Tuesday, February 16, 2010

Landstingsfullmäktige i Heby – Lasarettet i Enköping

Annika Forssell (MP) har frågat Ismail Kamil (FP) om när Lasarettet i Enköping ska fixa till direktinläggningar av patienter. Bakgrunden är att akutmottagningen i Enköping stängde 1 februari nattetid och att direktinläggningar på medicinavdelning skulle vara ETT sätt att minska konsekvenserna av nattstängningen av akuten. Men lasarettet är inte färdiga med den organisationen ännu – patienter måste istället köras i ambulans till Akademiska sjukhuset. Framförallt handlar det här om äldre patienter som bor på omsorgsboende i kommunen. De är dessutom ofta lågprioriterade när de kommer till akuten på Ackis och blir liggande länge innan de får vård.

Primärvårdsjouren har dessutom minskat sina öppettider, stängningstiden ändras från klockan 21 till klockan 20.

Ismail Kamil (FP) tycker att problemet är ganska litet, eftersom det är så få patienter. Inte ett uns av självkritik. Han tycker att alliansen gjort allt de kan.

Både Annika Forsell (MP), Majlene Ahlgren (S) och Johan Edstav (MP) påpekar att det inte är acceptabelt att de åtgärder som skulle möjliggöra en nattstängning av akuten inte är på plats när nattakuten stängdes. Majlene Ahlgren (S) har tagit reda på fakta och berättar att lasarattet inte tror att de ska klara att rigga en organisation för direktinläggningar nattetid till 1 mars heller.

Ismail Kamil (FP) “tror” att det här kommer att lösa sig.

Annika Forsell (MP) avslutar med att fråga om Ismail VET att det kommer att fungera från 1 mars.

Ismail Kamil (FP) svarar i vanlig ordning inte på frågan. Han säger “låt oss se om det kommer i gång den 1 mars”.

Landstingsfullmäktige i Heby – patienter i kläm

Det blir lite kortare referat från eftermiddagen. Och ett nytt inlägg per debatt, det förra inlägget blev så långt.

Interpellation om patienter som kommer i kläm, av Sören Bergqvist (V)
Sören Bergqvist konstaterar i en interpellation att arbetsterapeuter i landstingets primärvård säger nej till att ta emot patienter som remitterats från privata vårdgivare. Anledningen är att de privata vårdgivarna själva borde ha egna arbetsterapeuter anställda. Sören Bergqvist frågar Hälso- och Sjukvårdsstyrelsens ordförande Ismail Kamil (FP) tre frågor (mina formuleringar):

1. Är det så att patienter som remitteras från privata vårdgivare till landstingets arbetsterapeuter nekas vård?

2. Om svaret på fråga 1 är JA, tycker du att det är OK?

3. Hur sätter vi press på vårdgivare att uppfylla avtalet och själva erbjuda tillgång till arbetsterapeuter?

Ismail Kamil (FP) svarar inledningsvis egentligen bara på fråga tre. Han säger att avtalen följs upp och att både privata och offentliga vårdgivare som bryter mot avtalen kommer att drabbas av både kritik och sanktioner. Men han svarar inte på vad som händer med patienterna – om de kommer i kläm.

Sören Bergqvist (V) ställer om frågorna, eftersom han inte fått svar: Nekas patienterna vård/rehabilitering, och om det är så – är det OK?

Ismail Kamil (FP) tycks anse att “anfall är bästa försvar”, eftersom han anklagar Sören Bergqvist för att inte vara insatt i verkligheten. Det tycks vara dagens strategi hos Alliansen – att anklaga oppositionen för okunnighet istället för att svara på frågorna. Sen upprepar Ismail Kamil sitt svar på fråga tre – hur landstinget sätter press på vårdgivare som inte uppfyller sin del i avtalen.

Sören Bergqvist (V) börjar bli frustrerad. Det är en enkel Ja/Nej-fråga om patienter nekas vård eller inte hos landstingets vårdcentraler.

Ismail Kamil (FP) svarar nu äntligen på frågan – patienter skickas tillbaka till sin egen vårdcentral istället för att ges den vård/rehabilitering som de behöver. Ismail svarar också att han tycker att det är bra. Det sätter nämligen – enligt honom – press på de privata vårdgivarna att själva anställa arbetsterapeuter.

Sören Bergqvist (V) konstaterar att Ismail och han har olika syn på vad som är bra och dåligt. Vänsterpartiet tycker inte att patienterna ska bli ett slagträ. Patienter som behöver en viss vård nekas den vården om deras egen vårdcentral inte har sådan personal anställd. Patienterna kommer i kläm.

Ismail Kamil (FP) avslutar debatten med att jämställa tillgång till sjukvård med att gå och handla på ICA. Om man inte är nöjd med att den egna vårdcentralen inte kan erbjuda all sjukvård som patientern behöver så ska patienten byta vårdcentral.

Problemet med Ismails resonemang är att sjukvård inte är ett mjölkpaket på ICA. Det är lite mer komplext än så. Som patient kan jag vara helt nöjd med den vård jag får från min vårdcentral. Jag kanske inte alls vill byta vårdcentral bara för att de inte har en anställd arbetsterapeut. Men Ismail tycker att jag som patient då ska byta vårdcentral. Jag tycker att det är självklart att landstinget ska sätta press på de vårdgivare som inte uppfyller sin del av ett avtal. Om det står i avtalet att de ska ha arbetsterapeuter anställda så ska de också ha det. Men om de ändå inte har det, och vårdgivaren remitterar patienten till landstingets primärvård så är det inte rimligt att patienten ska nekas vård. Patientens behov måste alltid komma i första rummet. Sanktionerna mot de privata vårdgivarna ska inte gå ut över patienterna. Det är självklart för Vänsterpartiet, men för Folkpartiet är det tydligen OK att patienterna hamnar i kläm när vårdgivare ska sättas åt för brott mot vårdavtal.

Tuesday, May 26, 2009

Moral är bra, dubbel moral är inte dubbelt så bra Lotta Edholm

Lotta Edholm, gruppledare för Folkpartiet i Stockholm, skriver på Politikerbloggen om Nätverket mot Rasisms aktion mot deras torgmöte i Skärholmen.

Till att börja med vill jag vara tydlig med att jag – som alla vettiga människor – tar avstånd från våld som politisk metod i Sverige. Att Folkpartiets politik underblåser främlingsfientlighet är inte en ursäkt för att slå någon folkpartist på käften. Att använda våld mot Folkpartiet i Sverige är ett stort hån mot alla de människor som under förra seklet utsatte sig själva för livsfara för att uppnå och försvara det demokratiska system vi har idag.

Med det sagt vill jag kommentera det Lotta Edholm skriver:

“Ironiskt nog har flera av de liberala valarbetarna invandrarbakgrund.”

Det Lotta Edholm försöker säga är att Folkpartiet inte borde vara måltavla för antirasistisk kampanj, eftersom flera av Folkpartiets valarbetare har invandrarbakgrund. Det är en bristfällig, felaktig logik. Folkpartiet, såväl som Sverigedemokraterna har medlemmar och aktivister med invandrarbakgrund. De bedriver likväl en islamofobisk politik som underblåser främlingsfientlighet.

