Friday, August 01, 2008

Svar från Riksdagen: Gunnar Andrén (fp)

Redan den 21 juli fick jag av Gunnar Andreén svar på mitt mail med frågor till borgerliga riksdagsledamöter med anledning av FRA-lagen, men eftersom jag varit på Gotland i tio dagar, med närmast obefintlig tillgång till nätet har det dröjt att publicera hans svar. Som vanligt, först mina kommentarer, sedan själva svaret.

Först påstår Gunnar att Sovjetsystemet står mig ideologiskt nära. Sedan missuppfattar han (medvetet?) mitt påstående att FRA-lagen ger FRA möjligheter som skulle få säkerhetstjänsterna i de gamla öststaterna att bli avundsjuka. Gunnar tolkar det som att jag menar att FRA-lagen gör FRA till KGB eller Stasi. Så har jag inte skrivit, och inte heller menat. Det tror jag att Gunnar förstod, och istället för att ta svara på det jag skriver går han till fjortisaktigt ideologiskt angrepp.

Gunnar fortsätter med att anklaga Vänsterpartiet för att EGENTLIGEN vilja ha lagen, att motståndet bara är taktik, därför att Vänsterpartiet någon gång sagt att man måste kunna spana i kabel. Mig veterligen har dock Vänsterpartiet aldrig varit för att FRA ska kunna läsa all e-post som lämnar och ankommer Sverige. Återigen angrepp mot Vänsterpartiet istället för att svara på frågorna. Fegt, och dessutom ohederligt gjort.

Slutligen försöker Gunnar besvara min egentliga fråga, om han kan garantera att FRA-tjänstemän inte läser min privata korrespondens. Han försöker insinuera att jag menar att FRA läser ALLA e-postmeddelanden. Det har jag aldrig påstått. Däremot har jag - med rätta - påstått att FRA kommer att scanna alla meddelanden som lämnar eller ankommer Sverige, och att det finns risk att en eller flera personer på FRA läser min privata korrespondens. Det är ju liksom det som är problemet med lagen. Och att militären återigen ska bedriva civilt polisarbete, något som förbjöds efter att skotten i Ådalen dödat strejkande arbetare 1931.

Gunnar påstår att det inte finns någon risk att varken hans eller mina mail blir föremål för FRAs intresse, de kommer att betraktas som "spam". I mitt eget e-postprogram har jag ett skräppostfilter. Där hamnar "spam". Då och då går jag igenom skräppostfiltret och skumläser för att se så att inget "riktigt" mail hamnat i filtret. OFTA kommer "spam" dessutom igenom filtret, in i min inbox, så att jag tvingas läsa det, konstatera att det är "spam", och radera det. Så är det väl tänkt att FRA ska arbeta (redan arbetar tror jag..). Självklart är risken ganska uppenbar att när jag skickar ett uppmuntrande mail till Hanin Shakrah när hon reser till Palestina för att hjälpa palestinska ungdomar att ta sig utanför muren så kommer FRA att läsa det, eftersom det kommer att trilla igenom deras filter och bli föremål för personlig granskning av någon tjänsteman. Gunnar Andrén verkar inte ens fatta att det är ett problem.

Gunnars svar nedan:
--

Hej Magnus

Jag är ledsen att svar dröjt, men det har kommit många brev och många svar har behövt skrivas; just nu är 35.519 brev obesvarade.

Du anser att FRA-lagen förbleknar med det sovjetiska systemet. Jag vet inte vilka kunskaper eller erfarenheter du har av det - idologiskt tycks det stå dig nära - men min uppfattning från ett par besök i dåvarande Sovjetunionen, bland annat med Olof Palme till Moskvar och Novosibirsk 1976, är att det systemet var långt mer effektivt i att sätt skräck i folk, i övervakning och framför allt när det gällde angiveri. Har du läst Den stora terrorn? Den får FRA-lagen med dess tio tillkännagivanden att framstå som en västanfläkt jämfört med det skräckvälde som var den sovjetiska kommunismens bas, med angiveri och brist på rättsstat som huvudben. I Kiev står förresten Felix Djerzinskilj fortfarande staty - det säger något om tillståndet i Belarus!

Sedan till vänsterpartiets eget agerande - jag vet inte om du alls känner till det. Men det är bra om du lägger ut det på din blogg: Det kommer att väcka förstämning inom partiet.

För vad säger vänsterpartiet 2007 i anslutning till regeringens proposition om underrättelseverksamhet? Jo, att spaning i kabel kan behövas. Var god läs! som dom säger hos tandläkaren när räkningen kommer.
Sedan: I reservationen (nummer 2) 2007 och reservationen 2 (2008) skriver vänsterpartiet - genom sin vice ordförande Alice Åström (i FöU 2007/2008:14) att vänsterpartiet visst kan tänka sig spaning i kabel, utvecklingen motiverar detta. Men partiet är - liksom socialdemokraterna - kritiska till att den personliga integriteten inte tillräckligt tillgodosetts, socialdemorkaterna vill av den anledningen ha en parlamentarisk utredning i saken (fast den utretts av s, v och mp ensamma 1998-2006), jag uppfattar att detta är vänsterpartiets linje fram till den 17 juni 2008.

Miljöpartiet yrkar avslag, både 2007 och 2008.

Men något händer den 17 juni 2008. Och man kan se resultatet i betänkandet FöU 2007/08:15 daterat den 18 juni 2008. Nu har socialdemokraterna och vänsterpartiet anslutit sig till miljöpartiets linje, rakt avslag, fortfarande med några krusiduller om parlamentarisk utredning (nytt krav från mp som ju yrkat blankt avslag tidigare!) men likväl nej nu, men kanske ja senare.

Deet enda som sedan hänt är att Maria Wetterstrand skrivit sig samman med Mona Sahlin och numera accepterar alltså även miljöpartiet spaning i kabel.

Upp och nervända världen.

Tack för att du lägger ut detta på din blogg. Okunskapen bland vänsterpartiet att partiet i grunden är för spaning i kabel är enorm.

Men sanningen är  att det bara är Piratpartiet och Sverigedemokraterna som har en rak sådan linje i den här frågan: Ingen spaning (heller ingen aning, men det är ju en annan fråga).

Så frågar du om jag kan "garantera" att dina personliga e-postmeddelanden inte avlyssnas, eller registreras.

På denna fråga måste man först diskutera ordet garantera - jag personligen kan inte garantera att det inte avlyssnas, jag kan inte heller garantera motsatsen ,att det blir avlyssnat.
Men efter denna distinktion kan man gå till FRA-lagsbeslutet och de tio tillkännagivandena till regeringen som riksdagen beslutade om den 18 juni - och som vänsterpartiet motsatte sig tillsammans med hela lagen och i stället ville ha en utredning trots att man haft ett år på sig att komma med ett enda tilläggsförslag (till den lag man ju trots allt fram till den 17 juni 2008 var beredd att acceptera) - och då säga att den lag som skall träda i kraft den 1 januari 2009, kommer att ha många fler kontrollinstanser än det ursprungliga förslag som vänsterpartiet tydligen var berett att acceptera.
 
Inom mitt parti pågår ju dessutom arbete med att ytterligare komplettera lagen, jag har själv lämnat förslag om att absoluta förbud för alla former av avlyssning skall gälla nyhetsförmedling och personliga förtroenden vilket konkret skall tolkas som att automatspam med momentan förstörelse skall gälla alla e-postmeddelande, telefonsamtal och andra tekniska förmedlingar av budskap som gäller allmänna nyhetsredaktioner (till exempel Enköpings-Posten eller Sveriges Radio), riksdagens ledamöter (vilket väl av vissa kommer att tolkas som ett privilegium för ledamöterna när det i själva verket gäller medborgarnas möjlighet att kommunicera med våra valda; förbudet skall alltså inte omfatta insitutionerna riksdagen eller regeringen, bara ledamöterna personligen), vidare advokater, själasörjare (präster, imamer, kuratorer, läkare som får ta emot eller ge förtoendefulla besked etcetera) samt slutligen, liksom i bugglagen, barnbördsinstitutioner.

Jag är öppen för många fler absoluta förbud, men de bör sökas i omfånget nyhetsförmedling och personliga förtroenden.

Så då uppstår frågan om Magnus Ahlkvists meddelanden av skilda slag kommer att avlyssnas eller registreras av FRA?

Enligt FRA-lagen bör du kunna känna dig helt fredad, även om du råkat sända något meddelande ut över landets 10 gränsnoder (vilket ju inte sker med detta meddelande). Du bör inte heller av politiska skäl riskera att bli registrerad eller avlyssnad (vilket du däremot måste räkna med om NSA eller FSB kommer över dina meddelanden eller samtal), ja, det är hemskt att säga men förmodligen är inte bara du utan även jag alltför betydelselösa personer att komma ifråga och dessutom utgör vi inget yttre hot mot vårt land eller dess medborgare, det är ju kritieriet för att alls komma i fråga.

Men det är klart att den dag du skickar handlingar till mig om hur man tillverkar anrikat plutonium, hur man skapar en bärraket till kärnvapen och hur man gör en hemmagjord kärnvapenspets, då kan man nog tänka sig att FRA - och inte bara FRA - visar dig ett intresse som du inte varit med om tidigare, särskilt om du - eftersom jag inte är spekulant på svenska kärnvapen - avser offerera dina kunskaper till annan makt.

Men i övrigt: Ingen risk, inte ens ens en chans, att FRA ägnar dig eller mig minsta intresse. Vi blir båda spam. Liksom 99,9999 procent eller mer av alla meddelanden som skickas fram och tillbaka mellan svenskar och andra.

