Saturday, April 25, 2009

Taskig tajming

Jag har de senaste dagarna haft LITE ont i halsen, en liten irritation på ena sidan i svalget. Den har inte känts så farligt, så jag hade planerat in ett långpass idag. Men idag känns den sämre och jag är lite sådär allmänt “urrig” och småförkyld. Igår kväll, strax innan nio bestämde sig dessutom Frejas mage för att kräkas. Hon verkar må OK idag, men min nattsömn blev både kortare och mer orolig än jag önskat. Kanske är det därför jag inte mår helt bra och halsen blev sämre istället för bättre. Vila istället för tre timmars löpning alltså…

Jag vill få in minst ett riktigt långt pass och ett på drygt två mil innan Stockholm Marathon. Och det är om fem veckor. Sista två veckorna ska jag träna extremt lite och lugnt. Så jag “behöver” ett långpass absolut senast nästa helg. Panik är inte rätt uttryck, men jag skulle definitivt behöva en kalender med lite fler dagar i april och maj månad. Such…

Träningen går rätt OK, förutom att långpassen blir alldeles för få. Eftersom jag ibland vill vara hemma med familjen och har andra kvällsaktiviteter än löpning att ta hänsyn till passar jag på att träna när jag kan istället för att försöka planera in lagom lång återhämtning mellan passen. Det gör att jag ibland kör 3-4 dagar i rad, och sen har ett uppehåll på flera dagar. Det kanske inte är optimalt, men det har givit resultat, i form av snabbhet. Tidigare i veckan gjorde jag till exempel milen på 47 blankt (löpband). Det är en förbättring med över en minut. Milen på 50 minuter känns som lugn fart, trots att det var mindre än fyra månader sen jag klarade det första gången. Jag är helt enkelt jävligt snabb (*ironi*) men inte jävligt uthållig.

Jag har funderat lite grann på hur jag ska lägga upp min första mara. Det lutar åt börja i 5:40-fart och köra det tempot så länge det går. Men jag känner inte min egen kapacitet bra nog för att säga säkert att det kommer att funka. Jag tror iallafall inte på idén att gå ut lugnare än den medelfart jag behöver för att klara fyra timmar blankt. Jag är troligen envis nog att fortsätta jogga, men efter halva distansen – oavsett tempo – är jag säker på att jag inte har krafter kvar att ÖKA farten. Håller jag 5:40-fart i 21km räcker det med 6:00-fart andra varvet. Nästa långpass – när det nu blir – ska 5:40-teorin testas. Det blir ett tremilspass, och om jag efter det fortfarande orkar stå upp borde jag – när det väl är tävling med bättre vätskekontroller och med kontinuerligt kolhydratintag – klara att fortsätta en dryg mil till.

Nu ska jag hänga tvätt, dricka te och hoppas att Frejas mage har lagat sig.