Sedan fortsätter Lotta Edholm med en något märklig guilt-by-association-kedja mot Vänsterpartiet genom följande resonemang:

- Vid en av Nätverket mot Rasisms (NMR) aktioner misshandlades en folkpartistisk valarbetare
- AFA och Revolutionära Fronten (RF) är kända för att använda våld
- AFA och RF är medlemmar i NMR
- Vänsterns Studentförbund (VSF) är också med i NMR
- Medlemmar i VSF sägs ha deltagit i husockupationerna i Lund
- Mia Sand är ordförande i VSF och också kampanjansvarig för EU-valet hos Vänsterpartiet i Stockholm
- Vänsterpartiet har alltså – enligt Lotta Edholm – “anställt en person som med öppna ögon understöder en verksamhet som man inte ens med bästa vilja kan kallas demokratisk. Man häpnar. (sic!)”

Ja, man häpnar. Man häpnar över hur Lotta Edholm vrider ut och in på sig själv för att kunna ge Vänsterpartiet en släng av sleven, trots att Lotta Edholm vet att varken VSF, Ung Vänster eller Vänsterpartiet står bakom våldsanvändande som politisk metod, utan tvärtom konsekvent tar avstånd från våldsanvändande.

Slutligen ger sig Lotta Edholm på ABF, för att ABF hyr ut lokaler till Nätverket mot Rasism.

Jag tycker – som jag inledde med – att det våld som drabbat en folkpartistisk valarbetare är ofattbart. Som Lotta Edholm skriver själv, vänsterpartister i Skärholmen har varit tydliga med att ta avstånd från det inträffade. Det borde vara självklart för alla demokrater att ta avstånd från politiskt våld och att stötta dem som ändå drabbas av politiskt våld.

Tyvärr är det inte alltid självklart för alla att ta avstånd från politiskt våld. För Folkpartiet verkar det bero på vem som drabbas av det. När Ung Vänsters antirasistiska konsert i Farsta tvingades att avbryta efter att funktionärer misshandlats av nazister vägrade Folkpartiet att delta i den efterföljande manifestationen mot nazistiskt våld, eftersom det var Ung Vänster som drabbats. Thomas Bäcklin (fp), skrev såhär apropå den antirasistiska manifestation som Ung Vänster bjöd in alla stadsdelsnämndens partier till:

“Precis som sades av Arne först, så är min inställning att detta har skett mellan två extrema grupper i samhället, måhända är inte alla i ung vänster extrema individer, men ung vänster vill samma saker som dess kamrater i bakom gamla järnridån.”

[..]

“Här vet alla vem Pinochet är, men ingen känner till
alla mördare bakom järnridån som mördade minst tio gånger fler - i varje
kommunistiskt land. Det beror på att vänstern har varit med för länge och påverkat
utformningen av skolböcker som förnekar detta.

[..]

Jag kommer att gå i första ledet om vi gör en demonstration mot rasism och
antidemokratiska rörelser. Det jag kommer demonstrera mot inbegriper alla
ideologier som står för förtryck, mord, rasism med mera. Alltså inte med den
agenda som anges på just denna lördag.”

Upplysningsvis är de flesta av Ung Vänsters medlemmar födda efter Sovjetsamhällets kollaps.

För att lättare förstå Thomas Bäcklins märkliga resonemang har jag brytit ned det i:

- I Sovjet mördades oskyldiga människor på grund av sina åsikter.
- Det styrande kommunistpartiet i Sovjet kallade sig socialistiskt.
- Ung Vänster kallar sig också socialistiskt.
- Ung Vänster och sovjetkommunisterna kallar sig båda socialister, ungefär på samma sätt som Folkpartiet och ex-diktatorn Augusto Pinochet båda kallar sig liberaler.
- Folkpartiet kan inte delta i en antirasistisk demonstration om det innebär ett försvar för Ung Vänsters rätt att bedriva antirasistiskt arbete.

Men nej, jag förstår ändå inte tankekedjan som leder fram till att Thomas Bäcklin (fp) inte kan försvara grundläggande demokratiska rättigheter. Jag tar avstånd från angrepp mot Folkpartiet. Det gör jag trots att de likt Pinochet kallar sig liberaler. Jag förstår nämligen skillnaden mellan Pinochet och Folkpartiet, trots att de båda kallar sig liberaler.

Folkpartisten Lotta Edholm försöker svärta ned både ABF, Vänsterpartiet och VSF för vad antidemokrater gjort vid en NMR-aktion. Men Lotta Edholms eget parti vägrar – i likhet med sina moderata kamrater i Farsta stadsdelsnämnd – att försvara det demokratiska ungdomsförbundet Ung Vänsters rätt att arrangera antirasistiska konserter utan att bli misshandlade av nazister.

Moral är bra. Men dubbel moral är inte dubbelt så bra, brukar Utbildningsminister Jan Björklund säga. Det borde Lotta Edholm lyssna noga på.

Saturday, May 23, 2009

Rätt ska vara rätt

Rätt ska vara rätt, skriver Ismail Kamil (FP) som är landstingsråd och ordförande för Hälso- och Sjukvårdsstyrelsen i Uppsala läns landsting på sin blogg.

Det tycker ju jag också, och därför blir jag lite konfunderad av vad Ismail skriver, apropå det faktum att han och hans kompisar i Alliansen har gått emot råden från både landstingets egna tjänstemän och en fristående konsultrapport, och valt att privatisera Sjukvårdsrådgivningen istället för att fortsätta förbättra den i landstingets egen regi.

Det nationella målet är att 90 % av de som ringer sjukvårdsrådgivningen ska komma fram inom 3 minuter. Här i Uppsala har vi legat runt 50 % under många år och till en högre kostnad jämfört med andra landsting.

Jag vet ju inte vad Ismail Kamil menar med “under många år”. Men jag vet att Sjukvårdsrådgivningen i sin nuvarande form faktiskt bara har funnits några år. Juni 2005 fattades beslutet att sjukvårdsrådgivningen skulle anslutas till numret 1177, och under 2006 blev den fullt utbyggd till nuvarande dimension (från början var den bara öppen dagtid och bara för Uppsala kommun). 2007 beställdes en konsultrapport inför en eventuell upphandling. Konsultrapporten redovisades för Hälso- och Sjukvårdsstyrelsen i oktober 2007. Så det Ismail beskriver som “många år” kan inte röra sig om mer än ett par år. Längre har faktiskt inte sjukvårdsrådgivningen tillåtits finnas i sin nuvarande form innan Ismail och hans allianskompisar bestämde sig för att privatisera den.

Konsultrapporten som Ismail och hans allianskompisar struntade i är intressant. Den ger fakta, istället för dåligt underbyggda åsikter. Några klipp ur rapporten:

Här ges en ganska tydlig bild av att tiden utnyttjas effektivt hos sjukvårdsrådgivningen i Uppsala.

 
Snacka om förbättring! Från 15 minuters till fem minuters medelväntetid, på nio månader. Inte tillräckligt imponerande för Ismail och hans allianskompisar tydligen.

 
Sammanfattningsvis säger alltså rapporten att volymen har ökat 2006 till 2007, men att sjukvårdsrådgivningen trots det kunnat minska väntetiderna rejält. Andelen besvarade samtal är något lägre än rikssnittet sägs det, men det är inte riktigt sant, om man tränger in i siffrorna, vilket konsultrapporten faktiskt gör:

 
LUL (Landstinget i Uppsala Län) ligger nära rikssnittet i tabellen, men den tabellen tar inte hänsyn till att samtal automatiskt kopplas vidare till Gävleborgs län vid högt tryck i Uppsala – de samtalen som kopplas vidare redovisas som EJ BESVARADE, trots att de faktiskt blir besvarade av sjuksköterskor i Gävle.