De hästa hälsningar


Gunnar Andrén
2008-07-19
PS. Jag är som du förstår alla nya tänkbara åtgärder som kan stärka den personliga integriteten i detta och andra sammanhang. DS

Intressant?
Andra bloggar om FRA, Gunnar Andrén, Folkpartiet

FRA: Förteckning över svar från riksdagsledamöter

I ett tidigare inlägg berättade jag att jag mailat riksdagsledamöter som röstat Ja till FRA-lagen. Här är en lista över vilka jag skickat till. Namn med länkar har svarat på mitt E-postmeddelande, och länken tar dig till ett blogginlägg där jag publicerar och kommenterar svaret.

Antal svar just nu: 7 av 177

Moderaterna
Andersson, Jan R (m) Kalmar län, plats 150
Andersson, Magdalena (m) Jönköpings län, plats 324
Anger, Staffan (m) Västmanlands län, plats 271
Appelros, Staffan (m) Malmö kommun, plats 122
Arkelsten, Sofia (m) Stockholms kommun, plats 51
Asplund, Lena (m) Västernorrlands län, plats 346
Avsan, Anti (m) Stockholms län, plats 248
Axén, Gunnar (m) Östergötlands län, plats 30  
Bengtson Skogsberg, Eva (m) Kalmar län, plats 91
Bengtsson, Finn (m) Östergötlands län, plats 33
Berg, Ulf (m) Dalarnas län, plats 135
Bergheden, Sten (m) Västra Götalands läns Östra, plats 194
Bergkvist, Anna (m) Kronobergs län, plats 291
Bill, Per (m) Uppsala län, plats 147
Blix, Gustav (m) Stockholms kommun, plats 314
Bouveng, Helena (m) Jönköpings län, plats 326
Brodén, Anne Marie (m) Hallands län, plats 126
Brännström, Katarina (m) Kronobergs län, plats 254
Cederbratt, Mikael (m) Västra Götalands läns norra, plats 337
Cederfelt, Margareta (m) Stockholms kommun, plats 81
Elinderson, Lars (m) Västra Götalands läns östra, plats 101
Engblom, Annicka (m) Blekinge län, plats 14
Engström, Hillevi (m) Stockholms län, plats 145
Enström, Karin (m) Stockholms län, plats 115
Ericson, Jan (m) Västra Götalands läns södra, plats 339
Fahmi, Mahmood (m) Stockholms kommun, plats 206
Forslund, Patrik (m) Dalarnas län, plats 134
Garstedt, Inge (m) Malmö kommun, plats 152
Gerdau, Mats (m) Stockholms län, plats 285
Grönfeldt Bergman, Lisbeth (m) Göteborgs kommun, plats 297
Gunnarsson, Rolf (m) Dalarnas län, plats 23
Habsburg Douglas, Walburga (m) Södermanlands län, plats 117
Hamilton, Björn (m) Stockholms län, plats 176
Hammar Johnsson, Ann-Charlotte (m) Skåne läns västra, plats 185
Hammarbergh, Krister (m) Norrbottens län, plats 277
Hansson, Anders (m) Skåne läns södra, plats 331
Hedquist, Lennart (m) Uppsala län, plats 146
Hjälmered, Lars (m) Göteborgs kommun, plats 334
Holm, Christian (m) Värmlands län, plats 132
Jernbeck, Isabella (m) Stockholms län, plats 283
Johansson, Bengt-Anders (m) Jönköpings län, plats 288
Johansson, Mats (m) Stockholms kommun, plats 242
Johnsson, Jeppe (m) Blekinge län, plats 12
Jönsson, Christine (m) Skåne läns södra, plats 295
Karlsson, Ulrika i Uppsala (m) Uppsala län, plats 286
Khelili Dylami, Reza (m) Stockholms kommun, plats 243
Kierkemann, Marianne (m) Hallands län, plats 157
Kinberg Batra, Anna (m) Stockholms län, plats 210
Kjellberg, Bertil (m) Västernorrlands län, plats 344
Kjellin, Margareta B (m) Gävleborgs län, plats 166
König Jerlmyr, Anna (m) Stockholms kommun, plats 316
Lavesson, Olof (m) Malmö kommun, plats 184
Leivik, Björn (m) Västra Götalands läns norra, plats 301
Lennmarker, Göran (m) Stockholms län, plats 25
Lilliehöök, Anna (m) Stockholms kommun, plats 141
Lindblad, Göran (m) Göteborgs kommun, plats 225
Lindblad, Lars (m) Skåne läns södra, plats 186
Löfgren, Ulla (m) Västerbottens län, plats 79
Löfsjögård, Malin (m) Stockholms län, plats 282
Magnusson, Cecilia (m) Göteborgs kommun, plats 226
Malmberg, Betty (m) Östergötlands län, plats 119
Montan, Göran (m) Skåne läns norra och östra, plats 94
Nilsson, Mats G (m) Stockholms kommun, plats 279
Nilsson, Nils Oskar (m) Stockholms län, plats 212
Nilsson, Rolf K (m) Gotlands län, plats 35
Norlén, Andreas (m) Östergötlands län, plats 149
Olsson, Kent (m) Västra Götalands läns västra, plats 19
Persson, Sven Yngve (m) Skåne läns västra, plats 292
Pettersson, Göran (m) Stockholms län, plats 249
Plass, Maria (m) Västra Götalands läns västra, plats 129
Polfjärd, Jessica (m) Västmanlands län, plats 343
de Pourbaix-Lundin, Marietta (m) Stockholms län, plats 83
Pålsson, Anne-Marie (m) Skåne läns södra, plats 223
Pålsson, Margareta (m) Skåne läns norra och östra, plats 40
René, Inger (m) Västra Götalands läns västra, plats 18
Rivière, Helena (m) Stockholms kommun, plats 317
Roszkowska Öberg, Eliza (m) Stockholms län, plats 85
Rothenberg, Hans (m) Göteborgs kommun, plats 299
Rådhström, Jan-Evert (m) Värmlands län, plats 46
Sander, Mats (m) Skåne läns västra, plats 330
Schulte, Fredrik (m) Stockholms län, plats 321
Sigfrid, Karl (m) Stockholms län, plats 320
Sjösten, Ulf (m) Västra Götalands läns södra, plats 231
Staxäng, Lars-Arne (m) Västra Götalands läns västra, plats 158
Sundell, Ola (m) Jämtlands län, plats 239
Svantesson, Elisabeth (m) Örebro län, plats 341
von Sydow, Henrik (m) Hallands län, plats 156
Thalén Finné, Ewa (m) Skåne läns södra, plats 187
Thingwall, Göran (m) Stockholms län, plats 144
Tobé, Tomas (m) Gävleborgs län, plats 236
Wachtmeister, Peder (m) Södermanlands län, plats 6
Wallmark, Hans (m) Skåne läns norra och östra, plats 95
Watz, Marianne (m) Stockholms kommun, plats 110
Weibull Kornias, Marie (m) Skåne läns västra, plats 329
Widegren, Cecilia (m) Västra Götalands läns östra, plats 131
Wikström, Rune (m) Stockholms län, plats 246
Öholm, Oskar (m) Örebro län, plats 162

Centerpartiet
Andersson, Jan (c) Hallands län, plats 127 
Bergström, Sven (c) Gävleborgs län, plats 106
Carlsson, Ulrika i Skövde (c) Västra Götalands läns östra, plats 195
Danielsson, Staffan (c) Östergötlands län, plats 89
Ericson, Lars-Ivar (c) Skåne läns norra och östra, plats 39
Eriksson, Erik A (c) Värmlands län, plats 103
Federley, Fredrick (c) Stockholms kommun, plats 315
Johansson, Annie (c) Jönköpings län, plats 327
Johansson, Jörgen (c) Västmanlands län, plats 235
Johansson, Kenneth (c) Dalarnas län, plats 47
Kornevik Jakobsson, Maria (c) Västra Götalands läns västra, plats 41
Larsen, Sofia (c) Örebro län, plats 232
Levi, Lennart (c) Stockholms län, plats 213
Linander, Johan (c) Skåne läns södra, plats 259
Lodenius, Per (c) Stockholms län, plats 318
Lundgren, Kerstin (c) Stockholms län, plats 143
Nilsson, Karin (c) Kronobergs län, plats 182
Pettersson, Lennart (c) Skåne läns västra, plats 293
Qarlsson, Annika (c) Västra Götalands läns norra, plats 300
Sandström, Åke (c) Västerbottens län, plats 138
Selin Lindgren, Eva (c) Göteborgs kommun, plats 296
Sellén, Birgitta (c) Västernorrlands län, plats 2
Ternström, Solveig (c) Stockholms kommun, plats 209
Tiefensee, Roger (c) Södermanlands län, plats 86
Tornberg, Stefan (c) Norrbottens län, plats 348
Västerteg, Claes (c) Västra Götalands läns södra, plats 266
Zander, Solveig (c) Uppsala län, plats 322
Åkesson, Anders (c) Kalmar län, plats 120
Åsling, Per (c) Jämtlands län, plats 311

Folkpartiet
Acketoft, Tina (fp) Skåne läns västra, plats 257
Andrén, Gunnar (fp) Stockholms län, plats 142
Backman, Hans (fp) Gävleborgs län, plats 137
Berliner, Agneta (fp) Västmanlands län, plats 307
Brodén, Anita (fp) Västra Götalands läns norra, plats 264
Ertsborn, Jan (fp) Hallands län, plats 97
Flyborg, Eva (fp) Göteborgs kommun, plats 191
Granbom, Karin (fp) Östergötlands län, plats 88
Hagberg, Liselott (fp) Södermanlands län, plats 3
Hamilton, Carl B (fp) Stockholms kommun, plats 171
Hellquist, Solveig (fp) Västernorrlands län, plats 310
Krantz, Tobias (fp) Jönköpings län, plats 290
Larsson, Nina (fp) Värmlands län, plats 133
Lundqvist-Brömster, Maria (fp) Västerbottens län, plats 202
Malm, Fredrik (fp) Stockholms kommun, plats 244
Nilsson, Ulf (fp) Skåne läns södra, plats 154
Nylander, Christer (fp) Skåne läns norra och östra, plats 17
Ohlsson, Birgitta (fp) Stockholms kommun, plats 208
Pehrson, Johan (fp) Örebro län, plats 197
Pilsäter, Karin (fp) Stockholms län, plats 27
Rojas, Mauricio (fp) Stockholms län, plats 4
Tysklind, Lars (fp) Västra Götalands läns västra, plats 68
Westerholm, Barbro (fp) Stockholms län, plats 84
Widman, Allan (fp) Malmö kommun, plats 93
Wigström, Cecilia i Göteborg (fp) Göteborgs kommun, plats 263
Wikström, Cecilia i Uppsala (fp) Uppsala län, plats 251
Winbäck, Christer (fp) Västra Götalands läns östra, plats 130

