Tuesday, February 16, 2010

Landstingsfullmäktige i Heby – patienter i kläm

Det blir lite kortare referat från eftermiddagen. Och ett nytt inlägg per debatt, det förra inlägget blev så långt.

Interpellation om patienter som kommer i kläm, av Sören Bergqvist (V)
Sören Bergqvist konstaterar i en interpellation att arbetsterapeuter i landstingets primärvård säger nej till att ta emot patienter som remitterats från privata vårdgivare. Anledningen är att de privata vårdgivarna själva borde ha egna arbetsterapeuter anställda. Sören Bergqvist frågar Hälso- och Sjukvårdsstyrelsens ordförande Ismail Kamil (FP) tre frågor (mina formuleringar):

1. Är det så att patienter som remitteras från privata vårdgivare till landstingets arbetsterapeuter nekas vård?

2. Om svaret på fråga 1 är JA, tycker du att det är OK?

3. Hur sätter vi press på vårdgivare att uppfylla avtalet och själva erbjuda tillgång till arbetsterapeuter?

Ismail Kamil (FP) svarar inledningsvis egentligen bara på fråga tre. Han säger att avtalen följs upp och att både privata och offentliga vårdgivare som bryter mot avtalen kommer att drabbas av både kritik och sanktioner. Men han svarar inte på vad som händer med patienterna – om de kommer i kläm.

Sören Bergqvist (V) ställer om frågorna, eftersom han inte fått svar: Nekas patienterna vård/rehabilitering, och om det är så – är det OK?

Ismail Kamil (FP) tycks anse att “anfall är bästa försvar”, eftersom han anklagar Sören Bergqvist för att inte vara insatt i verkligheten. Det tycks vara dagens strategi hos Alliansen – att anklaga oppositionen för okunnighet istället för att svara på frågorna. Sen upprepar Ismail Kamil sitt svar på fråga tre – hur landstinget sätter press på vårdgivare som inte uppfyller sin del i avtalen.

Sören Bergqvist (V) börjar bli frustrerad. Det är en enkel Ja/Nej-fråga om patienter nekas vård eller inte hos landstingets vårdcentraler.

Ismail Kamil (FP) svarar nu äntligen på frågan – patienter skickas tillbaka till sin egen vårdcentral istället för att ges den vård/rehabilitering som de behöver. Ismail svarar också att han tycker att det är bra. Det sätter nämligen – enligt honom – press på de privata vårdgivarna att själva anställa arbetsterapeuter.

Sören Bergqvist (V) konstaterar att Ismail och han har olika syn på vad som är bra och dåligt. Vänsterpartiet tycker inte att patienterna ska bli ett slagträ. Patienter som behöver en viss vård nekas den vården om deras egen vårdcentral inte har sådan personal anställd. Patienterna kommer i kläm.

Ismail Kamil (FP) avslutar debatten med att jämställa tillgång till sjukvård med att gå och handla på ICA. Om man inte är nöjd med att den egna vårdcentralen inte kan erbjuda all sjukvård som patientern behöver så ska patienten byta vårdcentral.

Problemet med Ismails resonemang är att sjukvård inte är ett mjölkpaket på ICA. Det är lite mer komplext än så. Som patient kan jag vara helt nöjd med den vård jag får från min vårdcentral. Jag kanske inte alls vill byta vårdcentral bara för att de inte har en anställd arbetsterapeut. Men Ismail tycker att jag som patient då ska byta vårdcentral. Jag tycker att det är självklart att landstinget ska sätta press på de vårdgivare som inte uppfyller sin del av ett avtal. Om det står i avtalet att de ska ha arbetsterapeuter anställda så ska de också ha det. Men om de ändå inte har det, och vårdgivaren remitterar patienten till landstingets primärvård så är det inte rimligt att patienten ska nekas vård. Patientens behov måste alltid komma i första rummet. Sanktionerna mot de privata vårdgivarna ska inte gå ut över patienterna. Det är självklart för Vänsterpartiet, men för Folkpartiet är det tydligen OK att patienterna hamnar i kläm när vårdgivare ska sättas åt för brott mot vårdavtal.

Comments [0]   Kategorier: Folkpartiet | Sjukvård | Vänsterpartiet

---