Det kanske mest intressanta avsnittet i konsultrapporten är avsnittet SLUTSATSER, där författaren av rapporten, Anders Törnqvist, avråder från upphandling:

 

Hela rapporten, och ärendebeskrivningen inför Hälso- och Sjukvårdsstyrelsens sammanträde i oktober 2007 kan läsas här.

När Ismail Kamil säger “Här i Uppsala har vi legat runt 50 % under många år och till en högre kostnad jämfört med andra landsting” så är det något som ska tas med en nypa salt. Dels därför att “många år” på sin höjd om fattar två år. Dels därför att siffrorna inte ens stämmer för hela den perioden. Rätt ska vara rätt, säger Ismail. Det är en av få saker jag håller med Ismail om, synd att han inte klarar att leva upp till det själv.

Tuesday, September 23, 2008

Röstboskapet Birgitta Ohlsson

Birgitta Ohlsson är ordförande för Folkpartiets kvinnoförbund. Hon är feminist, vilket kanske inte är särskilt radikalt nu, men det var ganska radikalt när hon blev ordförande för Liberala Ungdomsförbundet. Hon är liberal, till skillnad från större delen av Folkpartiets partiledning. Och hon sticker därför ut i en rad frågor. Hon är exempelvis emot FRA-lagen. När tidningen BANG frågade henne om språktest för invandrare är en moralfråga svarade hon ungefär såhär: "Nej. Det är ingen moralfråga. Det är en fråga om ren populism." Ett svar jag helt och hållet skriver under på. Förvånansvärt ofta är jag och ordföranden för Folkpartiets ungdomsförbund överens.

Såhär säger Birgitta Ohlsson om det antifeministiska vårdnadsbidraget (SvD):

För det första är det viktigt att upprätthålla en arbetslinje, människor ska jobba mer och inte mindre. Man behöver heller inte vara Marie Curie för att förstå att vårdnadsbidraget är en kvinnofälla.

[..]

–Om man säger sig ha en politik som ska minska utanförskapet, ser till att man lär sig svenska tidigt, integreras och får en chans att göra rätt för sig och vara oberoende så blir det här kontraproduktivt.

Birgitta Ohlsson verkar alltså vara ganska radikal, frispråkig dessutom.

VERKAR är nyckelordet. För hur har hon egentligen agerat i Riksdagen? Hon har bidragit till att FRA-lagen beslutades, genom att inte våga rösta Nej. Hon har bidragit till att vårdnadsbidraget genomfördes, genom att rösta Ja. Hon säger att Folkpartiet sade Ja därför att de inte hade något val. Och det är väl förvisso sant; ALLIANSEN skulle ju vara överens, och då gick Folkpartiets dåvarande partiledare Lars Leijonborg med på vad fan som helst bara för att få till ett maktskifte.

Men Birgitta Ohlsson var konsekvent i sin kritik av idéerna om vårdnadsbidrag innan valet. Lika konsekvent som hon var i sin kritik av övervakningssamhället. Nu har hon alltså bidragit till att både införs. Och i båda fallen kan hon tänka sig att i efterhand utvärdera lite grann, och fortsätta låtsas ha en egen åsikt. Pinsamt.

Friday, August 01, 2008

Svar från Riksdagen: Gunnar Andrén (fp)

Redan den 21 juli fick jag av Gunnar Andreén svar på mitt mail med frågor till borgerliga riksdagsledamöter med anledning av FRA-lagen, men eftersom jag varit på Gotland i tio dagar, med närmast obefintlig tillgång till nätet har det dröjt att publicera hans svar. Som vanligt, först mina kommentarer, sedan själva svaret.

Först påstår Gunnar att Sovjetsystemet står mig ideologiskt nära. Sedan missuppfattar han (medvetet?) mitt påstående att FRA-lagen ger FRA möjligheter som skulle få säkerhetstjänsterna i de gamla öststaterna att bli avundsjuka. Gunnar tolkar det som att jag menar att FRA-lagen gör FRA till KGB eller Stasi. Så har jag inte skrivit, och inte heller menat. Det tror jag att Gunnar förstod, och istället för att ta svara på det jag skriver går han till fjortisaktigt ideologiskt angrepp.

Gunnar fortsätter med att anklaga Vänsterpartiet för att EGENTLIGEN vilja ha lagen, att motståndet bara är taktik, därför att Vänsterpartiet någon gång sagt att man måste kunna spana i kabel. Mig veterligen har dock Vänsterpartiet aldrig varit för att FRA ska kunna läsa all e-post som lämnar och ankommer Sverige. Återigen angrepp mot Vänsterpartiet istället för att svara på frågorna. Fegt, och dessutom ohederligt gjort.

Slutligen försöker Gunnar besvara min egentliga fråga, om han kan garantera att FRA-tjänstemän inte läser min privata korrespondens. Han försöker insinuera att jag menar att FRA läser ALLA e-postmeddelanden. Det har jag aldrig påstått. Däremot har jag - med rätta - påstått att FRA kommer att scanna alla meddelanden som lämnar eller ankommer Sverige, och att det finns risk att en eller flera personer på FRA läser min privata korrespondens. Det är ju liksom det som är problemet med lagen. Och att militären återigen ska bedriva civilt polisarbete, något som förbjöds efter att skotten i Ådalen dödat strejkande arbetare 1931.

Gunnar påstår att det inte finns någon risk att varken hans eller mina mail blir föremål för FRAs intresse, de kommer att betraktas som "spam". I mitt eget e-postprogram har jag ett skräppostfilter. Där hamnar "spam". Då och då går jag igenom skräppostfiltret och skumläser för att se så att inget "riktigt" mail hamnat i filtret. OFTA kommer "spam" dessutom igenom filtret, in i min inbox, så att jag tvingas läsa det, konstatera att det är "spam", och radera det. Så är det väl tänkt att FRA ska arbeta (redan arbetar tror jag..). Självklart är risken ganska uppenbar att när jag skickar ett uppmuntrande mail till Hanin Shakrah när hon reser till Palestina för att hjälpa palestinska ungdomar att ta sig utanför muren så kommer FRA att läsa det, eftersom det kommer att trilla igenom deras filter och bli föremål för personlig granskning av någon tjänsteman. Gunnar Andrén verkar inte ens fatta att det är ett problem.

Gunnars svar nedan:
--

Hej Magnus

Jag är ledsen att svar dröjt, men det har kommit många brev och många svar har behövt skrivas; just nu är 35.519 brev obesvarade.

Du anser att FRA-lagen förbleknar med det sovjetiska systemet. Jag vet inte vilka kunskaper eller erfarenheter du har av det - idologiskt tycks det stå dig nära - men min uppfattning från ett par besök i dåvarande Sovjetunionen, bland annat med Olof Palme till Moskvar och Novosibirsk 1976, är att det systemet var långt mer effektivt i att sätt skräck i folk, i övervakning och framför allt när det gällde angiveri. Har du läst Den stora terrorn? Den får FRA-lagen med dess tio tillkännagivanden att framstå som en västanfläkt jämfört med det skräckvälde som var den sovjetiska kommunismens bas, med angiveri och brist på rättsstat som huvudben. I Kiev står förresten Felix Djerzinskilj fortfarande staty - det säger något om tillståndet i Belarus!