Kristdemokraterna
Andersson, Yvonne (kd) Östergötlands län, plats 11
von Arnold, Otto (kd) Skåne läns södra, plats 222
Attefall, Stefan (kd) Jönköpings län, plats 217
Davidson, Inger (kd) Stockholms län, plats 26
Eldensjö, Kjell (kd) Södermanlands län, plats 56
Enochson, Annelie (kd) Göteborgs kommun, plats 227
Gustafsson, Holger (kd) Västra Götalands läns östra, plats 43
Gustafsson, Lars (kd) Hallands län, plats 96
Henriksson, Emma (kd) Stockholms län, plats 24
Johnsson, Eva (kd) Kronobergs län, plats 255
Kihlström, Dan (kd) Värmlands län, plats 45
Lindén, Lars (kd) Västernorrlands län, plats 309
Lindgren, Else-Marie (kd) Västra Götalands läns södra, plats 230
Oscarsson, Mikael (kd) Uppsala län, plats 215
Oskarsson, Irene (kd) Jönköpings län, plats 253
Persson, Sven Gunnar (kd) Örebro län, plats 268
Pethrus Engström, Désirée (kd) Stockholms kommun, plats 80
Pålsson Ahlgren, Chatrine (kd) Kalmar län, plats 60
Runegrund, Rosita (kd) Västra Götalands läns västra, plats 20
Sacrédeus, Lennart (kd) Dalarnas län, plats 164
Svensson, Alf (kd) Skåne läns norra och östra, plats 15
Svensson, Ingvar (kd) Stockholms län, plats 82
Tjernberg, Gunilla (kd) Västerbottens län, plats 109
Vänerlöv, Ingemar (kd) Västra Götalands läns norra, plats 193

Intressant?
Andra bloggar om FRA, Demokrati, Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna, Riksdagen

Friday, July 18, 2008

Svar från Riksdagen: Emma Henriksson (kd)

Ytterligare ett svar på mitt mail med frågor om FRA-lagen. Emma Henriksson blev första kristdemokrat att svara.

Hon börjar likt de andra med att beklaga sig över att medborgare har mycket synpunkter på det arbete de valt henne att göra. Vissa är tydligen till och med oförskämda..

Sen "bemöter" hon låtsasargument mot FRA-lagen, som att de som är mot FRA-lagen inte tror att det finns hot mot Sverige. Vi som är mot FRA-lagen tror nog - iallafall de flesta av oss - att det säkerligen finns externa hot mot Sverige och sveriges demokrati. Men FRA-lagen är ett mycket större hot mot vår demokrati. Demokratin kan inte försvaras genom att avskaffas. När ska ni fatta det? Jan Guillou hade samma fundering i Aftonbladet för några veckor sedan.

Sedan fortsätter Emma med att förklara att signalspaning är ett EFFEKTIVT verktyg för att stävja hoten mot vår demokrati. Det är inte heller huvudargumentet MOT FRA-lagen. Och om man läser mitt mail ser man att jag faktiskt frågat hur hon som riksdagsledamot kan garantera min personliga integritet, inte om lagen kommer att fånga några ryssar eller andra otäckingar.. (notera gärna ironin)

Sist förklarar Emma att signalspaning är ungefär samma sak som trafikövervakning. Att det faktum att några av mina mail med stor säkerhet kommer att läsas av FRA-medarbetare (därför att jag är vänsterpartist, kritisk mot FRA-lagen, ibland mailar med personer som befinner sig i bland annat Mellanöstern och där ibland diskuterar så otäcka saker som Israels ockupation av Palestina) är ungefär samma sak som att jag blir stoppad för att genomföra nyketerhetskontroll. Hon menar att FRA:s kränkning av mitt privatliv är att jämföra med att jag är nykter när jag blåser i alkomätaren. Metaforer är en kristen, biblisk konstart. Men talangen för metaforer tycks ha gått Emma helt förbi. Det går inte att jämföra trafikövervakning av bilar med att FRA-tjänstemän läser mina privata brev. Jag tror faktiskt inte att Emma vill att jag läser all hennes privata post, även om jag lovar henna att inte berätta för någon vad jag läst.

Som slutkläm berömmer Emma sig och KD med att de varit noga med att införa kontrollmekanismer i lagen, så att riskerna för att min och andras personliga integritet kränks minimeras. Och det är här det VERKLIGEN visar sig att hon och KD inte fattat någonting. Det räcker med att någon läser mina mail för att kränkningen ska vara ett faktum. Att det i efterhand kontrolleras om det är OK att SPARA mailet eller inte är irrelevant. Att en person av kött och blod, som inte är mottagare av ett brev ändå läser det är en kränkning. Sen spelar det ingen roll att det inrättas kontrollorgan som kontrollerar vilka mail FRA sparar. Emma påstår för övrigt helt felaktigt att FRA saknar KAPACITET att spara mail som de inte borde spara. Ett sådant påstående vittnar om att hon inte förstått ett dyft av den tekniska utrustning som FRA både kan inneha och innehar.

Emma säger också att det är viktigt att inte blanda ihop FRA-lagen med buggning. Ja, det är viktigt. Buggning riktar sig i allmänhet mot en eller ett antal individer, mot vilka det finns brottsmisstanke. Inte mot ALLA individer, utan brottsmisstanke.

Sammanfattningsvis: Emma Henriksson försvarar i sitt svar till mail en lag vars innehåll hon nog inte riktigt förstår. En lag som ger FRA (vars teknik hon verkligen inte förstår) möjligheter hon inte förmår överblicka och förstå omfattningen av.

Emmas svar:
--

Hej och tack för ditt brev!

På grund av det mediala fokus som varit kring FRA-frågan i kombination med uppmaningar om att kontakta oss riksdagsledamöter för att lämna synpunkter så fylls min inkorg för närvarande i ett ännu högre tempo än normalt vilket gör att jag inte hinner formulera särskilda svar till var och en vilket jag beklagar. Ett antal av de brev jag får är egenhändigt formulerade och innehåller personliga frågor och funderingar kring lagen, dem uppskattar jag. Den absolut övervägande majoriteten av breven är dock prefabricerade och skickas via sändfunktion på ett antal protesthemsidor. Ytterligare ett antal innehåller enbart oförskämdheter, påhopp och hot mot mig som person och mina anhöriga, den brist på respekt dessa visar är beklaglig.Jag läser alla dessa brev och tar del av alla synpunkter men det är inte möjligt att personligt hinna bemöta vart och ett varför jag har ställt samman mina svar på de vanligaste frågorna och missförstånden.

Jag har full förståelse för den oro som uttrycks för att utvidgningen av de signaler som får tas in av Försvarets radioanstalt ska leda till oönskade konsekvenser som kränker människors integritet. Den grundläggande frågan för huruvida lagen behövs eller inte handlar enligt mitt sätt att se det om två saker. För det första; finns det i huvudtaget sådana hot mot rikets säkerhet som gör det befogat att vi försöker skydda oss och för det andra, är signalspaning som metod ett verktyg  som i så fall kan bidra till det skyddet.

Många som är motståndare till lagen är tveksamma till om hoten finns. Då är det självklart naturligt att vara emot att vi på detta eller andra sätt försöker skydda oss. Jag för min del har en annan bild av situationen. Även om vi inte dagligdags möts av uppenbara terroristhandlingar så vet vi att hotbilden i världen finns och ständigt förändras. På samma sätt som jag vet att risken är liten att jag krockar när jag åker till matbutiken men ändå använder bilbältet för att vara bättre skyddad om det skulle visa sig att jag ex får möte med en trafikdåre. Bilbältet är i den situationen en acceptabel inskränkning på rörelsefriheten och den står i proportion med dels risken och dels konsekvenserna om olyckan skulle vara framme.

Andra som liksom jag anser att det finns en hotbild är ändå tveksamma till lagen eftersom de inte tror att signalspaning är ett effektivt verktyg. Problemet med att argumentera för att det är det är att metoden inte fullt ut kan avslöjas eftersom det i sig skulle göra metoden mindre användbar. Jag som enskild ledamot som inte sitter i berört utskott har inte mer information än vad som finns offentligt att tillgå men utifrån bedömning av den information jag fått och de källor varifrån den kommer så förlitar jag mig på att metoden har varit och kommer att vara effektiv även fortsättningsvis. Tyvärr förekommer i den information som har spridits ett stort antal felaktiga påståenden om metoderna som används, förmågan att läsa även krypterad information och hur utsorteringsprocessen går till.

