?
Andra bloggar om Löpning, Löpträning, Träning

Thursday, January 31, 2008

Intervaller, Styrka, Förbränning

Ett ordentligt pass på Nautilus idag. 5 st 4-minutersintervaller i femminutersfart, med joggingvila i 7:30-fart mellan varje. Sen styrka - mage, rygg, bröst, lår och ljumskar. Avslutade med 20 minuters fördefinierat program för fettförbränning i 6:40-fart. Programmet innebär att lutningen varierar mellan 2,1% och 5,1%, med konstant fart. Det känns skönt att ha tagit ut sig ordentligt. Om jag inte har alltför ont imorgon ska jag jogga en stund medan E klipper sig. Måste träna på att "bara" jogga, utan att pumpa ur mig helt..

Intressant?
Andra bloggar om Löpning, Löpträning, Träning
Indexeras av www.bloggvanstern.se

Bra gym

I tisdags var jag på Naitilus ("mitt" gym) i Enköping. De har byggt ett gym till i Idrottshuset, i gamla brottarlokalen. Det var en positiv överraskning att komma dit. Ett helt gäng med löpband, med förinställda träningsprogram för kondition, fettförbränning, pulsintervaller, distansintervaller och en massa annat. Samma styrkemaskiner som i det tidigare gymmet, betydligt bättre luft och nytt och fräscht. Jag körde ett lugnt pass på sex kilometer, styrketränade, och var sen korkad nog att försöka mig på intervaller. Det gick ju självklart sådär, och jag var tvungen att stoppa innan programmet var färdigkört, eftersom varken ben eller huvud orkade mer. Idag ska jag dit igen, och börja med intervallträning en halvtimme, och sen köra lite styrka.

Intressant?
Andra bloggar om Träning, Löpträning, Löpning, Gym
Indexeras av www.bloggvanstern.se

Monday, January 28, 2008

2008-01-27, 10km

Fin dag igår, och 10 km jogging. Jag sprang hemma, ungefär fyra kilometer grusväg, fyra kilometer asfalt och två kilometer mjuk, grästäckt traktorväg. Den sistnämnda var fortfarande lite hårdfryst, så att man var tvungen att akta sig för snedtramp varje steg. Det kanske är bra träning i och för sig att springa på ojämnt underlag.

Tanken var att träna på Nautilus nya gym i Idrottshuset, men de hade tekniska problem med utrustningen, så det öppnar inte förrän den här veckan. Jag går dit imorgon och kollar om det är öppet, men jag tar med mig ombyte för att springa utomhus ifall det ännu inte är öppet. I så fall tar jag en runda i Gånstaspåret - en ordentligt kuperad femkilometersrunda.

Sunday, January 27, 2008

Veckans träning

I tisdags var jag hurtig nog att gå upp vid strax före sex, käka en tallrik yoghurt och sen springa sex kilometer. Det var då jag upptäckte att rundan som är sex kilometer i själva verket är 5,7, så jag fick förlänga lite grann. Jag höll ett rätt lugnt tempo och sprang på 36 minuter.

Efter jobbet hade jag en del tid att slå ihjäl innan ett möte, så jag gick ner till löpbandet på jobbet och satsade på att springa en mil på under en timme. 58:30 blev tiden, och jag var riktigt nöjd. Började varva ner med promenad i 6km/h, och kände mig efter fem minuter pigg nog att jogga en stund till. Satte farten till 9km/h och joggade i 3,5 kilometer. Totalt blev det alltså 14 kilometer, och tiden 86 minuter.

Sammanlagt två mil i tisdags kändes rätt ordentligt i benen på onsdagen och ännu mer på torsdagen. Ljumsken var öm, men i övrigt var det mest bara krämpor på grund av ansträngda/använda muskler. Ljumsken blev också bättre efter ett par dagars vila.

Igår (dvs fredag) gick jag upp fem, käkade yoghurt, och sprang en ny sex-kilometers-runda, den här gången på 34:30, utan att ta ut mig alltför mycket. Jag hade tänkt springa en mil, men ljumsken kändes fortfarande lite grann, så jag kortade ner för att inte ta livet av ljumsken helt. Idag (lördag) känns ljumsken fortfarande lite grann, men det är ingen fara.