Sedan till vänsterpartiets eget agerande - jag vet inte om du alls känner till det. Men det är bra om du lägger ut det på din blogg: Det kommer att väcka förstämning inom partiet.

För vad säger vänsterpartiet 2007 i anslutning till regeringens proposition om underrättelseverksamhet? Jo, att spaning i kabel kan behövas. Var god läs! som dom säger hos tandläkaren när räkningen kommer.
Sedan: I reservationen (nummer 2) 2007 och reservationen 2 (2008) skriver vänsterpartiet - genom sin vice ordförande Alice Åström (i FöU 2007/2008:14) att vänsterpartiet visst kan tänka sig spaning i kabel, utvecklingen motiverar detta. Men partiet är - liksom socialdemokraterna - kritiska till att den personliga integriteten inte tillräckligt tillgodosetts, socialdemorkaterna vill av den anledningen ha en parlamentarisk utredning i saken (fast den utretts av s, v och mp ensamma 1998-2006), jag uppfattar att detta är vänsterpartiets linje fram till den 17 juni 2008.

Miljöpartiet yrkar avslag, både 2007 och 2008.

Men något händer den 17 juni 2008. Och man kan se resultatet i betänkandet FöU 2007/08:15 daterat den 18 juni 2008. Nu har socialdemokraterna och vänsterpartiet anslutit sig till miljöpartiets linje, rakt avslag, fortfarande med några krusiduller om parlamentarisk utredning (nytt krav från mp som ju yrkat blankt avslag tidigare!) men likväl nej nu, men kanske ja senare.

Deet enda som sedan hänt är att Maria Wetterstrand skrivit sig samman med Mona Sahlin och numera accepterar alltså även miljöpartiet spaning i kabel.

Upp och nervända världen.

Tack för att du lägger ut detta på din blogg. Okunskapen bland vänsterpartiet att partiet i grunden är för spaning i kabel är enorm.

Men sanningen är  att det bara är Piratpartiet och Sverigedemokraterna som har en rak sådan linje i den här frågan: Ingen spaning (heller ingen aning, men det är ju en annan fråga).

Så frågar du om jag kan "garantera" att dina personliga e-postmeddelanden inte avlyssnas, eller registreras.

På denna fråga måste man först diskutera ordet garantera - jag personligen kan inte garantera att det inte avlyssnas, jag kan inte heller garantera motsatsen ,att det blir avlyssnat.
Men efter denna distinktion kan man gå till FRA-lagsbeslutet och de tio tillkännagivandena till regeringen som riksdagen beslutade om den 18 juni - och som vänsterpartiet motsatte sig tillsammans med hela lagen och i stället ville ha en utredning trots att man haft ett år på sig att komma med ett enda tilläggsförslag (till den lag man ju trots allt fram till den 17 juni 2008 var beredd att acceptera) - och då säga att den lag som skall träda i kraft den 1 januari 2009, kommer att ha många fler kontrollinstanser än det ursprungliga förslag som vänsterpartiet tydligen var berett att acceptera.
 
Inom mitt parti pågår ju dessutom arbete med att ytterligare komplettera lagen, jag har själv lämnat förslag om att absoluta förbud för alla former av avlyssning skall gälla nyhetsförmedling och personliga förtroenden vilket konkret skall tolkas som att automatspam med momentan förstörelse skall gälla alla e-postmeddelande, telefonsamtal och andra tekniska förmedlingar av budskap som gäller allmänna nyhetsredaktioner (till exempel Enköpings-Posten eller Sveriges Radio), riksdagens ledamöter (vilket väl av vissa kommer att tolkas som ett privilegium för ledamöterna när det i själva verket gäller medborgarnas möjlighet att kommunicera med våra valda; förbudet skall alltså inte omfatta insitutionerna riksdagen eller regeringen, bara ledamöterna personligen), vidare advokater, själasörjare (präster, imamer, kuratorer, läkare som får ta emot eller ge förtoendefulla besked etcetera) samt slutligen, liksom i bugglagen, barnbördsinstitutioner.

Jag är öppen för många fler absoluta förbud, men de bör sökas i omfånget nyhetsförmedling och personliga förtroenden.

Så då uppstår frågan om Magnus Ahlkvists meddelanden av skilda slag kommer att avlyssnas eller registreras av FRA?

Enligt FRA-lagen bör du kunna känna dig helt fredad, även om du råkat sända något meddelande ut över landets 10 gränsnoder (vilket ju inte sker med detta meddelande). Du bör inte heller av politiska skäl riskera att bli registrerad eller avlyssnad (vilket du däremot måste räkna med om NSA eller FSB kommer över dina meddelanden eller samtal), ja, det är hemskt att säga men förmodligen är inte bara du utan även jag alltför betydelselösa personer att komma ifråga och dessutom utgör vi inget yttre hot mot vårt land eller dess medborgare, det är ju kritieriet för att alls komma i fråga.

Men det är klart att den dag du skickar handlingar till mig om hur man tillverkar anrikat plutonium, hur man skapar en bärraket till kärnvapen och hur man gör en hemmagjord kärnvapenspets, då kan man nog tänka sig att FRA - och inte bara FRA - visar dig ett intresse som du inte varit med om tidigare, särskilt om du - eftersom jag inte är spekulant på svenska kärnvapen - avser offerera dina kunskaper till annan makt.

Men i övrigt: Ingen risk, inte ens ens en chans, att FRA ägnar dig eller mig minsta intresse. Vi blir båda spam. Liksom 99,9999 procent eller mer av alla meddelanden som skickas fram och tillbaka mellan svenskar och andra.

De hästa hälsningar


Gunnar Andrén
2008-07-19
PS. Jag är som du förstår alla nya tänkbara åtgärder som kan stärka den personliga integriteten i detta och andra sammanhang. DS

Intressant?
Andra bloggar om FRA, Gunnar Andrén, Folkpartiet

FRA: Förteckning över svar från riksdagsledamöter

I ett tidigare inlägg berättade jag att jag mailat riksdagsledamöter som röstat Ja till FRA-lagen. Här är en lista över vilka jag skickat till. Namn med länkar har svarat på mitt E-postmeddelande, och länken tar dig till ett blogginlägg där jag publicerar och kommenterar svaret.