Även om man liksom jag har kommit fram till att hotbilden finns och är av tillräckligt allvarlig karaktär för att vi ska försöka hitta metoder för att skydda oss och dessutom att signalspaning i kabel är ett lämpligt verktyg för detta så finns det tveksamheter kvar. Till skillnad från i jämförelsen med bilbältet där inskränkningen som uppstår är begränsad så finns det svåra integritetsaspekter med att använda signalspaning. Kränkningen det innebär i sig att kommunikationen genomgår ett filter i de fall det inte sorteras ut är enligt min bedömning av mindre omfattning och kan jämföras med integritetskränkningen av att i laglig hastighet och utan att bli fotograferad passera en fartkamera som automatutlöser vid hastighetsöverträdelse. Den kommunikation som faktiskt faller ut som tänkbart intressant och därmed granskas manuellt men visar sig vara ointressant och därmed raderas är mer problematisk eftersom det här finns risk för att den information som då hanteras av annan den var avsedd för kan komma att spridas. Detta går att jämföra med en poliskontroll där förarna stoppas för att få blåsa i en trafiknykterhetskontroll. Eftersom poliskonstapeln kunnat se vem som befunnit sig var även om föraren är nykter så är det en information som kan missbrukas och spridas. Även den informationen, om än att den är begränsad, skulle i fel händer kunna innebära skada. Något egentligt skydd mot detta finns inte. Vi är helt enkelt tvungna att förlita oss på att poliserna dels inte har intresse av att sprida informationen och dels undviker att göra det eftersom de om det skulle bli känt riskerar åtal och att förlora sitt arbete. Vid signalspaning kan den information som trots att den är av ointressant karaktär för spaningssyftet vara av känslig natur, privat eller affärsmässigt.

 Därför finns all anledning att vidta så rigorösa säkerhetsåtgärder som bara är möjligt och Kristdemokraterna har varit noga med att signalspaningen ska utformas så att risken för att informationen missbrukas eller hamnar i orätta händer minimeras. Det handlar bland annat om att tydliga kontrollmekanismer och funktioner skapas för att garantera enskilda individers integritet. Varje uppdrag ska prövas av en särskild och fristående nämnd innan spaningen inleds. Det kommer att finnas insyn och kontroll under pågående spaningsprocess och efteråt, det insynsråd som står för detta ska ledas av en domare. Ett integritetsskyddsråd inrättas för att bevaka hur lagen används och regeringen ska årligen återkomma med en redovisning till riksdagen om signalspaningen. Dessutom är en särskild kontrollstation uppsatt till 2011 för att stämma av hur lagen har fungerat utifrån ett integritetsperspektiv.

Syftet med lagen är att reglera signalspaning gentemot internationell trafik, dvs den data- och teletrafik som berörs är enbart den som passerar landets gräns. Sådan trafik som av tekniska skäl passerar gränsen ska inte vara föremål för analys. Eftersom det av tekniska skäl kan vara svårt att separera sådan trafik riskerar den att trots detta samlas in. Om sådan trafik ändå fångas in i den första utsorteringen måste den enligt lagen direkt raderas eftersom den inte får utgöra underlag för FRAs granskning. Det finns alltså varken laglig rätt eller kapacitet att lagra någon sådan kommunikation.

Ett stort antal brevskrivare blandar ihop det som omfattas av detta lagförslag med buggning. Det finns tydliga gränser mellan vad som omfattas av den signalspaning som FRA enligt detta lagförslag kan ges rätt att bedriva och polisiär verksamhet som polisen och säkerhetspolisen ansvarar för.

Min slutsats är att de risker och nackdelar som finns har hanterats på ett väl avvägt sätt och att fördelarna och behovet av denna lagstiftning gör att den är befogad.

Vänliga hälsningar,
Emma Henriksson

Intressant?
Andra bloggar om FRA, Kristdemokraterna, Emma Henriksson

Skön morgon

Jag vaknade 06:00 av väckarklockan, och kände fortfarande lite träningsvärk efter en åtta-kilometers-runda i onsdags - den första "riktiga" rundan utan knä-smärta på LÄNGE. Jag drack lite vatten, läste Flamman och gav mig sedan ut på en löptur. Sex kilometer. Första tre gick i sexminutersfart (sex minuter per kilometer). Sen kände jag mig varm nog för att testa lite fartökningar. Andra halvan således lite snabbare - 5:30-fart ungefär. Ett bra pass, utan att ta ut mig alltför mycket helt enkelt. Och ingen knäsmärta idag heller! 

Nu känns det riktigt skönt, löpningen är igång igen, och jag siktar på att springa Riks 70-loppet i september.

Freja hade just vaknat när jag kom in, så hon ligger på golvet nedanför mig och leker med en strumpa, E fick somna om.

Jag läser lite nyheter, och ser att det nu åtminstone finns ett påstått stöd för Vänsterpartiets kommande motion att avskaffa FRA-lagen.

Senare idag kommer några från föräldragruppen och käkar lunch. De hade tänkt titta på när vi målar, men vi är redan färdiga med garaget, och väntar med huset till i augusti, så det blir en latmaskdag. Det är ju trots allt sol just nu, och helgen hörde jag att Gud tänkt ägna åt att regna på oss.

Semestertider alltså. Med LITE inslag av politik, men mest en tid att få bara vara, umgås och ha det oförskämt skönt.

Intressant?
Andra bloggar om FRA, löpning, Folkpartiet, Vänsterpartiet, Semester

Monday, July 14, 2008

Så dags nu..

Fyra riksdagsledamöter och tre före detta partiledare för Folkpartiet skriver idag på DN Debatt att regeringen måste backa om FRA-lagen.

De fyra riksdagsledamöterna är Birgitta Ohlsson, som avstod vid omröstningen om FRA-lagen, Camilla Lindberg som röstade nej, Cecilia Wikström som påpassligt var frånvarande och Maria Lundqvist Brömster röstade Ja.

Av de fyra FP-riksdagsledamöter som idag säger att REGERINGEN måste stoppa lagen var det alltså bara EN som själv försökte stoppa lagen. Övriga tre har först medverkat till att lagen ska stiftas, för att nu i efterhand gnälla om att REGERINGEN måste ta medborgarnas oro på allvar. Vad sägs om att stå upp för era åsikter själva, hycklare?

Friday, July 11, 2008

Svar från riksdagen: Lennart Pettersson (c)

Lennart Pettersson är en av de fem riksdagsledamöter som svarat på mina frågor om FRA-lagen.

Han skriver såhär:

Hej!

Tack för ditt mail. Jag känner respekt för att du inte tycker att den nuvarande utformningen av FRA-lagen är bra även om vi inte riktigt vet vilka kompletteringar och förbättringar som kommer till hösten. 

Spaning har alltid förekommit och hela tiden anpassats till teknikutvecklingen från forntidens fysiska spejare och spanare till dagens tekniker.

Jag tror tyvärr att detta är nödvändigt även om jag i det ideala samhället självfallet gärna hade sett att vi kunnat slippa det.

Vad är vi ute efter? Ja, det är ju inte invasionshot som är det mest aktuella just nu. Jag ser mer terrornätverk, internationella kriminella organisationer inklusive mc-gängen och nazi-verksamhet, IT-sabotage och hackers som de stora hoten mot rikets säkerhet. Till det kan vi lägga hot mot svenska utlandsstyrkor. Om vi kan fånga signaler både via telefon och e-post bedömer jag att chanserna att upptäcka odemokratiska handlingar i ett tidigt skede ökar markant.

Däremot är jag den förste att erkänna att sådan spaning ska ske under stark demokratisk kontroll. Detta skärptes ju också i riksdagens beslut. Ingen får fortsätta spana på vare sig dig eller mig, efter att våra mail har uppmärksammats, utan att det finns ett beslut från en domstolsliknande nämnd.

Jag har några frågor till dig.
1. Är du helt emot signalspaning?
2. Om inte FRA får möjlighet att spana på e-post innebär det att det blir fritt fram för kriminella att använda denna kommunikationsform. Är detta rimligt?
3. Hur ska man kunna hitta kommunikation som är ett hot mot rikets säkerhet om man inte har möjlighet att kontrollera alla mail? Finns det andra sätt än att använda sökord?
4. Vad är ditt/dina alternativ?

Jag har svarat Lennart personligen, och nu även via bloggen:

Hej Lennart,

Tack för ditt svar. Du är blott den femte av 177 riksdagsledamöter från alliansen att svara. Jag vet att antalet mail till er som röstade ja, avstod eller kvittade ut er från omröstningen har varit större extremt, men jag tycker ändå att alla personligt skrivna och skickade e-brev ska besvaras. Du har gjort det, och det hedrar dig.

Du ställer i ditt svar ett antal frågor:

1) Är du helt emot signalspaning?
Det beror på hur du definierar signalspaning. Jag är helt emot att utan brottsmisstanke mot någon särskild person fånga in och möjligen till och med läsa den personens E-post-kommunikation. Däremot är jag inte emot att polis och säkerhetstjänst tillåts avlyssna både telefon- och e-post-kommunikation, men då ska som sagt brottsmisstanke föreligga.

2) Om inte FRA får möjlighet att spana på e-post innebär det att det blir fritt fram för kriminella att använda denna kommunikationsform. Är det rimligt?
Nej, som jag skriver som svar på förra frågan - avlyssning av brottsmisstänkta ska alltid vara en möjlighet. Slumpmässig avlyssning är en helt annan sak, och inte bara riskerar att kränka, utan garanterar att kränka icke-kriminella medborgares privatliv.

3) Hur ska man kunna hitta kommunikation som är ett hot mot rikets säkerhet om man inte har möjlighet att kontrollera alla mial? Finns det andra sätt än att anvädna sökord?
Genom att kartlägga misstänkta och avlyssna deras kommunikation, så som man har gjort i alla tider när man spanat på brottsmisstänkta.

4) Vad är ditt/dina alternativ?
Mitt alternativ är att säkerhetstjänsten och polisen tillåts spana när brottsmisstanke föreligger.

Slutligen: Rätten till att privat kunna meddela sig till vänner, bekanta och andra, och vara säker på att staten inte tjuvläser är en grundläggande demokratisk princip. Demokratin kan aldrig varken försvaras eller förstärkas genom att den helt eller delvis avskaffas. Det finns möjligen rent spaningsmässiga fördelar för underrättelsetjänsten i och med FRA-lagen, men nackdelarna är så många och stora att det är OTROLIGT märkligt att en förment liberal regering och riksdagsmajoritet kan rösta igenom lagen.

