Sunday, September 07, 2008

D+1, tillfredställelse och smärta

Igår sprang jag Stockholm Halvmarathon. Innan jag sprang hade jag fortfarande sviter efter min förkylning, i form av lite lojhet i kroppen. Jag mötte upp kusin på Centralstationen och vi gick till Kungsträdgården för att hämta min nummerlapp, 8886.

Dags sedan för en sen lunch, och sitta och slappa ett tag innan starten. En grillad laxbit och potatismos satt bra, efter några dagar av bristande aptit. Vi satt kvar så länge som möjligt, eftersom det regnade otrevligt ute, men när klockan närmande sig fyra gick vi över Slottsbron och ställde oss under taket utanför Tre Kronor-muséet. När första startgruppen släpptes 16:30 gick jag iväg till startfållan för sista startgruppen. Exakt då slutade det regna. Istället duggade det lätt. Jag hann med att gå på muggen, och hoppa mig lite varm innan startskottet gick. Vid det här laget kände jag ingenting av någon förkylning, utan bara förväntan. Att inte träna på en vecka innan ett lopp kanske inte är helt fel ändå, jag var RIKTIGT sugen på att springa..

I början var det nästan hur trångt som helst. Hela första två kilometerna var en ständig tempoväxling, ömsom jogga på stället, ömsom ruscha förbi när en lucka öppnade sig. Sedan lättade det, men under hela loppet sprang jag aldrig riktigt avslappnat. Det var ofta trångt och jag tvingades sänka farten för att inte springa på folk. Den omtanken saknades hos ganska många i starten - jag blev armbågad både här och där, av folk som verkade tro att de skulle slå världsrekord, för att några kilometer senare vara så trötta att de började promenera. Irriterande..

Nåja, trots trängsel och svårt att hitta ett avslappnat tempo kutade jag tydligen på i rätt bra fart. Vid 10 kilometer hade jag varit ute i 56 minuter, och kände mig ganska säker på att klara mitt mål att springa under två timmar totalt. Nästföljande fem kilometer gick på 27:10, min snabbaste halvmil på hela loppet. Ett delmål var att springa första 16 på under 1:30, för att ha kvar 30 minuter till sista halvmilen. Dessbättre gjorde jag första 16 på 1:29. För sen började det gå både tungt och långsamt.

Backarna på söder kändes i benen. Jag hade krampkänning i vaderna i uppför Götgatan, och hugg i höften nedför samma gata. Men då var jag så nära målet (två kilometer) att jag visste att jag skulle klara mig på ren vilja. 19 kilometer passerade jag på 1:47. Gott om tid tänkte jag, körde ned blicken i backen och sprang på. Eller lufsade på kanske jag ska säga. Kilometer 15-20 gick på totalt 29:50, vilket var i långsammaste laget, särskilt som kilometer 16-17 gick på ungefär elva minuter.

När jag passerade 20 km-märket på 1:53 insåg jag att jag faktiskt måste fortsätta springa för att ta mig i mål innan klockan slagit 2:00:00. Så med visst tunnelseende löpte jag på, och räknade varje avverkad hundring som en seger. In mot målet i Kungsträdgården var det ganska mycket folk, och jag sträckte upp armarna för att få lite stöd. Det funkade, folk började applådera och skrika som svar, och jag kunde trampa på sista meterna in i mål.

När jag sprang i mål kollade jag min löparklocka. Den sade 1:59:38. Men den sa också att jag sprungit nästan 22 kilometer, inte 21,098 kilometer som loppet egentligen är. Så jag visste inte riktigt om jag kunde lite på tiden. Ganska fort struntade jag i att fundera på det, eftersom jag när jag stått still en stund började få både krampkänning i vaderna igen, och huvudet snurrade så jag var tvungen att försöka hitta någonstans att sitta. Då ringde Erica och gratulerade till tiden. 1:59:36 var min "chip-tid", dvs den tid som faktiskt förflutit från passeringen av startlinjen till passeringen av målet. Så min goda marginal som jag kände att jag hade vid 16 kilometer förvandlades till 24 sekunders marginal. Jaja, 24 sekunder räcker bra, jag förbrukade mindre än två timmar.

En Festis senare hade jag mött upp med kusin som höll reda på min klädväska. Ombyte till torra kläder på en toalett på Centralstationen, sen hittade jag en pendel som tog mig till Bålsta där jag hade bilen.

Fyrtio minuters stillasittande på ett pendeltåg var tydligen inte vad jag behövde efter en halvmara. I trappan ner från perrongen började vänsterknät göra ont, och det gör det fortfarande. Men det är inte som efter Kungsholmen Runt då jag hade ont i många veckor. Det här känns mer som en smäll på muskeln ovanför knät, så det går nog över med några dagars vila.

Sammanfattningsvis: Jag är riktigt nöjd med min insats. Jag ville springa fortare än två timmar, och gjorde det trots en uppladdningsvecka utbytt mot en vecka av förkylning och nattvak med Freja. Jag tror ärligt talat inte att jag hade sprungit på kortare tid om jag varit helt 100% frisk hela veckan, och kunnat springa ett sista pass i onsdags. Möjligen hade sista halvmilen känts lite piggare och jag hade kunnat springa den en minut snabbare. Men första 16 hade inte gått snabbare vilken uppladdningsvecka jag än hade fått. Jag gjorde så bra ifrån mig som jag kunde och som jag tränat för. Och jag är riktigt nöjd. Det känns som en bra avslutning på min första säsong. Ska jag springa nästa år får jag troligen lite tidigare startgrupp och slipper iallafall en del av trängseln i starten..

Nu väntar en veckas (minst) träningsvila, och sen hyfsat lätt träning i några veckor. Får jag tid ska jag försöka göra lite styrketräning. Två-tre löppass i veckan i lugnt tempo och ganska korta distanser. Jag gillade vinterträningen när jag började springa utomhus kring jul, så vi får se hur jag gillar det i år. Jag kommer nästa år att springa Berlin Marathon i september. Jag har nästan bestämt mig för att även göra ett försök med Stockholm Marathon. Men jag har inte ens börjat fundera på målsättningar för något av de loppen. Jag får se hur det går i slutet av hösten, i vinter och i vår.

Slutligen: Göte Winé, som liksom jag sprang Kungsholmen Runt, och som liksom jag gick in ganska sent i mål då sprang också Stockholm Halvmarathon. Även han fick en rejält förbättrad tid, 2:07:40. Grattis Göte!

Intressant?
Andra bloggar om Stockholm Halvmarathon, Löpning, Löpträning

Comments [0]   Kategorier: Löpträning

---