Jag får ta det lite försiktigt, så att ljumsken får återhämta sig mellan varven.. Jag fick ett tips i en kommentar till ett tidigare inlägg om att tänka på hur jag sätter i foten, för att minska risken för trasig ljumske. Det ska jag försöka tänka på framöver.

Imorgon ska jag till Nautilus, som är "mitt" gym. De har byggt ut, och införskaffat löpband. Det blir en löpbandstur i lugnt tempo, och lite styrketräning för överkroppen.

Saturday, January 26, 2008

Ny "livsnödvändig" gadget...

Jag har köpt en helt onödig men oerhört hjälpsam pryl - en löparklocka med GPS, för att få hyfsat bra mått på aktuell hastighet och sprungen sträcka. Jag skulle självklart klara mig hur bra som helst utan, men den hjälper mig att inte springa för fort i början av ett löppass, och att pressa mig lite extra i slutet av ett pass för att jag vet hur lång distans jag har kvar och vilken fart jag behöver hålla för att klara hela passet på en viss tid. Framförallt tycker jag att det är användbart att se hur långt jag sprungit, så att jag kan förstå om jag sprungit fort eller sakta. Jag har hittills inte lyckats utveckla någon riktigt bra känsla för om jag springer en kilometer på 5:30 eller 6:30.

Prylen heter GH-615B, och är tillverkad av Globalsat. Jag var ett tag inne på en Forerunner 205 från Garmin, men insåg att jag inte har varken lust eller råd att lägga ut dubbelt så mycket pengar bara för att få en LITE snyggare design, på en pryl som jag bara använder när jag springer..

Det finns baksidor... Rundan som jag trodde var 6 kilometer och som jag blev glad över att klara på under 36 minuter (dvs mindre än 6 min/km) är i själva verket 5,7 kilometer upptäckte jag när jag sprang den i tisdags.

Friday, January 18, 2008

Lite uppdateringar

Den som följer bloggen har naturligtvis märkt att inläggen varit få en tid, och att de politiska inläggen varit färre. Det betyder inte att min politiska aktivitet går på lågvarv. Tvärtom. Men jag pallar inte riktigt att reagera och sätta ord på all skit som händer i Sverige och i världen. Här kommer några aktuella funderingar/noteringar, i punktform:

• Fackförbundet Unionen (The union Unionen) har bildats. Första numret av medlemstidningen Kollega har en bild av Fredrick Federley på framsidan. I övrigt var det ett bra nummer. Lanseringskampanjen pågår för fullt, och
• Jag har svarat på Göthe Storm Brännströms krav (insändare i Enköpings-Posten) på att jag ska avgå för att jag genom att rösta FÖR en motion som mitt parti lämnat in enligt honom har svikit väljarnas förtroende. Jag väntar ivrigt på hans fortsatta medverkan i vår debatt...
• Lars Ohly var mycket, mycket bra (som vanligt) i partiledardebatten. Men självklart handlade rapportering om Mona Sahlins och Fredrik Reinfeldts inlägg.
• America Vera Zavala kritiserar Vänsterpartiet i Flamman. Till viss del håller jag med. Till viss del verkar alltför många partimedlemmar, och därmed partiet, vara rädda för att tänka annorlunda och "crazy".
• Helt jävla galet tänker däremot Folkpartiet, som vill bygga nya kärnreaktorer, istället för att ta tag i klimatproblemen. Major Björklund verkar på allvar tro att kärnkraft inte har någon miljöpåverkan. Jag tror att Major Björklund dessvärre kommer att ha stor miljöpåverkan om han får hållas.
• Jag har den här veckan legat lågt med löpträningen. Ett 5 km-pass igår på 27:10 är iofs snabbast hittills för mig, men det kändes sådär, och ingen träning i tisdags på grund av ont här och var i benen. Jag ska ut imorgon på ett lugnt 10 km-pass, så får vi se hur det känns efteråt.

Självklart finns det en massa mer att notera, kommentera, men som sagt - jag pallar inte riktigt att försöka sätta ord på allt. Det beror naturligtvis på att hjärnan är fylld med en massa andra - för mig mycket viktigare - saker. Ärtan är snart här, och har redan tagit mig med storm.