Thursday, July 10, 2008

Svar från Riksdagen: Carl B Hamilton (fp)

Även Carl B Hamilton (fp) har svarat på mitt mail om FRA-lagen. Han är nummer 4 av 177 som svarat. Eller svarat.. Det har han egentligen inte gjort. Han har skrivit ner en mängd ganska irrelevanta argument för FRA-lagen, som att det skulle blivit regeringskris om inte lagen röstats igenom, och att andra länder inte har lagstiftning kring signalspaning. Ingenting som svarar på mina frågor om integritetsskydd.

Mitt "favorit"-stycke i hans svar är det när han spekulerar i opinionsläget kring FRA-lagen. Det är ju ganska irrelevant om regeringen lyckats få majoritet för sitt förslag eller inte - faktum kvarstår att lagen ger FRA rätt att avlyssna privat trafik utan brottsmisstanke, och Carl B Hamilton pratar om liberala principer!

Carl B Hamiltons svar nedan.
--

Jag har behandlat FRA-frågan i fyra nyhetsbrev, inklusive detta. Det första behandlade förslagets innehåll, det andra de väsentliga tillägg som gjordes för att förbättra förslaget och det tredje handlade om motiven och hoten, samt var en reflexion över processen.

Jag har även fått ca 30000 epostmeddelanden, med uppenbara följder.

Alla nyhetsbreven ska du kunna läsa på min fp-webbsida: http://www.folkpartiet.se/FPTemplates/ListPage____75639.aspx

Man kan notera att skydd av medborgare är en inte bara är en legitim liberal verksamhet, utan enligt min mening en skyldighet för varje ledamot av riksdagen. Och då gäller det inte bara skyddet mot staten utan även mot statens och medborgarnas (inklusive soldater i tjänst utomlands särskilt t ex Kosovo) motståndare.

Några som skriver till mig tycks utgå från, som en självklarhet, att en folkmajoritet är emot FRA-lagen därför att ledarsidor, bloggare, vänner och bekanta m fl är emot. Men är det sant? Argumenten för FRA-lagen är förvisso uselt presenterade av regeringssidan. Vet vi att det ändå finns en folkmajoritet, en tillförlitlig opinionsmätare, eller ett resultat av en opinionsbildning efter det att alla argument lagts fram? Nej.

En annan aspekt som inte begrundas alls är den hårda kritik som Alliansregeringen hade fått utstå om FRA-förslaget, trots betydande modifieringar, röstats ned. Regeringen hade kritiserats för oförmåga att leda landet, att inte vara regeringsfähig och istället splittrad. Vad hade inte oppositionen och FRA-kritiska ledarskribenter sagt om någon vecka eller två i regeringsfrågan?

Nu kommer frågan upp igen i höst i riksdagen efter initiativ till förbättringar från riksdagsgrupperna, särskilt fp:s skulle jag säga. Det om något är väl både ett lyssnande och ett sammanhållande ledarskap från de fyra allianspartiledarnas sida.

Sverige jämförs i många epostmeddelanden med andra länder, och det påstås att Sveriges lagstiftning på detta område är mera ingripande än i stort sett alla andra länders. Sant? Knappast, därför i andra länder finnas ofta ingen lagstiftning alls och inget jämförbart att förhålla sig till när det gäller mer/mindre ingripande. Eller så är regelverket hemligt för medborgarna, men inte för insynsorgan bestående av företrädare för parlamentet. Är det någon som på allvar tror att t ex Finland, Frankrike, Polen eller de baltiska staterna skulle ha ett mindre ingripande förfaringssätt när det gäller skydd med hjälp av signalspaning? De som p.g.a. FRA-beslutet ska flytta servrar till andra länder, till vilka länder ska man flytta för att undgå länders signalspaning? Alltså: Andra länder talar mindre om signalspaning, men det innebär inte att deras hantering skulle kunna vara mindre ingripande än i Sverige, men däremot mera dold, hemlig och utan t ex parlamentarisk insyn.

Andra hävdar att FRA-lagen "skapar terrorism", att terrorism endast kan bekämpas med "rättvis fördelningspolitik", att krig och hot är "något vi växt ifrån", mm. Det finns många olika hållningar representerade hos dem som är emot.

Många borgerliga sympatisörer är kritiska till den förda försvarspolitiken och till den flegmatiska inställningen till den auktoritära utvecklingen av Rysslands statsskick (jag skriver inte demokrati). Inte minst offentligt har vi kunnat se, höra och läsa enligt min mening ofta högst berättigad borgerlig kritik som går ut på att större hänsyn bör tas i svensk försvars- och utrikespolitik till utvecklingen i Ryssland, och till det successivt växande hotet därifrån. Den oron förträngs eller glöms dock helt bort av vad jag vill kalla politikens lättmatroser när FRA-frågan diskuteras. Oron för Rysslands långsiktiga avsikter, och -- dessutom -- för våra soldaters säkerhet utomlands kan dock inte frikopplas från motiven för signalspaning. Se äve Svd 9/7: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1444077.svd och http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1444079.svd

En annan typ av invändning är följande: "FRA har fört er bakom ljuset", "FRA är enbart intresserad av sin egen fortlevnad", "FRA kan ändå inte arbeta framgångsrikt" och påstående om kryptering och it-teknik med innebörden att FRA antingen är inkompetent eller så ljuger man om sitt tilltänkta arbete. Mot denna invändning finns inget skydd eftersom regering och riksdag måste kunna lite på sina underlydande myndigheter vare sig det nu är Länsstyrelser, Socialstyrelsen, SCB, Jordbruksverket eller Finansinspektionen. Landet kan inte styras om myndigheter ljuger för regering och riksdag. Vi som sitter i riksdagen eller regeringen måste lita på att de agerar korrekt. När myndigheter kommer till olika resultat i remissrundor o dyl. kan inte regering och riksdag därmed upphöra med att styra landet och sluta fatta beslut utan måste so oder so gå vidare med ytterligare undersökningar, vara observant på gamla revirstrider, väga olika utsagor mot varandra, och fatta beslut.

En möjlighet som jag rekommenderar är att läsa om det reviderade förslaget och debatten och länkar därtill.

http://www.riksdagen.se/webbnav/?nid=3322&doktyp=bet&rm=2007/08&bet=FöU15&dok_id=GV01FöU15

Wednesday, July 09, 2008

Falskspel om FRA

Sossarna och Miljöpartiet gjorde igår ett gemensamt utspel, där de lovar att riva upp FRA-lagen. Men lite närmare granskning visar att de i själva verket bara lovar att göra om FRA-lagen.

Lars Ohly kommenterar med att sossarna spelar dubbelspel genom att först kontakta Regeringen för förhandlingar och när de får nobben göra ett utspel där de låtsas vara helt emot lagen:

Socialdemokraterna har också tagit kontakt med regeringen för att kompromissa om FRA, men fått nobben. Det luktar dubbelspel lång väg, säger Lars Ohly.

Alice Åström (v) - den person som förtjänar mest beröm för hur hon konsekvent agerat mot FRA-lagen sedan den först kom på tal - kommenterar tillsammans med Piratpartiets Rick Falkvinge:

- Miljöpartiet sviker med detta den medborgarrättsliga linje som man tidigare drivit, säger Rick Falkvinge, ledare för Piratpartiet. Maria Wetterstrand, miljöpartiets språkrör, sade på en manifestation i torsdags att det var ett absolut krav för ett framtida regeringssamarbete, att FRA:s allmänna avlyssning inte ska förekomma. Nu har mp svikit den linjen och kan tänka sig en avlyssning av svenska folket, bara det går igenom en utredning först. Så slåss man inte för medborgarrätt. Det gick tydligen väldigt lätt att kompromissa med de ideal man presenterat som absoluta.

Socialdemokraterna har varit väldigt tydliga med att man har varit beredd att göra upp med det borgerliga blocket i den här frågan, säger Alice Åström, förste vice ordförande för Vänsterpartiet. S vill ha FRA-lagens allmänna avlyssning av medborgarna, men med några kosmetiska förändringar som inte ändrar något i sak. [..] Detta utspel med miljöpartiet ser bara ut som cyniskt dubbelspel från socialdemokraternas sida.

[..]

- Vi kommer i höst att lägga en motion om att sätta stopp för FRA:s massavlyssning, innan den har börjat, säger Alice Åström (v). Alla riksdagsledamöter som tror på riktig medborgarrätt får då en andra chans att säga ett enkelt nej till den allmänna avlyssning som ligger föreslagen, i stället för att göra kosmetiska förändringar som inte ändrar kränkningen i sak.

Media: Expressen, DN, SvD, Aftonbladet
Vänsterpartiet: Lars Ohly, Alice Åström och Rick Falkvinge
Bloggar: Vivenius, Vivenius2, Ung Vänster, Olydia.se, Sic itur as astra, Underifrån, Lennart Andreasson, Kverulant.se, En blogg från vänster, Jinges web och fotoblogg, Rick Falkvinge

Intressant?
Andra bloggar om FRA, Lars Ohly, Alice Åström, Rick Falkvinge, Vänsterpartiet, Piratpartiet, Miljöpartiet, Socialdemokraterna, Mona Sahlin, Maria Wetterstrand, Almedalen

Tuesday, July 08, 2008

Svar från Riksdagen: Jan Ericson (m)

Jan Ericson svarar på mitt mail om FRA. Han hänvisar till sin hemsida, där han samlat ganska mycket om FRA. Hemsidan visar att Jan iallafall tar medborgarinformationen på hyfsat stort allvar.

Men Jan svarar egentligen inte på frågan om hur min personliga integritet ska garanteras, hur han kan garantera att min privata korrespondens förblir privat. Han argumenterar för varför signalspaning behövs (duh! Det har jag väl inte sagt emot?), men han ignorerar det väsentliga - nämligen att det är människor av kött och blod som utgör alla de kontrollinstanser han redogör för.