Antal svar just nu: 7 av 177

Moderaterna
Andersson, Jan R (m) Kalmar län, plats 150
Andersson, Magdalena (m) Jönköpings län, plats 324
Anger, Staffan (m) Västmanlands län, plats 271
Appelros, Staffan (m) Malmö kommun, plats 122
Arkelsten, Sofia (m) Stockholms kommun, plats 51
Asplund, Lena (m) Västernorrlands län, plats 346
Avsan, Anti (m) Stockholms län, plats 248
Axén, Gunnar (m) Östergötlands län, plats 30  
Bengtson Skogsberg, Eva (m) Kalmar län, plats 91
Bengtsson, Finn (m) Östergötlands län, plats 33
Berg, Ulf (m) Dalarnas län, plats 135
Bergheden, Sten (m) Västra Götalands läns Östra, plats 194
Bergkvist, Anna (m) Kronobergs län, plats 291
Bill, Per (m) Uppsala län, plats 147
Blix, Gustav (m) Stockholms kommun, plats 314
Bouveng, Helena (m) Jönköpings län, plats 326
Brodén, Anne Marie (m) Hallands län, plats 126
Brännström, Katarina (m) Kronobergs län, plats 254
Cederbratt, Mikael (m) Västra Götalands läns norra, plats 337
Cederfelt, Margareta (m) Stockholms kommun, plats 81
Elinderson, Lars (m) Västra Götalands läns östra, plats 101
Engblom, Annicka (m) Blekinge län, plats 14
Engström, Hillevi (m) Stockholms län, plats 145
Enström, Karin (m) Stockholms län, plats 115
Ericson, Jan (m) Västra Götalands läns södra, plats 339
Fahmi, Mahmood (m) Stockholms kommun, plats 206
Forslund, Patrik (m) Dalarnas län, plats 134
Garstedt, Inge (m) Malmö kommun, plats 152
Gerdau, Mats (m) Stockholms län, plats 285
Grönfeldt Bergman, Lisbeth (m) Göteborgs kommun, plats 297
Gunnarsson, Rolf (m) Dalarnas län, plats 23
Habsburg Douglas, Walburga (m) Södermanlands län, plats 117
Hamilton, Björn (m) Stockholms län, plats 176
Hammar Johnsson, Ann-Charlotte (m) Skåne läns västra, plats 185
Hammarbergh, Krister (m) Norrbottens län, plats 277
Hansson, Anders (m) Skåne läns södra, plats 331
Hedquist, Lennart (m) Uppsala län, plats 146
Hjälmered, Lars (m) Göteborgs kommun, plats 334
Holm, Christian (m) Värmlands län, plats 132
Jernbeck, Isabella (m) Stockholms län, plats 283
Johansson, Bengt-Anders (m) Jönköpings län, plats 288
Johansson, Mats (m) Stockholms kommun, plats 242
Johnsson, Jeppe (m) Blekinge län, plats 12
Jönsson, Christine (m) Skåne läns södra, plats 295
Karlsson, Ulrika i Uppsala (m) Uppsala län, plats 286
Khelili Dylami, Reza (m) Stockholms kommun, plats 243
Kierkemann, Marianne (m) Hallands län, plats 157
Kinberg Batra, Anna (m) Stockholms län, plats 210
Kjellberg, Bertil (m) Västernorrlands län, plats 344
Kjellin, Margareta B (m) Gävleborgs län, plats 166
König Jerlmyr, Anna (m) Stockholms kommun, plats 316
Lavesson, Olof (m) Malmö kommun, plats 184
Leivik, Björn (m) Västra Götalands läns norra, plats 301
Lennmarker, Göran (m) Stockholms län, plats 25
Lilliehöök, Anna (m) Stockholms kommun, plats 141
Lindblad, Göran (m) Göteborgs kommun, plats 225
Lindblad, Lars (m) Skåne läns södra, plats 186
Löfgren, Ulla (m) Västerbottens län, plats 79
Löfsjögård, Malin (m) Stockholms län, plats 282
Magnusson, Cecilia (m) Göteborgs kommun, plats 226
Malmberg, Betty (m) Östergötlands län, plats 119
Montan, Göran (m) Skåne läns norra och östra, plats 94
Nilsson, Mats G (m) Stockholms kommun, plats 279
Nilsson, Nils Oskar (m) Stockholms län, plats 212
Nilsson, Rolf K (m) Gotlands län, plats 35
Norlén, Andreas (m) Östergötlands län, plats 149
Olsson, Kent (m) Västra Götalands läns västra, plats 19
Persson, Sven Yngve (m) Skåne läns västra, plats 292
Pettersson, Göran (m) Stockholms län, plats 249
Plass, Maria (m) Västra Götalands läns västra, plats 129
Polfjärd, Jessica (m) Västmanlands län, plats 343
de Pourbaix-Lundin, Marietta (m) Stockholms län, plats 83
Pålsson, Anne-Marie (m) Skåne läns södra, plats 223
Pålsson, Margareta (m) Skåne läns norra och östra, plats 40
René, Inger (m) Västra Götalands läns västra, plats 18
Rivière, Helena (m) Stockholms kommun, plats 317
Roszkowska Öberg, Eliza (m) Stockholms län, plats 85
Rothenberg, Hans (m) Göteborgs kommun, plats 299
Rådhström, Jan-Evert (m) Värmlands län, plats 46
Sander, Mats (m) Skåne läns västra, plats 330
Schulte, Fredrik (m) Stockholms län, plats 321
Sigfrid, Karl (m) Stockholms län, plats 320
Sjösten, Ulf (m) Västra Götalands läns södra, plats 231
Staxäng, Lars-Arne (m) Västra Götalands läns västra, plats 158
Sundell, Ola (m) Jämtlands län, plats 239
Svantesson, Elisabeth (m) Örebro län, plats 341
von Sydow, Henrik (m) Hallands län, plats 156
Thalén Finné, Ewa (m) Skåne läns södra, plats 187
Thingwall, Göran (m) Stockholms län, plats 144
Tobé, Tomas (m) Gävleborgs län, plats 236
Wachtmeister, Peder (m) Södermanlands län, plats 6
Wallmark, Hans (m) Skåne läns norra och östra, plats 95
Watz, Marianne (m) Stockholms kommun, plats 110
Weibull Kornias, Marie (m) Skåne läns västra, plats 329
Widegren, Cecilia (m) Västra Götalands läns östra, plats 131
Wikström, Rune (m) Stockholms län, plats 246
Öholm, Oskar (m) Örebro län, plats 162

Centerpartiet
Andersson, Jan (c) Hallands län, plats 127 
Bergström, Sven (c) Gävleborgs län, plats 106
Carlsson, Ulrika i Skövde (c) Västra Götalands läns östra, plats 195
Danielsson, Staffan (c) Östergötlands län, plats 89
Ericson, Lars-Ivar (c) Skåne läns norra och östra, plats 39
Eriksson, Erik A (c) Värmlands län, plats 103
Federley, Fredrick (c) Stockholms kommun, plats 315
Johansson, Annie (c) Jönköpings län, plats 327
Johansson, Jörgen (c) Västmanlands län, plats 235
Johansson, Kenneth (c) Dalarnas län, plats 47
Kornevik Jakobsson, Maria (c) Västra Götalands läns västra, plats 41
Larsen, Sofia (c) Örebro län, plats 232
Levi, Lennart (c) Stockholms län, plats 213
Linander, Johan (c) Skåne läns södra, plats 259
Lodenius, Per (c) Stockholms län, plats 318
Lundgren, Kerstin (c) Stockholms län, plats 143
Nilsson, Karin (c) Kronobergs län, plats 182
Pettersson, Lennart (c) Skåne läns västra, plats 293
Qarlsson, Annika (c) Västra Götalands läns norra, plats 300
Sandström, Åke (c) Västerbottens län, plats 138
Selin Lindgren, Eva (c) Göteborgs kommun, plats 296
Sellén, Birgitta (c) Västernorrlands län, plats 2
Ternström, Solveig (c) Stockholms kommun, plats 209
Tiefensee, Roger (c) Södermanlands län, plats 86
Tornberg, Stefan (c) Norrbottens län, plats 348
Västerteg, Claes (c) Västra Götalands läns södra, plats 266
Zander, Solveig (c) Uppsala län, plats 322
Åkesson, Anders (c) Kalmar län, plats 120
Åsling, Per (c) Jämtlands län, plats 311

