Friday, May 09, 2008

20 veckor - resultat

I 20 veckor har jag nu mer eller mindre regelbundet löptränat. Imorgon är det dags för första tävlingen i mitt liv - halvmarathon-tävlingen Kungsholmen Runt.

Jag har börjat löpträna av tre anledningar:

• Få bättre kondis och därmed må bättre
• Tappa lite vikt och därmed må bättre
• Testa gränser

Här är en bild som beskriver distansen jag sprungit vecka för vecka i 20 veckor sedan jag började anteckna resultaten (julafton 2007). Bilden förutsätter att jag fullföljer Kungsholmen Runt (vecka 20 i diagrammet).

Att staplarna är lite ojämna/hackiga beror dels på att Freja föddes 3 februari, dels på att jag haft lite problem med onda skenben och höfter då och då och därför tvingats ta det lite lugnt emellanåt. Staplarna visar antalet kilometer jag sprungit per vecka.

Kondisen har blivit avsevärt bättre. När jag började löpträna sporadiskt i slutet av förra året klarade jag knappt tre kilometer i 8,5 - 9 km/h (för den som inte har koll på farter - det är som att gå väldigt fort..). Nu springer jag en mil i 11 km/h, och har som längst sprungit två mil. Jag hade inte överhuvudtaget sprungit en mil i sträck i hela mitt liv innan jag gjorde det på nyårsaftons morgon. Bra avslutning på 2007. Det är inte helt utan stolthet jag noterar de resultat jag uppnått.

Viktutvecklingen är också till belåtenhet, även om den legat ganska stilla de senaste veckorna. Från 90 kg till 83,5 kg på 20 veckor. Hade jag börjat mäta ett par veckor innan hade det sett ännu bättre ut - jag var uppe på 92 kg lite innan jul.

Testande av gränser då? Jo, självklart har gränserna för vad jag klarar flyttats hela tiden. Det var i det närmaste otänkbart att jag skulle klara en mil när jag först ställde mig på löpbandet på jobbet och fick en nära-döden-upplevelse innan jag hunnit 3 kilometer. När jag på nyårsafton sprang milen på 1:07 var det lika otänkbart att jag skulle klara milen på 54:50 bara några veckor senare. Och så vidare. Nu är det hyfsat otänkbart att jag ska klara ett marathon. Dubbelt så långt som jag någonsin sprungit! Men det får nog ändå bli nästa års målsättning!

Min slutsats och mitt råd efter 20 veckor är: Börja löpträna! Då mår man bättre, blir smalare och känner sig duktigare! Men försök inte klara allt på en gång.

Jag har gått ut lite för hårt emellanåt, och inte fattat att återhämtning mellan passen är viktigt. Att det gör ont när man springer betyder att man ska vänta ett tag med att springa. Lite ont gör det i musklerna när man är otränad, men om höfter, knän och sånt börjar göra ondare och ondare för varje steg betyder det att man ska stanna....

Börja lugnt. Spring en bit och gå en bit. Två - tre dagar i veckan, 30 minuter åt gången räcker mer än väl att börja med. Resultaten kommer blixtsnabbt, och då blir det bara roligare och roligare. Håll ut de första tre-fyra ganska jobbiga veckorna när varje pass känns som en pina, så kommer snart lusten att gå ut och springa.

Imorgon är det alltså Kungsholmen Runt, och jag kommer inte att göra någon strålande tid. Men jag ska komma i mål, och få en oficiell tid.

Intressant?
Andra bloggar om Löpning, Löpträning, Motivation, Träning

Comments [0]   Kategorier: Löpträning

---