Jan återkommer gång på gång till att FRA ska förstöra information som de råkat samla in trots att det inte är meningen. Dels är jag inte alls särskilt säker på att så alltid kommer att ske - information kommer att (av misstag eller inte) sparas trots att så inte är tillåtet. Men vad värre är: De FRA-anställda som läst eller lyssnat på mina och andras privata konversationer kan inte förstöra informationen, eftersom den finns lagrad i deras hjärnor.

Det är så fruktansvärt naivt att tro att just de anställda vid FRA ska visa ett oändligt stort omdöme och både själva glömma bort den privata information de samlat in, och låta bli att tipsa skvallerpressen om "snaskigheter" de snappat upp.

Jans hela mejlsvar nedan:
--

Hej!

Den senaste veckan har jag fått 34.392 mail om FRA-lagen, främst via Expressens mailkampanj. Du är en av dem som hört av sig.
Jag har som princip att alltid besvara alla mail, och helst på ett personligt sätt. Tyvärr är detta inte möjligt med denna gång, vilket
jag hoppas du har förståelse för. Jag vill ändå försöka ge ett svar till alla som hört av sig.

Jag har därför valt att samla alla mina blogginlägg om FRA och signalspaning på ett ställe på min hemsida. Där hittar du svar på de
flesta frågor jag fått, exempelvis:
* Varför Sverige behöver signalspaning
* Varför den nya lagen innebär större rättssäkerhet och bättre integritetsskydd än som det var tidigare
* Hur man tekniskt faktiskt kan undanta trafik mellan två personer boende i Sverige från signalspaning
* Hur man kan garantera meddelarskyddet i den svenska grundlagen
* Hur signalspaning bedrivs i andra länder, och varför Sverige inte alls är unikt
* Varför jag röstade JA till FRA-lagen
 och en massa annat.

Min blogg har uppmärksammats av media för att jag som en av få riksdagsledamöter försökt förklara FRA-lagen och min
inställning till denna, och avvägningen mellan integritetsskydd och behovet av underrättelseverksamhet. Jag har också
med detta mail svarat alla de över 35.000 personer som hört av sig före och efter riksdagsbeslutet.

Jag ber dig att ta en titt på min hemsida med blogg, och läsa det jag skrivit om frågan. Kanske får du ny information som tidigare
inte varit känd, kanske kan jag få dig att fundera en gång till över om FRA-lagen verkligen är det hot mot integriteten som vissa
tyvärr anser. Och har du kommentarer är det bara att höra av sig, och vet du andra som har frågor eller synpunkter så tipsa dem gärna!

Bloggadressen är: http://www.ericsoniubbhult.se


Med vänlig hälsning

Jan Ericson
riksdagsledamot (m)

Intressant?
Andra bloggar om FRA, Jan Ericson, Moderaterna

Svar från Riksdagen: Eva Selin Lindgren (c)

Eva Selin Lindgren från Centerpartiet svarar på mitt mail om FRA att hon var i Kroatien på konferens, och därför inte deltog i omröstningen. Inte ett ord för att förklara hur min integritet enligt hennes mening ska skyddas. Det är lite fegt att kvitta ut sig, och sedan inte ta ansvar för omröstningens resultat.

Det enda som kan liknas ett svar är att hon raljerar över att jag liknar FRA-lagen vid sovjetkommunismens säkerhetstjänster när andra liknar den vid USA: "Alla tolkar in vad som helst på sitt eget sätt".

Huh? Nej, alla tolkar inte in vad som helst. Jag skrev i mitt mail till Eva att hon bidragit till att ge FRA befogenheter som får de sovjetkommunistiska säkerhetstjänsternas kontrollmöjligheter att blekna. Det är ingen tolkning, utan en ganska objektiv jämförelse mellan de möjligheter KGB hade och de möjligheter FRA nu får att avlyssna hela befolkningen.

Jämförelsen med USA har inte jag gjort, men den är naturligtvis också relevant. I USA har sedan 11 september 2001 en rad inskränkningar i den personliga integriteten gjorts, med hänvisning till "terrorism". Sverige har följt efter, och går på så sätt i USAs ledband. Paradoxen är ju att ju mer vi tillmötesgår USA, desto mer liknar vårt samhälle Sovjet.

Här är iallafall hennes svar:
--

Hej!

Tack för ditt mail, men jag röstade inte alls eftersom jag var på en sedan ett år inplanerad röntgenkonferens i Kroatien. Men det är intressant att vissa varnar för ett kommunistsamhälle (Ryssland, China, Zimbabwe, Cuba m fl) och andra för ett som liknar USA. Alla tolkar in vad som helst på sitt eget sätt.

Vänliga hälsningar
Eva

Intressant?
Andra bloggar om FRA, Eva Selin Lindgren, Centerpartiet

Monday, July 07, 2008

Svar från Riksdagen: Lars Elinderson (m)

Först ut att svara på mitt mail till riksdagsledamöterna som röstat Ja till FRA-lagen är moderaten Lars Elinderson (www.elinderson.moderat.se).

Lars argumentation bygger på att det är OK att tillåta FRA avlyssna vad de känner nödvändigt eftersom det är officiellt att de gör det. Visst finns en poäng i att det är bättre att vi vet om vad FRA kan och får göra än om deras avlyssning är en del av HELT hemligstämplad verksamhet (verksamheten är fortfarande till största delen hemligstämplad, jag får inte veta om FRA läser mina mail).

Jag tycker personligen att det vore bättre om FRA, eller ännu hellre SÄPO och Polisen, tilläts läsa mina mail OM jag misstänks för brott. Lars slutkläm förtjänar att uppmärksammas särskilt:

Den fråga som ställs i debatten är: Vill du att myndighetspersoner ska ha rätt att läsa dina e-mail och avlyssna din telefon?  Svaret på den frågan är självklart Nej!

 

Frågan kan istället formuleras så här: Vill du tillåta försvaret eller polisen att avlyssna telefoner och läsa e-mail för att värna rikets säkerhet eller i sin jakt på terrorister, narkotikasmugglare, bankrånare och våldsmän även om det innebär en risk för att dina egna e-mail eller telefonsamtal kan bli lästa eller avlyssnade?  På den frågan tror jag att de allra flesta skulle svara Ja!

Nu kan jag ju inte hålla med Lars om det, och det är här vi som är MOT FRA-lagen skiljer oss från dem som är FÖR FRA-lagen. Jag vill inte tillåta godtycklig massavlyssning, även om syftet är vällovligt, eftersom det är människor som ska se till att min integritet skyddas, och människor är inte ofelbara. Jag fick inget svar från Lars om hur min integritet ska skyddas, utan bara en förklaring till varför Lars tycker att det är ok att min integritet INTE skyddas.

Men tack iallafall för svaret Lars.

Lars svar i sin helhet nedan, det finns även här.

--

Hej Magnus,

Jag och mina kollegor i Riksdagen har fått hundratals mail inför och efter riksdagens beslut att anta den nya lagen om signalspaning. Tyvärr har det inte varit möjligt att svara alla personligen, men i mån av tid har jag försökt motivera mitt ställningstagande – i första hand till det fåtal personer som framfört seriösa argument och inte första hand skrivit för att uttrycka sin frustration eller känner ett behov av att smäda eller idiotförklara oss som har en annan uppfattning i frågan. Detta mail är en sammanfattning av ett antal olika mailsvar jag skickat. Det är därför långt, men jag hoppas att du är tilltäckligt intresserad av min uppfattning för att läsa det,

Jag förstår att många har reagerat på den ensidiga och i hög grad missvisande information om lagen som spridits via bloggar, mail, hemsidor och media. Vissa mail ger intrycket av att FRA-frågan har blivit ett forum för många att bekämpa sina egna, påhittade väderkvarnar. Om hälften av vad som sagts i dessa sammanhang vore sant, skulle säkerligen de flesta riksdagsledamöter ha röstat mot förslaget – om det över huvud taget nått riksdagens bord.

När man har följt det här ärendet i mer än tio år, känns det frustrerande att uppleva så många - medvetna eller omedvetna - misstolkningar av vad lagen syftar till, och vad den innebär. Lagen har varit föremål för flera remissbehandlingar, och har prövats av Lagrådet, som består av några av landets främsta jurister. Invändningarna mot förslaget har i första hand gällt tekniska och juridiska lösningar av problem på ett antal av de områden lagen reglerar - inte invändningar mot signalspaning i sig.  Framför allt är det integritetsfrågan och rättssäkerhetsaspekterna som intresserat mig.

Sverige har, liksom de flesta andra länder, bedrivit signalspaning sedan slutet av trettiotalet/början av fyrtiotalet. Fram till nu har den enbart omfattat radio- och radiolänk-trafik. Påståendet att FRA tidigare bedrivit olaglig signalspaning måste bygga på ett missförstånd. FRA har alltid haft laglig rätt att signalspana i etern. Beslutet för två veckor sedan innebär att signalspaning i framtiden får bedrivas oavsett vilken teknik som används för kommunikationen, dvs även kommunikation över internet. Av debatten får man intrycket av att Sverige är unikt i detta hänseende. Det är inte sant!

Signalspaning bedrivs i de flesta länder som en del av den sekretessbelagda militära säkerhetstjänstens verksamhet. Så har det också varit i Sverige tidigare. Det innebär att verksamheten inte är offentlig utan att den regleras av den militära säkerhetstjänstens regler (i vissa länder är sekretessen så stark att inte ens hela parlamentet känner till alla delar). Den nya lagen innebär att vi i Sverige "lyfter fram" verksamheten i dagsljuset, samtidigt som vi gör den teknikneutral.

Det är därför helt sant, som sägs i bland annat SvD på midsommaraftonen, att Sverige genom den nya lagen kommer att ha den mest omfattande "officiella" signalspaningen i världen. Vad tidningen däremot inte informerat om, är att Sverige är ett av de få länder som har en civil organisation för signalspaning. I de flesta andra länder sker verksamheten inom ramen för den militära säkerhetstjänsten, och är därmed sekretessbelagd.