Folkpartiet
Acketoft, Tina (fp) Skåne läns västra, plats 257
Andrén, Gunnar (fp) Stockholms län, plats 142
Backman, Hans (fp) Gävleborgs län, plats 137
Berliner, Agneta (fp) Västmanlands län, plats 307
Brodén, Anita (fp) Västra Götalands läns norra, plats 264
Ertsborn, Jan (fp) Hallands län, plats 97
Flyborg, Eva (fp) Göteborgs kommun, plats 191
Granbom, Karin (fp) Östergötlands län, plats 88
Hagberg, Liselott (fp) Södermanlands län, plats 3
Hamilton, Carl B (fp) Stockholms kommun, plats 171
Hellquist, Solveig (fp) Västernorrlands län, plats 310
Krantz, Tobias (fp) Jönköpings län, plats 290
Larsson, Nina (fp) Värmlands län, plats 133
Lundqvist-Brömster, Maria (fp) Västerbottens län, plats 202
Malm, Fredrik (fp) Stockholms kommun, plats 244
Nilsson, Ulf (fp) Skåne läns södra, plats 154
Nylander, Christer (fp) Skåne läns norra och östra, plats 17
Ohlsson, Birgitta (fp) Stockholms kommun, plats 208
Pehrson, Johan (fp) Örebro län, plats 197
Pilsäter, Karin (fp) Stockholms län, plats 27
Rojas, Mauricio (fp) Stockholms län, plats 4
Tysklind, Lars (fp) Västra Götalands läns västra, plats 68
Westerholm, Barbro (fp) Stockholms län, plats 84
Widman, Allan (fp) Malmö kommun, plats 93
Wigström, Cecilia i Göteborg (fp) Göteborgs kommun, plats 263
Wikström, Cecilia i Uppsala (fp) Uppsala län, plats 251
Winbäck, Christer (fp) Västra Götalands läns östra, plats 130

Kristdemokraterna
Andersson, Yvonne (kd) Östergötlands län, plats 11
von Arnold, Otto (kd) Skåne läns södra, plats 222
Attefall, Stefan (kd) Jönköpings län, plats 217
Davidson, Inger (kd) Stockholms län, plats 26
Eldensjö, Kjell (kd) Södermanlands län, plats 56
Enochson, Annelie (kd) Göteborgs kommun, plats 227
Gustafsson, Holger (kd) Västra Götalands läns östra, plats 43
Gustafsson, Lars (kd) Hallands län, plats 96
Henriksson, Emma (kd) Stockholms län, plats 24
Johnsson, Eva (kd) Kronobergs län, plats 255
Kihlström, Dan (kd) Värmlands län, plats 45
Lindén, Lars (kd) Västernorrlands län, plats 309
Lindgren, Else-Marie (kd) Västra Götalands läns södra, plats 230
Oscarsson, Mikael (kd) Uppsala län, plats 215
Oskarsson, Irene (kd) Jönköpings län, plats 253
Persson, Sven Gunnar (kd) Örebro län, plats 268
Pethrus Engström, Désirée (kd) Stockholms kommun, plats 80
Pålsson Ahlgren, Chatrine (kd) Kalmar län, plats 60
Runegrund, Rosita (kd) Västra Götalands läns västra, plats 20
Sacrédeus, Lennart (kd) Dalarnas län, plats 164
Svensson, Alf (kd) Skåne läns norra och östra, plats 15
Svensson, Ingvar (kd) Stockholms län, plats 82
Tjernberg, Gunilla (kd) Västerbottens län, plats 109
Vänerlöv, Ingemar (kd) Västra Götalands läns norra, plats 193

Intressant?
Andra bloggar om FRA, Demokrati, Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna, Riksdagen

Friday, July 18, 2008

Skön morgon

Jag vaknade 06:00 av väckarklockan, och kände fortfarande lite träningsvärk efter en åtta-kilometers-runda i onsdags - den första "riktiga" rundan utan knä-smärta på LÄNGE. Jag drack lite vatten, läste Flamman och gav mig sedan ut på en löptur. Sex kilometer. Första tre gick i sexminutersfart (sex minuter per kilometer). Sen kände jag mig varm nog för att testa lite fartökningar. Andra halvan således lite snabbare - 5:30-fart ungefär. Ett bra pass, utan att ta ut mig alltför mycket helt enkelt. Och ingen knäsmärta idag heller! 

Nu känns det riktigt skönt, löpningen är igång igen, och jag siktar på att springa Riks 70-loppet i september.

Freja hade just vaknat när jag kom in, så hon ligger på golvet nedanför mig och leker med en strumpa, E fick somna om.

Jag läser lite nyheter, och ser att det nu åtminstone finns ett påstått stöd för Vänsterpartiets kommande motion att avskaffa FRA-lagen.

Senare idag kommer några från föräldragruppen och käkar lunch. De hade tänkt titta på när vi målar, men vi är redan färdiga med garaget, och väntar med huset till i augusti, så det blir en latmaskdag. Det är ju trots allt sol just nu, och helgen hörde jag att Gud tänkt ägna åt att regna på oss.

Semestertider alltså. Med LITE inslag av politik, men mest en tid att få bara vara, umgås och ha det oförskämt skönt.

Intressant?
Andra bloggar om FRA, löpning, Folkpartiet, Vänsterpartiet, Semester

Monday, July 14, 2008

Så dags nu..

Fyra riksdagsledamöter och tre före detta partiledare för Folkpartiet skriver idag på DN Debatt att regeringen måste backa om FRA-lagen.

De fyra riksdagsledamöterna är Birgitta Ohlsson, som avstod vid omröstningen om FRA-lagen, Camilla Lindberg som röstade nej, Cecilia Wikström som påpassligt var frånvarande och Maria Lundqvist Brömster röstade Ja.

Av de fyra FP-riksdagsledamöter som idag säger att REGERINGEN måste stoppa lagen var det alltså bara EN som själv försökte stoppa lagen. Övriga tre har först medverkat till att lagen ska stiftas, för att nu i efterhand gnälla om att REGERINGEN måste ta medborgarnas oro på allvar. Vad sägs om att stå upp för era åsikter själva, hycklare?

Thursday, July 10, 2008

Svar från Riksdagen: Carl B Hamilton (fp)

Även Carl B Hamilton (fp) har svarat på mitt mail om FRA-lagen. Han är nummer 4 av 177 som svarat. Eller svarat.. Det har han egentligen inte gjort. Han har skrivit ner en mängd ganska irrelevanta argument för FRA-lagen, som att det skulle blivit regeringskris om inte lagen röstats igenom, och att andra länder inte har lagstiftning kring signalspaning. Ingenting som svarar på mina frågor om integritetsskydd.

Mitt "favorit"-stycke i hans svar är det när han spekulerar i opinionsläget kring FRA-lagen. Det är ju ganska irrelevant om regeringen lyckats få majoritet för sitt förslag eller inte - faktum kvarstår att lagen ger FRA rätt att avlyssna privat trafik utan brottsmisstanke, och Carl B Hamilton pratar om liberala principer!

