Saturday, May 10, 2008

Kungsholmen Runt

Idag var det tävling, min första. Två varv runt Kungsholmen. 21.098 meter. Jag och Johan sprang tillsammans, och hade innan tävlingen som mål att ta oss runt under 2:20. När vi började siktade vi på att ta första milen på under timmen, och sen se hur mycket vi orkade. Såhär gick det:

11:00 - Start
Trångt i starten vid Smedsuddsvägen. Smal väg att springa/gå på, så det gick rätt sakta. Men å andra sidan är hela första kilometern en stigning, så det var nog bra att det inte gick alltför fort. Backträning har inte stått på programmet någon gång.. Första kilometern gick på ungefär sju minuter.

11:07 - "Riktig start"
Nu har det tunnat ut och löpvägen är bredare. Jag nollställer klockan, och vi börjar räkna första milen från nu. Vi går på i 5:50-fart ett par kilometer, börjar sen sakta ner lite grann. Vid ungefär fem kilometer är det en nedförsbacke ner mot vattnet. Där känns det som att knät ska gå av. Jag stapplar ner, och när vi kommer ut på plant underlag känns det bättre, så jag fortsätter. Knät, och emellanåt höften i höger ben känns sedan som att nålar - den lite tjockare varianten som används för att försöka ta ledvätskeprover - sticks in i leden.
Vi pinnar på i sex-minutersfart (6 minuter/kilometer = 10 km/h) och vid nio kilometer föreslår Johan att vi ska köra på i samma tempo till 12 kilometer, så det bestämmer vi. Vid 11-kilometersmärket strax efter varvningen på Smedsuddsvägen står klockan på 59:30, så första elva kilometerna gick på totalt 1:06:30. För att klara målet på 2:20 hade vi alltså 1:13:30 på oss att genomföra sista milen. Det borde ju gå RIKTIGT lätt. Eller?

12:07 - Sista milen börjar
Som jag skrev innan är första kilometern på KR en stigning. Trots det lyckades vi med vår föresats att gå på i sexminutersfart till 12 kilometers-märket. I efterhand kan man fundera på hur klokt det var, men när vi just hade gjort det kändes det både rätt och lätt.
Vi bestämde oss för att sakta av tempot lite grann, men vid 13 kilometer hade vi visst sprungit lika snabbt igen. Det kändes fortfarande lätt, så vi såg ingen anledning att sakta av alltför mycket. Mitt enda orosmoment var knä och höft, som i varje nedförsbacke kändes som att det skulle gå jättesönder.
Vid vätskekontrollen runt 14 kilometer har vi båda alltför torra munnar, och krafterna börjar tryta så smått. Två muggar vatten, och en mugg sportrdyck gör att det känns lite lättare, och vi joggar vidare. Tempot har mattats av lite grann, och vi snittar kanske på 6:05 per kilometer nu.

12:38 - fem kilometer och väldigt lite krafter kvar
Vid vätskekontrollen runt 17 kilometer börjar vi promenera, ett par, tre hundra meter. Jag tror att jag känner mig lite piggare i huvudet än Johan, men benen är blytunga, och det gör fasligt ont ibland. Vi börjar iallafall att jogga igen, och bestämmer oss för att hålla ut till 18 kilometers-märket.
Väl där, efter övergångsstället vid Stadshuset börjar vi gå igen, några hundra meter igen. Jag vet inte exakt vilken tid vi har här, men jag skulle gissa runt 1:52-1:53. Tre kilometer kvar, och målet 2:20 är inte helt oöverkomligt.
Vi börjar jogga igen efter några hundra meter. Strax innan 19 kilometer börjar Johan gå, men jag försöker fortsätta jogga. Vid 19,5 kilometer tar jag också en gå-vila. Efter ungefär 200 meter kommer Johan ifatt (hans gå-vila blev kortare än jag trott, han hade börjat jogga när han tappade min rygg ur blicken), och vi promenerar, båda ordentligt slutkörda förbi 20 kilometers-märket.
Trots peppande av funktionärer och andra deltagare pallar vi inte att börja springa ännu. Vi vill kunna springa i mål, och vet båda att vi inte pallar att springa en kilometer. Ärligt talat kanske jag hade orkat, men jag var lite för rädd för smärtan för att våga chansa. Hellre en LITE sämre tid och kunna springa i mål än att hoppa på ett ben sista 98 meterna..
Med 700 meter kvar börjar vi jogga igen. Det känns lätt nu, det enda jobbiga är smärtan som är mer eller mindre konstant nu. Men den kan man ignorera. Med 200 meter kvar tänker jag lägga in spurten, men när jag försöker låser sig höften och jag tvingas ta några gå-steg istället för att öka farten.

13:15 - storstilad målgång
Jag lyckas bita ihop, och när jag väl får upp farten försvinner smärtan tillfälligt. Johan försöker öka takten, men har inga krafter kvar, så jag spinger förbi honom. På "upploppet" springer jag också förbi Jakob Saed, Göte Winé och Charlotte Wik (ser jag i resultatlistan att de heter). Det känns bra att ha kunnat öka på slutet, och till och med springa förbi några stycken. Jag tror att min tid är ungefär 2:17-2:18 när jag går i mål, men jag ser på resultatlistan att den i själva verket är 2:15:01. Johans tid är 2:15:13, så vi klarar båda med marginal 2:20. Första halvmaran är avklarad!

Sådär kan man beskriva ett lopp. De flesta som deltog beskriver det med andra tider. Min placering i halvmaraton för män blev 536 av 555 fullföljande. Så det vore en överdrift att säga att det gick fort. Men med mina mått mätt gick det oändligt mycket snabbare än det gjort på någon tävling förut, eftersom det här var den första.

Inte den sista dock. 4,7 kilometer i Fjärdhundra blir det på Fjärdhundradagen 14 juni. Sedan blir det sommarträning inför Stockholm Halvmaraton, som jag iallafall just nu tycker att jag borde klara under två timmar. Har jag gått från att kunna springa några få kilometer till att springa (nästan) ett helt halvmaraton på 20 veckor så borde ytterligare nästan 20 veckor kunna användas till att "putsa" bort 15 minuter från tiden.

Just nu är jag iallafall extremt nöjd med mig själv. Om jag blivit "ut-och-springa-nörd" som Dumbas - som jag skrev i början av året - vet jag inte. Men jag har nog förpestat min omgivning med mer löpsnack än jag trodde att jag skulle göra. Och risken finns att jag fortsätter med det...

Intressant?
Andra bloggar om Löpning, Löpträning, Träning, Halvmaraton, Kungsholmen Runt