Signalspaning innebär inte "avlyssning" av telefonsamtal, fax eller andra radiomeddelanden. Avlyssning (avläsning) av enskilda samtal, fax, mail eller andra meddelanden får enbart utföras av polis eller civil säkerhetstjänst efter särskilda beslut, och kan bara bli aktuell om signalspaningen skulle motivera detta. Signalspaning syftar istället till att finna mönster i trafiken, som kan tyda på t ex förberedelser av aktiviteter som vi (Sverige) behöver skydda oss mot. Genom tekniskt avancerade metoder kan man samtidigt finna meddelande som innehåller särskilda sökord eller annan viktig information.

Om FRA till exempel kan avläsa en massiv ökning av tele- eller internettrafiken mellan Sverige och ett annat land i samband med att Sveriges statsminister skall göra ett statsbesök där, kan man med hjälp av ett stort antal olika variabler söka efter mönster i denna trafik, för att utröna om den är en del i förberedelser av aktiviteter riktade mot Sverige i samband med besöket. I denna spaning kan man besluta att "avlyssna" enskilda samtal eller mail som innehåller sökord eller annan information som motiverar detta. Det är således inte i första hand innehållet i trafiken som spaningen är riktad mot, utan framför allt förändringar i trafikmönster etcetera. På motsvarande sätt studeras mönster i kommunikationerna i samband med utländska besök i Sverige.

Frågan om det går att undgå signalspaning genom krypterade meddelanden är relevant, och svaret är inte självklart. För det första är möjligheten att dechiffrera kodade eller krypterade meddelanden en viktig del av all signalspaning. Det gäller såväl radiotrafik (som inte bara omfattar telefonsamtal eller fax, utan också olika form av krypterade signaler) som trafik i länk. FRA är världsledande när det gäller dechiffreringsteknik. Men det är inte alltid nödvändigt att kunna läsa eller avlyssna meddelanden för att få information som är viktig. Även krypterade meddelande kan avslöja trafikmönster eller ge annan information som är viktiga ur säkerhetssynpunkt. Ibland kan det vara tillräckligt att känna till vem som är avsändare och vem/vilka som är mottagare av ett meddelande för att spaningen skall vara till nytta.

UD är den största beställaren av sådan spaning från FRA. Det kan omfatta exempel som de jag nämnt ovan, men också åtgärder för att skydda svenska beskickningar i andra länder, andra länders beskickningar i Sverige, svenska företag och svensk personal i utlandstjänst - till exempel svenska biståndsarbetare i oroliga delar av världen. Och naturligtvis i samband med svenska, militära fredsbevarande uppgifter utomlands.

Uppdraget kan aktualiseras av enskilda händelser i Sverige eller omvärlden, eller av en allmän säkerhetsbedömning av det föremål eller de personer som skall skyddas. Hur den konkreta risk- eller säkerhetsbedömningen ser ut i varje enskild situation är svårt för utomstående att avgöra. Det är bland annat därför flera olika utomstående expertorgan inrättas för att garantera att FRAs bedömningar inte medför att man överskrider lagens krav på integritetsskydd. Genom ett särskilt regelverk omgärdas möjligheten att ”beställa” spaning av strikta begränsningar. Och särskilda organ med hög juridisk kompetens skall granska att verksamheten sker inom ramen för vad lagen tillåter.

Jag tycker inte att man kan likställa signalspaning med att sprätta upp och läsa enskilda brev. Om den nya lagen om signalspaning skulle innebära en oreserverad rätt att läsa alla elektroniska meddelanden, skulle det finnas en viss parallell, men så är inte lagen utformad. Jag skulle naturligtvis inte heller ställa mig bakom ett eventuellt förslag till en sådan lagstiftning om någon skulle komma på idén att lägga ett sådant förslag.

Jag anser däremot att en jämförelse med tullens verksamhet är relevant i sammanhanget. Tullen skall bevaka all trafik som passerar vår gräns. Syftet är att förhindra brott. Det sker manuellt eller med hjälp av tekniska hjälpmedel - bland annat bevakningskameror och röntgenutrustning som både genomlyser våra personliga bagage och skickade försändelser. Jag har inte förstått att detta uppfattas som så integritetskränkande att det inte kan tillåtas med hänsyn till syftet att förhindra bland annat smuggling. Tullen har också rätt att visitera personer som av en eller annan anledning kan misstänkas för att bryta mot införselregler eller andra lagar, och dessutom rätt att föra register över misstänkta. Denna visitering och registrering är naturligtvis integritetskränkande för de som drabbas, men anses inte av de flesta vara otillbörlig i sammanhanget.

För egen del har jag svårt att se kroppsvisitering som mindre kränkande än att få mina mail kontrollerad – i synnerhet när lagen innehåller tydliga kriterier för vad man får eftersöka, och dessutom i efterhand en utomstående kontroll av vad som de facto eftersökts – och samtidigt föreskriver att mina mail i måste raderas och mitt namn inte för förekomma i några register i de fall de inte innehåller information eller meddelanden som är brottsliga!

Enligt FRAs egna bedömningar kommer deras signalspaning att leda till att högst 1 promille av trafiken de facto kommer att avlyssnas/avläses som en följd i spaningen. Bara en bråkdel av dessa kommer att innehålla information som är relevant till det syfte den aktuella spaningen har. Ytterligare en del kan avslöja annan brottslig verksamhet. Dessa skall/kan överlämnas till polisen, medan övriga meddelanden skall raderas. Den nya lagen har tillförts regler för hur kontrollen av att detta sker också skall genomföras.

Redan idag sker signalspaning på svenska medborgare genom "inofficiell" spaning från andra länders militära säkerhetstjänst - men också från till exempel enskilda it-operatörer och företag som på kommersiella grunder spanar i kabelnätet. Hur omfattande denna är vet vi inte, eftersom den i huvudsak sker med skydd av olika länders sekretesskyddade militära underrättelseverksamhet eller skyddas av företagens affärsmässiga sekretessregler (företagen har naturligtvis inte rätt att avlyssna/läsa enskilda samtal/meddelanden, men verksamheten är inte föremål för den juridiska och integritetsmässiga kontroll som FRAs signalspaning kommer att vara). Sannolikt är denna "inofficiella signalspaning" mer omfattande än den "officiella" spaning som i framtiden kommer att bedrivas från Sverige (FRA).  

Polisens och den civila säkerhetstjänstens avlyssning kringgärdas av mer strikta regler i Sverige än vad som normalt gäller i andra länder. Det räcker med att se amerikanska, engelska eller tyska TV-deckare för att få en bild av hur begränsat integritetsskyddet mot direkt avlyssning är i dessa länder i förhållande till de regler som gäller i Sverige.

Ett genomgående tema i flera mail till oss är hur man "kan vara säker på att lagen inte bara är början på en massiv kartläggning av mig som privatperson". Det är också den frågan som intresserat mig mest. Garantin mot att utnyttja de tekniska möjligheterna i detta syfte är just lagstiftning - kombinerat med olika former för kontrollfunktioner som är inskrivna i beslutet. Samma sak gäller farhågorna för att den nya lagen skall innebära risker för att ett odemokratiskt parti skulle kunna använda sig av den för att kontrollera den politiska oppositionen. Tekniken i sig innehåller sådana risker, det är sant. Men ett av syftena med att lagreglera signalspaning är att skapa spärrar mot missbruk. Som jag ser det är riskerna mycket större i länder där verksamheten inte regleras av civil lagstiftning, utan sker i skydd av den militära säkerhetstjänstens sekretessbelagda verksamhet.

För mig är det inte kränkande för integriteten att det är teoretiskt möjligt att läsa ett enskilt brev eller mail eller lyssna på ett telefonsamtal, utan först om det faktiskt läses. Även om det är teoretiskt möjligt att "avlyssna" vart och ett av de miljontals meddelanden som sänds varje dag, är det i praktiken omöjligt.  Däremot är det naturligtvis mer sannolikt om meddelandet är krypterat, innehåller begrepp eller koder som lagts in som sökbegrepp eller visar andra mönster som gör att det finns skäl att misstänka hot mot landets säkerhet.

Personer som väljer att "krydda" sina utrikes mail med tänkbara sökbegrepp, koder eller krypterade meddelanden löper naturligtvis större risk att bli "avlyssnade". Sannolikheten att privata mail med privat innehåll skall avlyssnas är däremot mycket liten - "för att inte säga obefintlig" (citat från en analytiker inom FRA).

Man kan naturligtvis ha uppfattningen att svensk signalspaning över huvud taget inte är motiverad utifrån de hot Sverige eller svenska intressen möter idag. Jag delar inte den uppfattningen. Det gör inte heller sex av sju av partierna i riksdagen (med undantag för Miljöpartiet). Vi har ett ansvar att göra allt vi kan för att hindra att svenska medborgare och svenska intressen utsätts för allvarliga hot eller risker i Sverige och utomlands. Utmaningen är att göra detta på ett sätt som inte kränker medborgarnas integritet. Jag anser att den nya lagen är en bra avvägning i detta hänseende.

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har uttryckligt i sina reservationer sagt att man inte motsätter sig signalspaning i sig, men att man vill utreda frågan ytterligare. Socialdemokraterna vill istället för lagens generella regler ha ett system som motsvarar reglerna för avlyssning av brottsmisstänkta. Detta skulle medföra ett brott mot den grundläggande princip den nya lagen baseras på – nämligen att riktad spaning mot enskilda personer inte får bedrivas inom ramen för FRAs verksamhet. Att lägga in enskilda namn, personnummer, IP-adresser eller motsvarande som sökobjekt skulle, som jag ser det, vara ett väsentligt större ingrepp i den personliga integriteten än de regler som gäller enligt den nya lagen. Dessutom skulle en sådan lagstiftning förutsätta registrering av uppgifter, för att över huvud taget vara genomförbar.