Saturday, January 12, 2008

2008-01-12, 13½km

Det blev en utomhusrunda idag, ute i Grillbytrakten. Totalt 13,5 kilometer på 90 minuter. Det var rätt skönt att springa med sällskap, det blev aldrig riktigt tråkigt att springa, och antagligen därför blev det heller aldrig så jobbigt att det var svårt att motivera sig att fortsätta springa. Mellan 8 och 9 kilometer tog vi en rätt rejäl uppförsbacke, och jag drabbades av att jag tyckte att backen var jobbig och därför (korkat nog) ville göra den färdigt så fort som möjligt. Höjning av takt och steglängd alltså, och på krönet var jag rejält slut, så kilometern efteråt var lite av en plåga. Men det gick över, och sen var det "bara" att jogga sista fyra.

Det känns bra att komma upp på längre distanser. Sedan jag tog 10 km på nyårsafton har jag slagit personligt längdrekord i löpning två gånger. 11 kilometer den femte och 13,5 kilometer idag. Halvmaran Kungsholmen Runt känns mycket överkomlig just nu. Vi får väl se hur löpträningen fortsätter när Ärtan anländer..

Jag har känning i ena ljumsken och knät på motsatt sida. Det är förhoppningsvis bättre imorgon. Nu är det träningsvila tills på tisdag, då jag antagligen kör ett lite lättare pass, en halvtimme i lugnt tempo på löpbandet för att känna efter hur muskler och muskelfästen mår.

Jag har börjat lite smått med tåhävningar, 50-100 åt gången. Jag ska försöka orka med minst 100 om dagen, för att få lite bättre tryck i frånskjutet, och därför lite längre löpsteg. Längre löpsteg = färre löpsteg, och det BORDE ju innebära att man orkar längre.

Intressant?
Andra bloggar om Löpträning, Löpning, Träningsprogram
Indexeras av www.bloggvanstern.se

Thursday, January 10, 2008

2008-01-10, 5km

Idag blev det ett kort pass innan frukost, fem kilometer på löpbandet i lugnt tempo. Med lugnt tempo menar jag 10 km/h, vilket är ett tempo som kändes SKITFORT för bara tre veckor sen.

Fortfarande lite smärta i skenben, ljumske och muskelfästen på rumpan. Men det gick att springa utan att tänka alltför mycket på det. Jag ska inte försöka springa fort förrän det gett med sig.

Imorgon blir det förhoppningsvis ett utomhuspass med sällskap, på 10 eller 13 kilometer. Det blir första gången jag springer med sällskap, och det borde ju gör att man orkar lite extra. Skönt om det funkar att köra utomhus, så man "får se något" när man springer, och inte får lika monotona stegisättningar.

Intressant?
Andra bloggar om Löpträning, Löpning, Träningsprogram
Indexeras av www.bloggvanstern.se

Tuesday, January 08, 2008

2008-01-08, 5km

Idag blev det träning på löpbandet, eftersom det är is överallt ute, och dessutom riktigt mörkt både före och efter jobbet. Enligt det program jag tänkt följa var dagens uppgift att springa fem kilometer så snabbt som möjligt.

Jag sprang första tre med farten 11 km/h. Fjärde och halva femte gick i farten 10 km/h. Jag höjde farten igen till 11 km/h efter 4,5, och vid 4,7 till 13 km/h, för att komma under tiden 27:30. Det gick NÄSTAN - jag fick 27:36. Men det är iallafall en putsning med nästan 1:30 jämfört med förra veckans försök att springa fem kilometer "snabbt".

Jag hade ont lite här och var när jag började - framsidan av underbenen värkte, höfterna och ljumskarna ömmade vid belastning. Men jag gjorde ett försök iallafall. Första tio minuterna gjorde rätt ont, framförallt i höfterna, men jag försökte bita ihop, och när jag svettades som värst glömde jag bort smärtan, så jag antar att kroppen tog hand om smärtlindringen själv.