Carl B Hamiltons svar nedan.
--

Jag har behandlat FRA-frågan i fyra nyhetsbrev, inklusive detta. Det första behandlade förslagets innehåll, det andra de väsentliga tillägg som gjordes för att förbättra förslaget och det tredje handlade om motiven och hoten, samt var en reflexion över processen.

Jag har även fått ca 30000 epostmeddelanden, med uppenbara följder.

Alla nyhetsbreven ska du kunna läsa på min fp-webbsida: http://www.folkpartiet.se/FPTemplates/ListPage____75639.aspx

Man kan notera att skydd av medborgare är en inte bara är en legitim liberal verksamhet, utan enligt min mening en skyldighet för varje ledamot av riksdagen. Och då gäller det inte bara skyddet mot staten utan även mot statens och medborgarnas (inklusive soldater i tjänst utomlands särskilt t ex Kosovo) motståndare.

Några som skriver till mig tycks utgå från, som en självklarhet, att en folkmajoritet är emot FRA-lagen därför att ledarsidor, bloggare, vänner och bekanta m fl är emot. Men är det sant? Argumenten för FRA-lagen är förvisso uselt presenterade av regeringssidan. Vet vi att det ändå finns en folkmajoritet, en tillförlitlig opinionsmätare, eller ett resultat av en opinionsbildning efter det att alla argument lagts fram? Nej.

En annan aspekt som inte begrundas alls är den hårda kritik som Alliansregeringen hade fått utstå om FRA-förslaget, trots betydande modifieringar, röstats ned. Regeringen hade kritiserats för oförmåga att leda landet, att inte vara regeringsfähig och istället splittrad. Vad hade inte oppositionen och FRA-kritiska ledarskribenter sagt om någon vecka eller två i regeringsfrågan?

Nu kommer frågan upp igen i höst i riksdagen efter initiativ till förbättringar från riksdagsgrupperna, särskilt fp:s skulle jag säga. Det om något är väl både ett lyssnande och ett sammanhållande ledarskap från de fyra allianspartiledarnas sida.

Sverige jämförs i många epostmeddelanden med andra länder, och det påstås att Sveriges lagstiftning på detta område är mera ingripande än i stort sett alla andra länders. Sant? Knappast, därför i andra länder finnas ofta ingen lagstiftning alls och inget jämförbart att förhålla sig till när det gäller mer/mindre ingripande. Eller så är regelverket hemligt för medborgarna, men inte för insynsorgan bestående av företrädare för parlamentet. Är det någon som på allvar tror att t ex Finland, Frankrike, Polen eller de baltiska staterna skulle ha ett mindre ingripande förfaringssätt när det gäller skydd med hjälp av signalspaning? De som p.g.a. FRA-beslutet ska flytta servrar till andra länder, till vilka länder ska man flytta för att undgå länders signalspaning? Alltså: Andra länder talar mindre om signalspaning, men det innebär inte att deras hantering skulle kunna vara mindre ingripande än i Sverige, men däremot mera dold, hemlig och utan t ex parlamentarisk insyn.

Andra hävdar att FRA-lagen "skapar terrorism", att terrorism endast kan bekämpas med "rättvis fördelningspolitik", att krig och hot är "något vi växt ifrån", mm. Det finns många olika hållningar representerade hos dem som är emot.

Många borgerliga sympatisörer är kritiska till den förda försvarspolitiken och till den flegmatiska inställningen till den auktoritära utvecklingen av Rysslands statsskick (jag skriver inte demokrati). Inte minst offentligt har vi kunnat se, höra och läsa enligt min mening ofta högst berättigad borgerlig kritik som går ut på att större hänsyn bör tas i svensk försvars- och utrikespolitik till utvecklingen i Ryssland, och till det successivt växande hotet därifrån. Den oron förträngs eller glöms dock helt bort av vad jag vill kalla politikens lättmatroser när FRA-frågan diskuteras. Oron för Rysslands långsiktiga avsikter, och -- dessutom -- för våra soldaters säkerhet utomlands kan dock inte frikopplas från motiven för signalspaning. Se äve Svd 9/7: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1444077.svd och http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1444079.svd

En annan typ av invändning är följande: "FRA har fört er bakom ljuset", "FRA är enbart intresserad av sin egen fortlevnad", "FRA kan ändå inte arbeta framgångsrikt" och påstående om kryptering och it-teknik med innebörden att FRA antingen är inkompetent eller så ljuger man om sitt tilltänkta arbete. Mot denna invändning finns inget skydd eftersom regering och riksdag måste kunna lite på sina underlydande myndigheter vare sig det nu är Länsstyrelser, Socialstyrelsen, SCB, Jordbruksverket eller Finansinspektionen. Landet kan inte styras om myndigheter ljuger för regering och riksdag. Vi som sitter i riksdagen eller regeringen måste lita på att de agerar korrekt. När myndigheter kommer till olika resultat i remissrundor o dyl. kan inte regering och riksdag därmed upphöra med att styra landet och sluta fatta beslut utan måste so oder so gå vidare med ytterligare undersökningar, vara observant på gamla revirstrider, väga olika utsagor mot varandra, och fatta beslut.

En möjlighet som jag rekommenderar är att läsa om det reviderade förslaget och debatten och länkar därtill.

http://www.riksdagen.se/webbnav/?nid=3322&doktyp=bet&rm=2007/08&bet=FöU15&dok_id=GV01FöU15

Sunday, July 06, 2008

Nu har jag mailat

Sent omsider har jag skickat ett e-postmeddelande till alla de som röstade Ja till FRA-lagen. Texten är kort och lyder:

Hej!

 

Du mottar det här e-post-meddelandet därför att du röstat Ja till att ge FRA befogenheter som i mina ögon får de sovjetkommunistiska säkerhetstjänsternas kontrollmöjligheter att blekna.

 

Eftersom företrädare för allianspartierna alltsedan ni röstade igenom förslaget försökt övertyga oss om att vår personliga integritet inte är i farozonen vill jag att Du förklarar för mig (systemutvecklare med tillräckligt stor kunskap om internets nätverkstopologi för att förstå hur ett E-postmeddelande distribueras) hur min personliga integritet skyddas. Hur kan Du garantera att mina privata e-post-konversationer även fortsättningsvis är privata?

 

Jag publicerar på min hemsida http://magnusahlkvist.bloggvanstern.se det här meddelandet, och jag kommer där att kommentera den respons jag får.

 

Hälsningar

///Magnus Ahlkvist, Enköping

Thursday, June 19, 2008

- I det här läget är jag nästan vänsterpartist

Ja, så var hemlig, militär, avlyssning utan brottsmisstanke tillåtet i Sverige. Jag är självklart stolt över Vänsterpartiets riksdagsgrupps idoga arbete, och självklart stolt över hela partiets kampanjande mot Lex Orwell. Men nu är det till slut så iallafall, att det socialdemokratiska förslaget att FRA ska tillåtas lyssna på min telefon, och läsa mina mail i förebyggande syfte genomförts av den borgerliga regeringen. Socialdemokraterna röstade nej i voteringen, men det är bara taktik, det här är Thomas Bodströms förslag från början.

En borgerlig ledamot vågade rösta Nej, Camilla Lindberg från Folkpartiet.