För mig har den här debatten varit ytterligare ett bevis för att offentlighet innebär större krav på oss som fattar de politiska besluten. Det hade varit enklare att låta signalspaning också i Sverige omfattas av den militära säkerhetstjänstens sekretessbestämmelser - som i de flesta andra länder. Vi har istället valt att göra verksamheten - och kontrollmöjligheterna - offentliga. Jag ser det som ett styrkebesked för demokratin - inte tvärtom.

Samtidigt är det ett svaghetstecken för oss som politiker och för riksdagen som institution att vi så grovt misslyckats att informera om syftet och innehållet i den nya lagen. Men för mig kom det som en total överraskning att förslaget skulle kunna misstolkas i så hög grad som skett!

Den fråga som ställs i debatten är: Vill du att myndighetspersoner ska ha rätt att läsa dina e-mail och avlyssna din telefon?  Svaret på den frågan är självklart Nej!

Frågan kan istället formuleras så här: Vill du tillåta försvaret eller polisen att avlyssna telefoner och läsa e-mail för att värna rikets säkerhet eller i sin jakt på terrorister, narkotikasmugglare, bankrånare och våldsmän även om det innebär en risk för att dina egna e-mail eller telefonsamtal kan bli lästa eller avlyssnade? På den frågan tror jag att de allra flesta skulle svara Ja!

I kristider kräver medborgarna statens skydd. Syftet med denna lag är att kunna garantera detta skydd i händelse av kris eller vid olika hot mot vårt land eller mot enskilda medborgare. För mig är det obehagligt att se hur så många människor tvärtom upplever den som ett hot mot friheten. Att det blivit så har nog mer än en orsak!

Hälsningar
Lars Elinderson

 

Intressant?
Andra bloggar om FRA, Moderaterna, Lars Elinderson

Nu har jag mailat

Sent omsider har jag skickat ett e-postmeddelande till alla de som röstade Ja till FRA-lagen. Texten är kort och lyder:

Hej!

 

Du mottar det här e-post-meddelandet därför att du röstat Ja till att ge FRA befogenheter som i mina ögon får de sovjetkommunistiska säkerhetstjänsternas kontrollmöjligheter att blekna.

 

Eftersom företrädare för allianspartierna alltsedan ni röstade igenom förslaget försökt övertyga oss om att vår personliga integritet inte är i farozonen vill jag att Du förklarar för mig (systemutvecklare med tillräckligt stor kunskap om internets nätverkstopologi för att förstå hur ett E-postmeddelande distribueras) hur min personliga integritet skyddas. Hur kan Du garantera att mina privata e-post-konversationer även fortsättningsvis är privata?

 

Jag publicerar på min hemsida http://magnusahlkvist.bloggvanstern.se det här meddelandet, och jag kommer där att kommentera den respons jag får.

 

Hälsningar

///Magnus Ahlkvist, Enköping

Saturday, June 21, 2008

Maila Annie Johansson och Fredrick Fegerley?

Jag har läst en massa uppmaningar om att man ska maila riksdagsledamöter och berätta hur besviken man är på dem. Särskilt Fredrick Fegerley och Annie Johansson. Men jag är inte säker på att de bryr sig särskilt mycket om det. De har inte brytt sig om opinionen innan omröstningen, så varför skulle de bry sig efteråt?

Ett "kreativt" förslag fick jag på midsommarafton - sätt Annie och Fredrick som kopia-mottagare på all mailkorrespondens och sätt in "CC: fredrick.federley@riksdagen.se och annie.johansson@riksdagen.se - ni vill ju så gärna läsa vad jag skriver" i signaturen på mailen.

Men näe, jag struntar nog i att göra så. Det vore för synd om de stackars medborgare som faktiskt behöver få ett svar från Fredrick eller Annie på viktiga frågor, riktade personligen till någon av dem.

intressant?
Andra bloggar om Fredrick Federley, Annie Johansson, Centerpartiet, FRA, Avlyssning

Thursday, June 19, 2008

- I det här läget är jag nästan vänsterpartist

Ja, så var hemlig, militär, avlyssning utan brottsmisstanke tillåtet i Sverige. Jag är självklart stolt över Vänsterpartiets riksdagsgrupps idoga arbete, och självklart stolt över hela partiets kampanjande mot Lex Orwell. Men nu är det till slut så iallafall, att det socialdemokratiska förslaget att FRA ska tillåtas lyssna på min telefon, och läsa mina mail i förebyggande syfte genomförts av den borgerliga regeringen. Socialdemokraterna röstade nej i voteringen, men det är bara taktik, det här är Thomas Bodströms förslag från början.

En borgerlig ledamot vågade rösta Nej, Camilla Lindberg från Folkpartiet.

Det är bra att Camilla Lindberg röstade Nej. Men varför inte gå ut med det tidigare? Om man vill ha ett visst resultat i en omröstning så underlättare det om man driver lite kampan för sin linje. En säker nej-röst från Camilla hade möjligen kunnat stärka Ulrika Karlsson, Karl Sigfrid och Henrik von Sydow från moderaterna, Birgitta Ohlsson från Folkpartiet med flera att stå upp för vad de påstår sig tro på. Det är intressant att läsa hennes kommentar till Aftonbladet:

– I det här läget är jag nästan vänsterpartist. Jag tycker till exempel att Alice Åströms anföranden var helt fantastiska.

Det tycker jag också. Och det är ett litet erkännande att Vänsterpartiet varit så pass konsekventa försvarare av den personliga integriteten att Camilla Lindberg till och med väljer att sätta "Vänsterpartist" som benämning på någon som värnar personlig integritet.

Rick Falkvinge från Piratpartiet låtsas att Vänsterpartiet inte varit konsekventa, när han säger att Piratpartiet är sista utposten för privatliv. Rick Falkvinge VET att Vänsterpartiet konsekvent varit mot FRA-lagen, och att Vänsterpartiet, med framförallt Alice Åström som företrädare, är att tacka för den ettåriga bordläggningen som gjort att lagen inte genomfördes redan 2007. Söker du bundsförvanter för integriteten Rick, eller är du bara ute efter Fredrick Federleys jobb och lön?

Wednesday, June 18, 2008

Vi som möjliggör eller stjälper FRA-lagen: Henrik von Sydow (m)

Återremiss blev det alltså. Men snart kommer det tillbaka till Riksdagen igen för beslut.

Under tiden kan ju Henrik von Sydow (m) fundera ut vad han menade när han på sin hemsida skrev:

Vi kan helt enkelt inte utgå från att våra makthavare alltid är goda - så varför då sätta verktyg på plats som riskerar bli till grundskott mot enskilda människors grundläggande fri – och rättigheter?

Betyder det att Henrik vågar eller inte vågar använda sin ryggrad?

Tuesday, June 17, 2008

Vi som möjliggör eller stjälper FRA-lagen: Fredrick Federley (c) och Annie Johansson (c) igen

Jag kopplade upp mig på Riksdagens hemsida för att se Fredrick Federleys inlägg, för att se om han tänkte rösta med eller utan ryggrad. Det blev utan ryggrad, genom att begära återremiss, i syfte att kosmetiskt ändra förslaget, för att snabbt som ögat rösta ja till det. Annie Johansson vill också ha återremiss, av samma skäl. Jag såg inte hennes inlägg, och tänker inte kommentera det. Men Federleys inlägg såg jag, och hans krokodiltårar. Han tog till alla knep för att finna sympati, inte minst hulkande referat till mobilsamtal med Mamma.

Fredrick har deltagit i fulspelet, och kan nu låtsas som att han gjort något för att förbättra ett rättsvidrigt förslag. Fredrick vet naturligtvis att lagförslaget även efter återremissen kommer att vara rättsvidrigt och sovjetiskt. Men han prioriterar karriären inom Centerpartiet framför sin egen heder. Duktig politruk.

Annie har på samma sätt deltagit, och har spelat lika fult.

Fredrick verkar ha ingått bloggtystnad, men det går bra att ge en kommentar till hans senaste inlägg.

Annie Johansson ursäktar att hon inte tänker svara på mail och telefon. Hennes senaste inlägg finns här och är också öppet för uppmuntrande kommenterar.

Cecilia Wikström och Birgitta Ohlsson från Folkpartiet kommer faktiskt bättre ur det här, i och med att de inte har gråtit krokodiltårar inför omröstningen, utan hållt käft och lidit "i smyg" för att i sista stund deklarera att de inte kan stödja lagförslaget. Fredrick och Annie har istället spelat ett martyrspel, allt i syfte att skaffa sig mer popularitet.

Vi som möjliggör eller stjälper FRA-lagen: Kalle Larsson (v)

Det är inte någon överraskning för mig, men tydligen briljerar Kalle Larsson i debatten (Rick Falkvinge)

Friday, May 25, 2007

Skenheliga sossar

Det här är helt fantastiskt. Det känns som att man hamnat i Twilight Zone. Under sin tid som justitieminister jobbade Bodström duktigt hela tiden för att öka myndigheternas möjlighet till avlyssning av sina medborgare. När den nuvarande regeringen försöker genomföra just sådana lagförslag får man läsa att sossarna "hoppat av" förhandlingarna. Och sossarna framställer sig som de som gör att lagförslaget nu skjuts på framtiden.

Sossarna och Moderaterna vill samma sak - myndigheterna ska kunna avlyssna vem som helst, lite när de vill. Vänsterpartiet har sagt nej till ökad avlyssning både under sossarnas regeringsperiod och den nuvarande borgerliga. Om det hade varit så att sossarna ändrat ställningstagande till avlyssning hade jag förstått att de fått lite cred i tidningarna för det. Men så är det ju inte. De vill kosmetiskt ändra på ett vidrigt, otäckt lagförslag. Det är skenheligt.

Vänsterpartiet var först ut med idén att bordlägga förslaget så att det åtminstone får vänta ett år innan det kan klubbas. Under den tiden kan man sätta lite press på borgerliga riksdagsledamöter som Fredrik Federley, som iallafall tidigare varit emot förslaget.

Intressant?
Andra bloggar om Skenhelighet, Sossarna, Tomas Bodström, Avlyssning