Friday, October 31, 2008

En lektion i maktspråk

För en lektion i maktspråk, läs den här artikeln i Dagens Nyheter, som handlar om förhandlingsläget mellan Vänsterpartiet och SMP. Det framgår allt tydligare att Mona Sahlin redan har stängt dörren. Socialdemokraternas ekonomiska talesperson Tomas Östros har bara i uppgift att låsa till den ordentligt. SMP fortsätter att bedriva förhandlingar om ekonomisk politik genom att tala om vad Vänsterpartiet har att säga Ja eller Nej till. Så förhandlar man inte. Så ställer man ultimatum.

Mona Sahlin säger till DN:

- Det finns en konstruktiv vilja att få med vänsterpartiet, men vi vill, i den ekonomiska situation Sverige nu går in i, inte vika en tum ifrån en trovärdig ekonomisk politik, säger hon.

Det låter ju bra. Men Vänsterpartiet har inte förslagit någon icke trovärdig ekonomisk politik. Vänsterpartiet har ifrågasatt det riktiga i att tre år i förväg bestämma hur stora utgifter staten får ha, eftersom det helt och hållet stoppar möjligheterna att bedriva en politik för att mildra effekterna av en lågkonjunktur. När fler blir arbetslösa ökar statens utgifter för A-kassan automatiskt. Med förutbestämda utgiftstag måste dessa ökade utgifter sparas någon annanstans, till exempel på statsbidrag till kommuner och landsting, infrastruktursatsningar eller annan verksamhet som sysselsätter människor.

En annan kontraproduktiv konstruktion är den från demokratiskt inflytande frikopplade Riksbanken. Det finns nyliga exempel på hur Riksbanken helt motverkar en folkvald Regerings ekonomiska politik. Borgarregeringen har sänkt skatter för att kunna omfördela pengar till sina kärnväljare - miljonärerna. En effekt av skattesänkningar är enligt både Riksbanken och Regeringen bättre fart på ekonomin. Riksbanken passade därför på att höja räntorna när skatterna sänktes, för att MOTVERKA överhettning i ekonomin. Resultatet blev inbromsad högkonjunktur, och dyrare bo-kostnader för vanliga människor.

Det är ganska orimligt att en vänsterregering frånsäger sig de verktyg som på allvar kan motverka en lågkonjunktur och stimulera ekonomin. Men för SMP är det ett ultimativt villkor för samarbete att Vänsterpartiet går med på att en folkvald Riksdag bakbinds av ekonomiska ramverk.

Återigen:

"vi vill, i den ekonomiska situation Sverige nu går in i, inte vika en tum ifrån en trovärdig ekonomisk politik."

Vad Mona Sahlin säger är alltså, fritt översatt:

Nu när Sverige går in i en lågkonjunktur måste Vänsterpartiet lova att ställa upp på budgetregler som gör det omöjligt att motverka lågkonjunkturer.

Miljöpartiets ekonomiska talesperson Mikaela Valtersson låtsas också vara ansvarstagande:

Vi har inte ändrat oss. Vi kan inte kompromissa bort saldomål. Det är orimligt.

LO beslutade på sin senaste kongress att arbeta för att utgiftstaken ändras eller avskaffas. Jag har frågat Wanja Lundby-Wedin om hon företräder LO-kongressens beslut, eller om hon (vilket tycks vara fallet) företräder Mona Sahlins åsikt kring utgiftstaken. Jag har skickat samma fråga till henne två gånger, men inte fått något svar. Troligen därför att hon inte vill svara, eftersom hon riskerar att svika antingen Socialdemokraternas Verkställande Utskott eller LO-kongressen, oavsett hur hon svarar. Jag tycker personligen att LOs ordförande i varje läge måste företräda LO-kongressens beslut. Men det är upp till LOs medlemmar att ha åsikter om det...