Efter passet kom smärtan tillbaka rätt rejält, och jag tänkte att det kanske var korkat att träna med smärtande ben redan från början. Men nu känns det redan bättre, så det kanske var spurten på slutet som kändes en stund efter passet. Stretchingen av vadmusklerna blev iallafall rätt halvdan, eftersom det gjorde så förbannat mycket mer ont i smalbenen att sträcka ut vadmusklerna.. Men jag har inte haft någon träningsvärk efter senaste passen, så jag hoppas att jag klarar mig hyggligt trots slarv-stretch..

På torsdag är det vanligt joggingpass, vilket jag tycker är SVÅRT. Jag har inte riktigt lärt mig att träna lagom - jag vill gärna testa gränserna varje gång. Särskilt när jag springer på band, eftersom det är rätt långtråkigt att bara stå och mala... Men jag får försöka hålla igen lite grann.

Intressant?
Andra bloggar om Löpträning, Löpning, Träningsprogram
Indexeras av www.bloggvanstern.se

Sunday, January 06, 2008

2008-01-05, 11km

Här kommer något helt personligt/privat, troligen det längsta ifrån politiska inlägg jag någonsin kommer att göra på den här bloggen. Dessutom inom en förhoppningsvis länge återkommande kategori: Löpträning.

Jag har för några veckor sen börjat träna lite smått. Vi har ett löpband på jobbet, och jag lyckades med extremt stor ansträngning jogga 2,5 kilometer på det. Efter att ha provat det köpte jag ett par billiga men hyfsade joggingskor och tränade några gånger till. 2,5 kilometer blev ganska snabbt tre, fyra och fem kilometer. Då bestämde jag mig för att - något förhastat möjligen... - ställa upp i Lidingöloppet. Och för att göra det krävs lite mer systematisk träning än att någon gång när andan faller på gå ner i jobbgymmet. Jag tänker inte bli en ut-och-springa-nörd som inte tänker på annat. Som Dumbas. Men jag ska tänka lite mer på träning än jag gjort de senaste 10 åren.. Och därmed förhoppningsvis tappa de minst 15 kilo extra jag samlat på mig de senaste 10 åren.

Jag har till att börja med anmält mig till loppet Kungsholmen Runt, som är en halvmara i Stockholm. Ett 20-veckors träningsprogram inför loppet påbörjade jag på självaste julafton. Här i bloggen kommer jag att skriva om träningsresultaten. Såhär ser det ut såhär långt:

Vecka 1
2007-12-24: 6 kilometer, landsväg/grusväg, 37 minuter
2007-12-26: 6 kilometer, landsväg/grusväg, 37 minuter
2007-12-29: 6 kilometer, landsväg/grusväg, 35 minuter

Vecka 2
2007-12-31: 10 kilometer, landsväg, 64 minuter
2008-01-03: 5 kilometer, löpband, 29 minuter, växlande tempo
2008-01-05: 11 kilomenter, löpband, 70 minuter, första 5 km i 10 km/h, resterande 9 km/h

Just nu ser det ut som att det blir inomhuslöpning ett tag framåt. Mitt upplägg de närmaste veckorna är att köra två fem-kilometerspass och ett längre pass i veckan: Tisdag blir fem kilometer på så kort tid som möjligt, för att försöka få lite bättre fart under fötterna. Torsdag blir fem kilometer joggning, fart ungefär 10 km/h. Lördag eller söndag blir ett längre pass, där jag försöker ta första fem kilometerna på lite snabbare fart än jag borde, för att efter fem kilometer sakta ner en km/h och sen fortsätta jogga/springa så långt jag orkar.

Ja. Det är (lite) geek-varning att blogga om sitt träningsprogram om man är en ganska tjock motionär som jag. Nej. du måste inte läsa om det. Men om du fortsätter läsa om det så ser jag det i besöksloggarna, och då blir det ÄNNU svårare att lata sig istället för att träna.. Principen är alltså att berätta för så många som möjligt att jag börjat träna och tänker springa en halvmara först och sen Lidingöloppet, för att tvinga mig själv till att klara av det. Lite som att sluta röka; talar man om det för alla man känner och alla säger att man är duktig så blir det betydligt mer genant att börja röka igen. Det funkar inte för alla, men för mig var det fina fisken när jag slutade snusa, så jag hoppas att det funkar likadant med löpningen..