Det är bra att Camilla Lindberg röstade Nej. Men varför inte gå ut med det tidigare? Om man vill ha ett visst resultat i en omröstning så underlättare det om man driver lite kampan för sin linje. En säker nej-röst från Camilla hade möjligen kunnat stärka Ulrika Karlsson, Karl Sigfrid och Henrik von Sydow från moderaterna, Birgitta Ohlsson från Folkpartiet med flera att stå upp för vad de påstår sig tro på. Det är intressant att läsa hennes kommentar till Aftonbladet:

– I det här läget är jag nästan vänsterpartist. Jag tycker till exempel att Alice Åströms anföranden var helt fantastiska.

Det tycker jag också. Och det är ett litet erkännande att Vänsterpartiet varit så pass konsekventa försvarare av den personliga integriteten att Camilla Lindberg till och med väljer att sätta "Vänsterpartist" som benämning på någon som värnar personlig integritet.

Rick Falkvinge från Piratpartiet låtsas att Vänsterpartiet inte varit konsekventa, när han säger att Piratpartiet är sista utposten för privatliv. Rick Falkvinge VET att Vänsterpartiet konsekvent varit mot FRA-lagen, och att Vänsterpartiet, med framförallt Alice Åström som företrädare, är att tacka för den ettåriga bordläggningen som gjort att lagen inte genomfördes redan 2007. Söker du bundsförvanter för integriteten Rick, eller är du bara ute efter Fredrick Federleys jobb och lön?

Saturday, February 02, 2008

Ta inte mat för givet..

Jag "roar" mig ibland med att söka efter "Vänsterpartiet" på Google News. Idag hittade jag den här artikeln i Helsingborgs Dagblad.

Chris Lindell från Vänsterpartiet skrev förra mandatperioden en motion till Båstads kommunfullmäktige, om att slopa avgiften för skolluncherna i gymnasieskolan. Motionen avslogs häromdagen av Båstads kommunfullmäktige. Folkpartisten Ina Angel, som sitter i Kommunstyrelsen, motiverar klarsynt...

— Att få basvaror gratis leder ibland till att man tar saker för givna. Man växer upp i tron att pengarna utan eftertanke kan gå till saker som mobil, mp3 eller kläder. Detta är absolut inte bra.

Jag förstår faktiskt inte. Att få basvaror (mat) gratis leder till att man tar saker för givna.. Jaha? Om man är sexton år gammal och går i gymnasiet så tycker jag att man SKA kunna ta mat för givet. Vad det har med mobil, mp3 och kläder att göra fattar jag ärligt talat inte.

Friday, January 18, 2008

Lite uppdateringar

Den som följer bloggen har naturligtvis märkt att inläggen varit få en tid, och att de politiska inläggen varit färre. Det betyder inte att min politiska aktivitet går på lågvarv. Tvärtom. Men jag pallar inte riktigt att reagera och sätta ord på all skit som händer i Sverige och i världen. Här kommer några aktuella funderingar/noteringar, i punktform:

• Fackförbundet Unionen (The union Unionen) har bildats. Första numret av medlemstidningen Kollega har en bild av Fredrick Federley på framsidan. I övrigt var det ett bra nummer. Lanseringskampanjen pågår för fullt, och
• Jag har svarat på Göthe Storm Brännströms krav (insändare i Enköpings-Posten) på att jag ska avgå för att jag genom att rösta FÖR en motion som mitt parti lämnat in enligt honom har svikit väljarnas förtroende. Jag väntar ivrigt på hans fortsatta medverkan i vår debatt...
• Lars Ohly var mycket, mycket bra (som vanligt) i partiledardebatten. Men självklart handlade rapportering om Mona Sahlins och Fredrik Reinfeldts inlägg.
• America Vera Zavala kritiserar Vänsterpartiet i Flamman. Till viss del håller jag med. Till viss del verkar alltför många partimedlemmar, och därmed partiet, vara rädda för att tänka annorlunda och "crazy".
• Helt jävla galet tänker däremot Folkpartiet, som vill bygga nya kärnreaktorer, istället för att ta tag i klimatproblemen. Major Björklund verkar på allvar tro att kärnkraft inte har någon miljöpåverkan. Jag tror att Major Björklund dessvärre kommer att ha stor miljöpåverkan om han får hållas.
• Jag har den här veckan legat lågt med löpträningen. Ett 5 km-pass igår på 27:10 är iofs snabbast hittills för mig, men det kändes sådär, och ingen träning i tisdags på grund av ont här och var i benen. Jag ska ut imorgon på ett lugnt 10 km-pass, så får vi se hur det känns efteråt.

Självklart finns det en massa mer att notera, kommentera, men som sagt - jag pallar inte riktigt att försöka sätta ord på allt. Det beror naturligtvis på att hjärnan är fylld med en massa andra - för mig mycket viktigare - saker. Ärtan är snart här, och har redan tagit mig med storm.

Monday, April 23, 2007

"Analytiker"

Idag meddelade alltså Lars Leijonborg att han avgår. Jag har lyssnat en del på radio-"analytiker" och läst en del tidnings-"analytiker" som dels "analyserar" varför Leijonborg tappat sitt stöd i Folkpartiet, dels vilken efterträdare som vore bäst för Folkpartiet.

Den gemensamma bedömningen tycks vara att Leijonborg har fel personliga drag, att Folkpartiet blivit toppstyrt och att dataintrången möjligen också kan ha spelat roll. Och att han varit lite anonym sedan han blivit utbildningsminister. Det är alltså det hela, verkar det som att "analytiker" tycker, och av just den anledningen får de heta "analytiker" istället för analytiker.

För om man inte begriper att de folkpartister som INTE gillar att Folkpartiet tagit efter Danskt Folkeparti i sin retorik om hårdare tag så har man inte analyserat särskilt noga. Om man inte fattar att "Ordning och reda, spöstraff på freda'" är en politik som åtminstone NÅGRA socialliberaler ogillar så har man inte funderat färdigt riktigt. Om man inte förstår att det även inom Folkpartiet finns en stor andel partimedlemmar som resonerar kring politiska idéer och åsikter när de väljer partiledare, snarare än "synlighet" och andra diffusa personliga drag, ja, förstår man inte det kanske man ska göra något annat än att "analysera".

I diskussionen om möjlig efterträdare säger de flesta "analytiker" att Björklund är trolig efterträdare. Visst. Han kanske blir vald. Men i sådana fall för att den populistiska batong-högern inom Folkpartiet trots allt är större och/eller starkare än den socialliberala. Björklund är knappast MINDRE benägen att kasta ur sig Hårdare-Tag-Särskilt-Mot-Muslimer-utspel. Han är ju en av arkitekterna bakom "nya" Folkpartiet.

Personligen hoppas jag att Birgitta Ohlsson blir partiledare. För att hon är feminist på riktigt. Och för att hon på frågan "Är språktestkravet en moralisk fråga" svarat "Nej, det är en populistisk fråga". Och nej. Jag vill inte att Folkpartiet ska välja en kass partiledare och på så sätt få minskat väljarstöd. Så länge de innehar en massa viktiga ministerposter ser jag hellre att de har en partiledare som inte är helt skogstokig.

Intressant?
Andra bloggar om Folkpartiet, Lars Leijonborg